Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom budget-
förslaget i det här betänkandet, ett budgetförslag som
bygger på ett samarbete mellan Miljöpartiet, Vänster-
partiet och Socialdemokraterna.
Fru talman! Jag tänker börja med att tala om sjuk-
vården. Jag tycker det är bra att det satsas extra peng-
ar till kommuner och landsting och att det kommer
mer de närmaste åren, att det finns en önskan från oss
alla att förbättra situationen inom vårdsektorn.
De frågor jag ändå måste ställa är: Tillförs vården
nya resurser utan att det gjorts några analyser? Varför
märks inga riktiga förbättringar? Det känns som att
pengarna kastas in på måfå. Är det så? Är det inte
dags att bestämma hur vården ska se ut och sedan
bestämma hur vi finansierar den. Givetvis ska det
vara en solidarisk finansiering över skattsedeln.
Jag tror inte på Moderaternas modell med en för-
säkring. Det är egentligen samma system som vi har
med skatterna om vi öronmärker dem. Jag kan inte se
att det skulle vara någon skillnad om man kallar det
för en försäkring som ska ge ett skydd för alla.
Moderaterna vill ju ständigt sänka skatterna. Jag
tycker att en hög skattenivå är bra om pengarna an-
vänds på ett bra sätt. Det handlar om en solidarisk
fördelning av dem. Det är det som är det viktiga.
Att jag ställde dessa frågor nyss beror på att jag
inte kan blunda för de signaler som under den senaste
tiden kommit från mina egna partikamrater runtom i
landet, från vårdpersonal och från Landstingsförbun-
det. Det är signaler som oroar mig. De talar om att vi
inte har nått dit jag och många andra önskat.
Mina partikamrater i landstingen har beskrivit hur
de upplever situationen inom vården. Det finns de
som beskriver situationen som god, även om de tyck-
er att det finns problem med köer, brist på läkare och
sjuksköterskor. Det finns andra som beskriver situa-
tionen så att de balanserar på en skör tråd som hotar
att brista. En del har beskrivit situationen som mycket
allvarlig, andra säger att vården är på gränsen till ett
sammanbrott.
I ett av de landsting som jag har haft kontakt med
berättar man att man beräknar att få ett litet överskott,
men de allra flesta räknar med besvärande underskott
som medför fortsatta nedskärningar. Alla talar om
köer, om en besvärlig personalsituation, höga över-
tidsuttag och om att sjukskrivningarna hos personalen
ökar. Det tillskott som kommit i budgeten beskrivs
som positivt. En del tycker att det är marginellt, och
några påpekar att det äts upp av ökade kostnader.
Fru talman! Även om det kommer mer resurser
till vårdsektorn de närmaste åren är jag ändå orolig
över den situation som råder i dag. Dagens situation
inom vårdsektorn ger tveklöst vind i seglen för dem
som vill privatisera vården. Jag är rädd för att många
vårdanställda helt har tappat tron på oss politiker.
Många orkar inte längre vänta på de förbättringar som
de saknat så länge och som återkommande utlovats.
Många hör fortfarande krav på fortsatta besparingar
och indragningar. Trots allt gör de här extra pengarna
nytta i vården. Utan dem hade det varit ännu värre än
vad många upplever i dag.
Jag har inte heller glömt alla löften som gavs i
valrörelsen. Kenneth Johansson frågar hur vi ser på
vårdköerna. Jag tycker att de är besvärande. Jag tyck-
er att de är oacceptabla. Därför är det viktigt att det
kommer mer resurser till vården. Kenneth Johansson
talar om de åtta friska miljarderna från försvaret. Jag
tycker att det är bra att de kommer, men jag känner
ändå oro eftersom de inte kommer nu, och det är just
nu som det är så besvärande. Men man har ju någon-
ting att se fram emot inom vården. Jag tycker också
att det är viktigt att man satsar extra på primärvården.
Fru talman! Vi borde kanske sätta strålkastarna på
det förebyggande arbetet. Det arbetet ska ju bidra till
att vi slipper använda vården i en alltför stor omfatt-
ning. Det finns mycket att göra på det här området.
Jag ska bara ta upp ett par punkter i dag.
Tyvärr har det kommit varningssignaler även på
det här området de senaste dagarna. Från Smitt-
skyddsinstitutet, som har en mycket viktig roll när det
gäller det förebyggande arbetet, har jag fått veta att
deras ekonomiska situation nu är så allvarlig att verk-
samheten hotas av stora nedskärningar. Hotet mot
deras verksamhet är akut. Det finns en uppenbar risk
att viktig kompetens går förlorad. Där finns personal
som både är viktig för verksamheten och mycket
eftertraktad. En del av den personalen har redan er-
bjudits arbete utomlands.
Jag önskar att socialministern hade varit här i dag
så att jag hade kunnat ställa en fråga direkt till ho-
nom. Nu vänder jag mig i stället till Susanne
Eberstein. Planeras någonting för att rädda situatio-
nen på Smittskyddsinstitutet så att de inte riskerar att
förlora viktig och kompetent personal på grund av
den ekonomiska situationen, som förhoppningsvis är
tillfällig? Det är ändå en situation som nu framtvingar
personalnedskärningar.
Det tar lång tid att bygga upp bra verksamhet. Ty-
värr kan den raseras på alltför kort tid. Låt inte detta
ske med Smittskyddsinstitutet! Det blir bara viktigare
och viktigare i och med att vårt resande till exotiska
länder ökar. I det här sammanhanget får vi inte heller
glömma bort tbc-situationen i våra grannländer öster-
ut.
Fru talman! När det gäller det viktiga förebyggan-
de arbetet vill jag också se en ordentlig satsning på att
minska tobaksanvändningen. Jag vill se återkomman-
de information, satsningar på rökavvänjning och fler
rökfria miljöer. Med tanke på att regeringen själv
beskrivit tobaksrökningen som den största enskilda
folkhälsorisken, hoppas jag att det mycket snart
kommer kraftfulla åtgärder på det området. I vilket
fall som helst hoppas jag att de organisationer som
kämpar för en minskning av tobaksanvändningen och
för fler rökfria miljöer samverkar och går på offensi-
ven. Jag hoppas på en kraftsamling under år 2000.
Rehabilitering är också en viktig fråga. Här ser jag
med oro på vad som sker med missbruksvården. Jag
tycker att samhället har tappat greppet där. Många
missbrukare och deras familjer far illa i dag.
Även gruppen psykiskt sjuka har hamnat mellan
stolarna. Där måste det också göras insatser. Enligt
uppgift hamnar ungefär 50 % av de psykiskt sjuka
också i missbruk, och självmordsfrekvensen är myck-
et hög i den här gruppen.
Nu tänker jag säga några ord om tandvården. Vi i
Miljöpartiet anser att det är viktigt att tandvården
jämförs med hälso- och sjukvården och att den ingår i
hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Det är inte
acceptabelt att kostnaderna för tandvård kan bli så
höga att människor i vårt samhälle tvingas avstå från
att söka hjälp. Även för många som långt ifrån är
fattiga kan tandvårdskostnaderna vara så betungande
att de avstår från kontroll och behandling eller skjuter
behandlingen på framtiden trots att de har problem
med tänderna.
Det är speciellt viktigt att förändra för alla de som
behöver ekonomiskt stöd från socialtjänsten. De har
bara rätt till bistånd för akut tandvård. Det kan inne-
bära att de av ekonomiska skäl kan tvingas att dra ut
tänder som går att laga. Det tycker jag är en skam i ett
välfärdssamhälle.
Miljöpartiet har år efter år återkommit med för-
slag om att tandvården ska ingå i hälso- och sjukvår-
dens avgiftssystem. Jag tycker att det är glädjande att
vi blir fler och fler som återkommande kräver detta.
Jag hoppas att vi snart har nått den tidpunkten då en
majoritet av riksdagen röstar igenom ett sådant för-
slag.
Vi är givetvis medvetna om att den här viktiga
och nödvändiga reformen kostar en del. Därför före-
slår vi att regeringen tillsätter en utredning som be-
räknar kostnaderna och som tar fram flera olika alter-
nativ till finansiering och genomförande. Jag tycker
att det är bättre med en bra tandvårdsreform än med
skattesänkningar.
En annan fråga som berör tandvården är att alla de
som har problem med sina amalgamfyllningar och
som anser att de blivit sjuka av dem måste få ett bätt-
re stöd. Vi stöder i vår reservation Tandvårdsskade-
förbundet som förordar att det föreslagna kompeten-
scentrumet för de här frågorna förläggs till Uppsala.
I den reservationen föreslår vi också att det före-
slagna kompetenscentrumet ska bidra till att ge pati-
enter med sjukdomar som är relaterade till tandfyll-
ningsmaterial ett kompetent och värdigt omhänderta-
gande.
På tandvårdsområdet ställer jag mig också bakom
reservation 12, om landstingens förhandsprövning.
Fru talman! Slutligen ska jag kommentera reser-
vation 18 som handlar om statsbidrag till handikap-
porganisationer. Jag har fått telefonsamtal med för-
frågan om varför Miljöpartiet inte stöder reservatio-
nen, eftersom den då skulle kunna få stöd från en
majoritet. Reservationen som bygger på en socialde-
mokratisk motion pekar på orättvisan vid fördelning
av bidrag till handikapporganisationer och på att den
utredning som fått i uppdrag att komma med förslag
till en ny modell för fördelning av bidragen inte har
beaktat frågan om en rättvis och jämlik fördelning av
bidrag mellan de olika organisationerna.
Jag förstår de som jobbar under knapphetens
stjärna i ett handikappförbund och som vill ha ett
omedelbart ekonomiskt stöd när de känner att deras
verksamhet håller på att klappa ihop.
Men jag ser inte att ett stöd för reservation 18 ger
det snabba ekonomiska stöd som önskas och som
många tror. Det blir ett tillkännagivande.
Eftersom jag vet att frågan bereds av regeringen
och förmodligen också snart kommer som ett konkret
förslag som vi kan ta ställning till har jag avstått från
att stödja reservationen. Jag utgår från att det förslag
som kommer ska vara sådant att det är en rättvis för-
delning mellan organisationerna och att regeringen
har lyssnat på de synpunkter som har framförts från
olika handikappförbund. Om det inte är en bra och
rättvis fördelning kommer inte Miljöpartiet att ställa
upp på förslaget.
Den här reservationen ger, som jag sade tidigare,
inte de snabba pengar som man inom handikapporga-
nisationerna tror. Rätta mig gärna om jag har fel.
Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser-
vationer i det här betänkandet, men nöjer mig med att
yrka bifall till reservation 6 som innebär möjlighet till
bra tandvård för alla.