Fru talman! Jag tycker att vård- och tillgänglig-
hetsgarantin är väl värd att pröva, och jag är öppen
för att diskutera de skönhetsfläckar som fanns tidiga-
re. Men det är nej från Ingrid Burman och majorite-
ten.
Nästa exempel är hjälpmedelsgarantin. Socialsty-
relsen säger att en hjälpmedelsgaranti inte är bra. Det
blir säkert samma inställning från majoriteten, nämli-
gen ett nej.
Jag tycker att man måste vara mer öppen för att se
på olika lösningar. Jag nämnde i mitt anförande att vi
borde ge möjligheter till en finansiell samordning,
motsvarande SOCSAM, som vi vet ger möjligheter
att använda t.ex. kassans pengar på ett effektivare och
aktivare sätt för att få människor i jobb eller annan
verksamhet snabbare. Detta borde få möjlighet att
spridas över hela landet. Men regeringen väljer att
förlänga försöksverksamheter.
Självfallet är vårdkedjan helt nödvändig, och det
är en nyckel för att få detta att fungera. Vi är också
överens om att det är ett stort arbete. Men bara därför
att det är ett stort arbete ska man inte behöva säga att
ingenting görs. Tvärtom måste vi gå till aktiv hand-
ling.
Beträffande 65-årsgränsen vill jag nog påstå att
utifrån det beslut som har fattats för länge sedan av
riksdagen handlar det mycket om försening, på grän-
sen till förhalning, i fråga om att få den reformen
åtgärdad. Vi vet ganska väl vad detta kommer att
kosta under det första året. Under de kommande åren
är det däremot svårt att se vad det kommer att kosta.
Men om viljan fanns skulle även detta kunna lösas.