Herr talman! Uttrycket "ur barnens perspektiv"
återkommer i varje anförande. Det är inte så konstigt.
Marianne Carlström talade om barnens perspektiv för
att sedan, några meningar längre ned, tala om att
människor ska behandlas likvärdigt. Men då är det ju
de vuxnas perspektiv. Om barn ska behandlas likvär-
digt kan jag inte tro någonting annat än att man ska
eftersträva att varje barn får en mamma och en pappa,
som man har i förstone, biologiskt.
Jag skulle vilja ställa frågan till Marianne Carl-
ström: Anser Marianne Carlström att det är en fördom
att tycka att varje barn har rätt till en mamma och en
pappa? Ordet fördom används av och till. Är vi för-
domsfulla, som tycker att det är rimligt att uttrycka att
varje barn har rätt till en mamma och en pappa?
Vi får en del litteratur och skrivningar oss till
handa i sådana här sammanhang. Jag ska citera vad
en Madeleine Matwejeff, svenskadopterad och dokto-
rand, har uttryckt. Hon säger så här: "Varje barn har
ett genuint behov av, oavsett det är adopterat eller ej,
att ha en mamma och en pappa. De olika könen spelar
olika roller i barnets liv. Därför är en mamma och
pappa aldrig utbytbara mot två mammor eller två
pappor."
Marianne Carlström använde uttrycket
"ålderdomliga värderingar" Är detta en ålderdomlig
värdering, enligt Marianne Carlströms sätt att värde-
ra?