Fru talman! Jag tycker att den här frågan är extra
viktig, eftersom det gäller en handikappgrupp som
inte själv kan tydliggöra sina egna behov. Det finns
handikapporganisationer där många av medlemmarna
verkligen kan tydliggöra behoven. Det är en viktig
signaleffekt. Naturligtvis ska vi vara rättvisa mot de
andra förbunden, men det gäller här ett stort förbund,
och patienternas anhöriga har ofta en mycket utsatt
situation.
När det sedan gäller en gemensam försäkringslös-
ning för tandvården och övrig sjukvård vet Thomas
Julin att det är en fråga som vi har jobbat med till-
sammans. Vi var faktiskt först, om det nu ligger nå-
gon poäng i det, och fler och fler sluter upp. Det vik-
tigaste att veta för enskilda människor är vad de själ-
va som mest kan komma att behöva betala för den
egna vården och omsorgen, inte vilken sorts sjukdom
som kan komma att drabba dem.
Det är därför som vi vill ha en översyn. Vi vet
naturligtvis att det här finns problem, men jag tycker
att det är en framgång att vi är överens på denna
punkt.