Herr talman! Barn behöver vuxna vårdnadshavare
som älskar dem, vårdar dem och vägleder dem till att
bli förstående, empatiska, positiva och hänsynstagan-
de människor - barn som får självkänsla och vägled-
ning i att upptäcka sina förmågor men som också
medvetandegörs om vilka krav och gränser som finns.
Detta, herr talman, måste vara grundprincipen och
det allra viktigaste vid prövning av om en internatio-
nell adoption ska ske.
Om det finns ett visst konkret par eller en person
som kan ge barn kärlek, trygghet och en god upp-
växtmiljö så bör vi akta oss för att definiera barnets
bästa ensidigt utifrån våra egna politiska, sociala och
religiösa värderingar. Det gäller särskilt våra värde-
ringar av olika samlevnadsformer och människors
sexuella läggning. Enligt dem som är emot förslaget i
dag och som vill utesluta vissa personer från att prö-
vas gäller värderingaspekten, och det är tydligen
personernas sexualitet som är huvudargumentet i
botten.
Vad har, herr talman, den fria kärleken och den
frivilliga sexuella akten mellan vuxna människor att
göra med om personerna har bra egenskaper, känslor
och ordnade förhållanden för att kunna ta hand om
barn? Vad har det att göra med bedömningen av hu-
ruvida de har förutsättningar att bli lämpliga föräld-
rar? Kollas även heterosexuella makars sexuella bete-
ende vid adoptionsprövning?
Det andra argumentet är könssammansättningen.
Tänk er att två kvinnor med olika egenskaper till-
sammans vill ta hand om ett barn. Har inte kvinnor -
två eller flera i grupp - tagit hand om barn genom
historiens skeden och inom olika kulturer?
Eller är det kanske snarare det att två män med
olika egenskaper tillsammans vill ta hand om ett
barn? Är det en skrämmande tanke?
Män ska kanske inte, enligt någras åsikt, över hu-
vud taget ta hand om barn, utan endast vara en före-
bild och ett identifikationsobjekt - och då helst för
den gamla etablerade mansrollen i ett patriarkaliskt
uppbyggt samhälle och i en konservativ familjebild-
ning för att mannens överordning och kvinnans un-
derordning ska framstå tydligt och klart. Ska två män
ha huvudansvaret för barn så sätts gamla ordningar ur
spel. Kärnfamiljens mönster bryts.
I kd:s reservation till betänkandet står det tydligt
och klart: Vår utgångspunkt är att äktenskapet bör
vara den juridiska formen för samlevnad mellan man
och kvinna - punkt!
Det traditionella och överlevande familjebegrep-
pet som kommer fram i alla olika sammanhang här i
denna riksdag är knutet till relationen mellan föräld-
rar och barn. Alf Svensson har upprepat det här med
"mamma och pappa", och sagt att det är kärnpunkten
i varför man är emot förslaget. Men, herr Svensson,
redan i dag i lagstiftningen har man eller kvinna som
ensamstående och som har fyllt 25 år rätt att prövas
även för internationell adoption. Därför faller hela
argumenteringen om att det måste vara mamma, pap-
pa och barn! Det är det som är så olyckligt nu; det
finns regler som inte är likaberättigande.
Lagförslaget ger alltså homosexuella par rätten att
få prövas som adoptivföräldrar, dvs. samma förfaran-
de som gäller för heterosexuella par och för ensam-
stående. Heterosexuella par eller ensamstående har
ingen ovillkorlig rätt att få adoptera, utan de har rätt
att få bli prövade för att se om de är lämpliga. De
genomgår en lång utredningsprocess för att bli god-
kända. Utgångspunkten ska vara barnets bästa. En
diskriminerande lagstiftning, herr talman, ersätts med
likabehandlingsprincipen i viss utsträckning.
Miljöpartiet har samarbetat med regeringen och
Vänsterpartiet om propositionen därför att vi värnar
alla människors lika värde och allas likhet inför lagen
samt barnens behov och rätt i samhället.
I den högljudda kritiken mot att låta homosexuella
få prövas som adoptivföräldrar upprepas likt ett mant-
ra att homosexuella föräldrar inte är förenligt med
barnens bästa. I detta ligger givetvis uppfattningen att
homosexualitet är fel och onaturligt. Föräldrar vars
sexuella läggning är fel kan därmed knappast vara bra
föräldrar. Man kan fråga sig hur kritikerna förhåller
sig till att ensamstående får adoptera. Kärnfamiljsfö-
respråkarna borde ha svårt för planerat ensamstående
föräldrar.
Barn, och vad som är barnets bästa, borde aldrig
på det sätt som har skett i denna debatt användas som
slagträn i händerna på dem som tar avstånd från eller
fördömer homosexualitet. Fördomar mot homosexu-
alitet och därmed homosexuella som föräldrar finns
hos den omvärld som kritiserar homosexuella. Det
adopterade barnet löper ingen risk för att drabbas av
negativa men om vi alla accepterar dess föräldrars
sexuella läggning och deras föräldraskap. Dessutom
finns det ju redan homosexuella par som har vårdna-
den om barn.
Vi har noterat att forskningen har påvisat att ad-
opterade barn uppvisar en större sårbarhet än icke
adopterade.
Den problematiken är dock hänförlig till adop-
tionsinstitutet som sådant och giltig även för av hete-
rosexuella adopterade. Dessa problem bör inte tas till
intäkt för att exkludera homosexuella från rätten att
prövas. Snarare bör forskningen fokusera adopterade
barns generella psykiska hälsa och de speciella behov
dessa barn kan ha. Denna förståelse, denna insikt, har
vi inte tidigare haft till så stor del som vi nu har.
Det förtjänar att uppmärksammas att de utred-
ningar som gjorts om barn i homosexuella familjer
konstaterat att dessa barn och deras psykiska hälsa
inte skiljer sig från andra barns. Förvisso har vissa
haft upplevelser hänförliga till omgivningens reaktio-
ner, men barnen har dock haft instrument att hantera
detta samt upplevt den egna familjen som normal och
självklar.
Kommittén om barn i homosexuella familjer har
lagt fram ett omfattande forskningsunderlag som
belyser frågan ur ett brett perspektiv. Forskningsre-
sultatet visar att registrerade partners allmänt sett kan
erbjuda adoptivbarn en god uppväxtmiljö samt att de
kan tillgodose adoptivbarns särskilda behov - detta
även i beaktande av adoptanternas homosexuella
relation. Men hänsyn till den till följd av gällande rätt
ringa förekomsten av barn i homosexuella familje-
bildningar finns inte så många studieobjekt, och un-
derlaget är därför litet. Därtill påverkas forsknings-
metodiken vad gäller urvalsprincipen. Förutsättning-
arna innebär dock endast att forskningsresultaten får
bedömas med försiktighet och inte att de ska avfärdas
eller tolkas motsatsvis. Homosexuella par kanske
t.o.m. har bättre förmåga att hantera utanförskapet
och kan med egna erfarenheter hjälpa adopterade
barn med dessa känslor.
Herr talman! Miljöpartiet anser, till skillnad från
regeringen, att lesbiska par som registrerat part-
nerskap eller lever i ett samboförhållande ska ges
tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjuk-
hus. Jag yrkar bifall till reservation 7.
Vi ser inte att problematiken med att fastställda
det rättsliga föräldraskapet är av sådan dignitet att
slutlig ställning i frågan inte kan tas i samband med
nuvarande proposition. Tvärtom ser vi det som ytterst
olyckligt att lesbiska pars möjligheter att få bli föräld-
rar på detta vis skjuts på framtiden. Liksom vad gäller
förslaget om att ge homosexuella par rätt att ansöka
om adoption bör det endast av relevans för lesbiska
pars möjlighet att få tillgång till assisterad befrukt-
ning vara huruvida de uppfyller kriterier för gott
föräldraskap. De som kritiserat förslaget att låta ho-
mosexuella få rätt att prövas som adoptanter på grund
av att kritikerna befarat att adopterade, som enligt
viss forskning bär på en viss sårbarhet, skulle lida
extra men att av att ha homosexuella föräldrar borde
ha välkomnat assisterad befruktning. Vid assisterad
befruktning är barnet biologisk avkomma till en av
kvinnorna, varför den problematik som kan ar hän-
förlig till adoptionsinstitutet inte föreligger.
Avslutningsvis, herr talman! Kärleksfulla föräld-
rar och en god uppväxtmiljö kan nog värna barnet
mot homofobins yttringar och ge det goda instru-
mentet för att hantera fördomsfulla minoriteter i sam-
hället.
Vi ser fram emot en förändring av adoptionslag-
stiftningen så att även sammanboende heterosexuella
och homosexuella kan få rätten att prövas för gemen-
sam adoption.
I detta anförande instämde Mikael Johansson och
Per Lager (båda mp), Tasso Stafilidis (v) och Anders
Bengtsson (s).