Fru talman! Vi ska ägna förmiddagen och kanske
också delar av eftermiddagen åt att diskutera budge-
tens fördelning inom utgiftsområde 9. Det handlar om
hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det här är
stora och viktiga frågor när det gäller att bygga och
utveckla välfärden, frågor som också styrs av andra
områden än de som socialutskottet behandlar. Det
handlar bl.a. om kommunernas och landstingens
ekonomiska förutsättningar.
Den budget som ligger till grund för socialutskot-
tets betänkande är framtagen i ett samarbete mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en
fortsättning på det samarbete som inleddes efter valet
1998, ett samarbete som bl.a. bygger på den gemen-
samma insikten att välfärden ska vara generell och att
alla människor ska ha tillgång till sjukvård, barnom-
sorg och äldreomsorg av hög kvalitet. Detta oavsett
inkomst eller social status.
Vår välfärd ska vara gemensamt finansierad och
offentligt styrd. Budgeten i sin helhet anvisar också i
enlighet med tidigare beslut ytterligare 4 miljarder till
kommunsektorn för år 2000. Dessutom får kommun-
sektorn ytterligare 1,3 miljarder i och med att de 200
kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt över-
förs från staten till kommuner och landsting.
För nästa år och året därpå, år 2001, finns sedan
tidigare ytterligare 4 miljarder aviserade samt en ny
s.k. vårdmiljard. Därtill behålls den s.k. 200-kronan
inom kommunsektorn även under detta år.
Dessutom vet vi att skatteintäkterna kommer att
öka markant inom den kommunala sektorn under de
närmaste åren.
Sammantaget kan jag konstatera att det pågår en
fortsatt satsning på den kommunala sektorn under de
närmaste åren. Det är för att återskapa kvaliteten
inom bl.a. sjukvård, omsorg och socialtjänst.
Årets budget, liksom förra årets budget, är en klar
ambitionshöjning jämfört med 90-talets mörka mitt.
Om det räcker för att återskapa välfärden, ja, det
återstår att se. Det kan finnas anledning att återkom-
ma till den frågan i kommande budget. Men det är en
god början.
Mot detta står främst den moderata politiken, som
bygger på omfattande avregleringar och privatise-
ringar, kombinerat med stora skattesänkningar, som
oundvikligen leder till stora nedskärningar i den of-
fentliga sektorn.
Moderaterna vill också växla skatter mot bidrag
och subventioner. Det leder till starkt negativa fördel-
ningseffekter. Det leder till en inkomstfördelning från
kvinnor till män och från dem som är i störst behov
av samhällets stöd, för de drabbas hårdast av ned-
skärningar. Det handlar bl.a. om minskade transfere-
ringar och besparingar i olika trygghetssystem.
Det här vill jag ha sagt för att visa var skiljelinjen
tydligast går mellan dem som vill bygga generell
välfärd som omfattar alla och dem som i stället vill
avveckla fördelningspolitiken och de generella sys-
temen, till priset av ökade klyftor i vårt samhälle,
mellan dem som vill fortsätta att bygga ett solidariskt
samhälle och dem som helt enkelt vill konkurrensut-
sätta människan.
I socialutskottets betänkande aviseras några vikti-
ga reformer. Det handlar om att de som beviljats
personlig assistans före 65 års ålder ska få behålla
den rätten. Målsättningen är att en lagstiftning ska
träda i kraft till år 2001. Det handlar också om att
permanenta verksamheten med personliga ombud för
människor med psykiska funktionshinder, och det
handlar om vårdmiljarden och dess inriktning för år
2001.
Andra frågor under det här området som är viktiga
för människor finns i dag i utredningar eller bered-
ningar. Det gäller tandvården, där en rad partier har
väckt motioner om förändringar. Jag delar uppfatt-
ningen att tandvårdsförsäkringen behöver utvecklas,
så att alltfler har möjlighet att sköta sin tandhälsa.
Men där pågår ett beredningsarbete och det arbetet
bör avvaktas.
Det gäller också hela frågan om läkemedelssub-
ventioner, där en utredning pågår om hur systemet
ska se ut i framtiden. Den utredningen ska presenteras
i september år 2000. Det här är en mycket komplex
fråga, som bl.a. inkluderar vilka läkemedel som ska
subventioneras och hur förskrivningsrätten ska se ut.
Jag ser ingen anledning att föregripa den utredningen.
Jag tror att vi ska ha ett mycket genomarbetat be-
slutsunderlag innan vi går till beslut i den frågan.
När det gäller socialtjänsten finns i dag en utred-
ning ute på remiss som bl.a. föreslår att rätten till
förvaltningsbesvär återinförs, att begränsningen till
akut tandvård upphör, så att det blir möjligt att få
bidrag också för annan tandvård, och att äldre männi-
skor som inte tjänat in pensionsrätt i Sverige inte ska
tvingas leva på socialbidrag.
Det jag vill peka på när jag hänvisar till de här ut-
redningarna är att utveckling pågår och att den går i
rätt riktning.
Finns det då anledning att vara nöjd? Nej, fortfa-
rande lever sviterna kvar efter tidigare års sanerings-
politik. Fortfarande finns det stora brister inom vård
och omsorg, alltför många hemlösa på gatorna och en
missbrukarvård som behöver utvecklas. Listan kan
göras lång på åtgärder som behövs för att återskapa
och utveckla vår välfärd.
Men det här löser man inte genom privatiseringar
eller kommunala skattesänkningar enligt borgerlig
modell. I stället behövs ett långsiktigt utvecklingsar-
bete, men också ökade ekonomiska och personella
resurser.
Som jag sade inledningsvis innehåller budgeten
ökade resurser till kommunsektorn, men jag vill trots
det poängtera att det kan komma att behövas ytterli-
gare resurser under kommande budgetår.
Fru talman! Fler talare kommer för Vänsterparti-
ets räkning att lyfta fram och belysa vår syn på sjuk-
vård, tandvård och handikappfrågor. Jag nöjer mig
här och nu med att yrka bifall till våra reservationer
nr 12 och 13, som handlar om landstingens för-
handsprövning när det gäller tandsanering och ökade
kunskaper om homo- och bisexualitet samt transfrå-
gor. För övrigt står Vänsterpartiet bakom detta betän-
kande.