Fru talman! Om detta skulle ha varit ett problem
någonstans borde vi ha fått kännedom om det. Men
min uppfattning om verkligheten är att man har haft
problem med att få människor med civilkurage inom
den offentliga vården som kan säga ifrån. Varför tror
Ingrid Burman annars att Sara Wägnert blev årets
svensk? Hon sade ju upp sig från sitt jobb när hon
gick ut och sade vad hon tyckte. Det ansågs unikt,
och jag tänkte på många andra vårdarbete som också
har försökt att slå larm till sina chefer men som inte
har kommit längre.
Jag håller med Ingrid Burman om att problemet är
stort när det gäller människor i viss verksamhet som
bör säga ifrån. Men jag tycker inte att det är något
alarmerande för den privata vården. Det görs ju kva-
litetsuppföljningar och också den privata vården står
ju under ständig tillsyn. Ingrid Burman får ursäkta,
men detta är mer som att försöka hitta argument mot
den privata vården än att se till verkligheten. Låt oss i
det politiska systemet se till att kvalitetskraven upp-
fylls och att verksamheten utvecklas så att den blir så
bra som möjligt. Det är så som vi tjänar patienten
bäst.
Sedan vill jag säga det som jag har sagt många
gånger. Den som vårdas och är sjuk är inte intresserad
i någon större utsträckning av vem som personalen
får betalt av. Det som man är intresserad av är: Vad
får jag för vård? När får jag den? Vilken kvalitet har
den? Hur bemöts jag? Hur bemöts mina anhöriga?
Det är alltså mötet mellan människor som är det
avgörande. Organisationsformen är aldrig en huvud-
fråga.