Herr talman! Alla experter är verkligen inte över-
ens om det. De forskare som har sysslat med studier
om barn i homosexuella miljöer har inte kunnat se
några påvisbara skillnader. De anser tvärtom att det
vore en mycket felaktig slutsats att ta för givet att de
besvären skulle uppträda just hos adopterade barn.
Det finns inga signifikanta skillnader mellan barn
som har levt i homosexuella miljöer och barn som har
levt i andra miljöer.
Christel Anderberg frågade om jag ansåg att
Folkpartiet har monopol på toleransfrågorna. Det
anser jag naturligtvis inte. Dessutom talade jag inte så
mycket om riksdagsdebatterna de senaste åren. Varje
parti har sina traditioner. Jag anknöt till att vi har en
lång tradition av tolerans också är emot diskrimine-
ring. Jag nämnde exemplet när brottsbegreppet ho-
mosexualitet avskaffades på 40-talet. Jag vet inte vad
Högerpartiet på den tiden röstade på i den frågan. Det
kan vi ta reda på senare om vi är intresserade av his-
toria.
Det är naturligtvis inte barnens uppgift att bryta
fördomar. Men det är heller inte lagstiftarens uppgift
att konservera fördomar. Redan i dag finns det många
barn som lever och har föräldrar som är homosexuel-
la. Jag tror snarare att de drabbas om samhället visar
att det på något sätt betraktar dessa föräldrar som
andra klassens föräldrar.
Jag tycker att man använder begreppen experter
och remissinstanser lite slarvigt. Det finns inga fakta i
den forskning som finns som tyder på att barn till
homosexuella föräldrar skulle drabbas av några sär-
skilda svårigheter.