Fru talman! Vi är överens om att det behöver till-
föras ytterligare resurser till vård- och omsorgssek-
torn. Som centerpartist skäms jag inte dugg över det
arbete och slit som vi har lagt ned på att se till att det
nu ser ljusare ut i landets ekonomi och att det faktiskt
också har börjat tillföras ett ganska stort antal miljar-
der under senare år. Det är vi som har varit med och
lagt grunden för att detta också kan genomföras.
När det gäller vård- och tillgänglighetsgarantin är
vår erfarenhet, som tidigare talare också har sagt, att
det tidigare visat sig att köerna minskar. Det finns
naturligtvis skönhetsfläckar även där, men min poäng
är att jag inte bara tycker att Ingrid Burman ska säga
nej. Titta på det som eventuellt har brustit i tidigare
system och låt oss se om vi kan hitta en lösning så att
vi faktiskt gör något åt problemen. Det går inte att
lösa problemen genom att bara säga nej, utan låt oss
diskutera det här.
I fråga om primärvårdssatsningarna är vi överens.
Men det får inte bli en läpparnas bekännelse. Tittar
man t.ex. på hur många allmänläkare som har tillförts
primärvården under senare år och jämför med hur
många specialister som har tagits in i hälso- och sjuk-
vården är det en blygsam satsning på primärvården.
Det är mest snack. Vi måste även här gå till handling.
Till sist vill jag säga att USA inte står som någon
som helst modell för mig. Jag tycker att vi ska ut-
veckla den svenska modellen. Jag tycker att vi ska ha
en gemensamt finansierad vård och omsorg. Men vi
ska vara öppna för en ökad grad av mångfald.