Fru talman! Med Susanne Ebersteins resonemang
skulle det inte ha varit några köer i sjukvården före år
1991. Men det var ju det. Det är alltid köer i sjukvår-
den när socialdemokraterna styr. Kan ni inte dra någ-
ra slutsatser av det?
Vad det handlar om är att se efter på vilket sätt vi
kan få en sjukvård som fungerar väl. Vi måste se till
att använda resurserna på bästa sätt innan vi säger att
vi ska tillföra mer resurser. Det behövs resurser på så
många andra områden. Vi vill t.ex. ge mer resurser
till de handikappade medan ni säger nej. Vi måste väl
ändå se till att pengarna används på bästa sätt.
Mitt replikskifte med Ingrid Burman visade på
detta. Om man använder sig av bra arbetsmetoder och
tar till sig den förnyelse och de förbättringar som görs
kan man få sjukvård för 10 kanske 20 miljarder mer.
Varför ska vi inte se till att vi får den möjligheten?
Då säger Ingrid Burman att privat sjukhusvård är så
dyrt. Exemplet St:Görans sjukhus visade på att med
samma ersättning kan det ge en bra sjukvård samti-
digt som det går med ett litet överskott. Då är ju inte
sjukvården dyrare.
Susanne Eberstein säger att det skulle rasera den
generella sjukvården. Det förstår jag inte alls. Vi är
för en solidarisk finansiering av sjukvården. Vi vill
göra det med en hälsoförsäkring så att resurserna ska
följa patienten i ett nästa steg. Vi vill öppna för
mångfald och valfrihet för att på det sättet få ut mer
sjukvård.
Ni socialdemokrater pratar bara om pengar! Kan
ni inte någon gång, för en gångs skull, tala om inne-
hållet, vad vi kan göra, nya arbetsmetoder och nya
arbetssätt och på det sättet se till att inte sjuksköter-
skor och andra behöver springa fortare och fortare?
Det går inte. Vi måste se till att de får utrymme att
jobba smartare än vad de får göra i dag. Då behöver
vi ha lite mindre politisk styrning - om jag nu ska
vara generös - och lite mer utrymme för professionen
i vården.