Fru talman! Skatteutskottets betänkande SkU31
behandlar rättssäkerhet vid beskattningen.
Vi nydemokrater tycker att regeringens proposition
i detta ärende är ett steg i rätt riktning. Men den är
långt ifrån tillräcklig. Det är därför vi har sex
reservationer till betänkandet. Jag tänker inte
diskutera dessa reservationer så mycket i detalj. Jag
skall mer gå in på lagstiftningsområdet.
Från Ny demokratis sida anser vi att man bör sätta
individen i främsta rummet, inte någon myndighet.
Vi anser därför att rättssäkerheten för den enskilde
måste vara hundraprocentig när det gäller
skattefrågor; det måste den för övrigt vara på alla
områden.
Vi har ett samhälle i vilket medborgarna tyvärr har
åsidosatt rättssäkerheten. Det gör de genom att
protestera, tyst. Det bevisas klart och tydligt när
man tittar på samhällsstruktureringen och hur den
fungerar. Vi har en svart sektor som troligtvis
omfattar närmare 150 miljarder kronor. Det är,
mina damer och herrar i denna kammare, 10--12 %
av BNP.
Jag talade i förra veckan med engelska polisen som
bekämpar ekonomisk brottslighet, och jag talade
med skattemyndigheterna i London. Den svarta
sektorn uppskattas i England till ca 4 %. Man
tyckte i och för sig att det var litet för högt.
Engelska polisen frågade mig om Sveriges svarta
sektor. Och jag svarade att den utgjorde 10--12 %.
Varför blir det då på detta sätt? Det beror på att
medborgarna i det svenska samhället inte har
någon tilltro till oss i denna kammare, lagstiftarna.
Vi stiftar lagar som inte är trovärdiga. Då -- ursäkta
utrycket -- bryr sig inte medborgarna i samhället om
lagarna. Det är bara så enkelt.
Jag skall ta upp några exempel. Det är visserligen
känsligt att göra så i denna kammare, fru talman.
Men jag skall tala om den kostnadsersättning som
riksdagsledamöterna får. Det är alltså ett arvode
som vi riksdagsledamöter får. Vi har dels en viss
lön, dels en viss kostnadsersättning därutöver.
Denna kostnadsersättning skall täcka våra utgifter
för telefon, tidningar, data, eventuella hotellrum
osv. Hör och häpna! Denna kostnadsersättning
beskattas olika för oss riksdagsledamöter. Det är
alltså ingen likvärdig behandling ens när det gäller
denna kostnadsersättning. Skattemyndigheterna
ute i landet tolkar vår kostnadsersättning på olika
sätt. En del riksdagsledamöter får på
kostnadsersättningen avdrag för tidningar; det går
alltså igenom. I andra län får vissa
riksdagsledamöter inte godkänt för kostnaden av
tidningar. En del får sin representation godkänd
osv. Jag skulle kunna dra fram olika exempel i ett
par tre timmar, men ni förstår säkert vad jag menar.
Inte ens vi riksdagsledamöter är likvärdiga inför
skattelagarna. Hur skall vi då i denna kammare
kunna begära att vanliga, snälla, hederliga
människor på gatan skall följa lagstiftningen? Det
är något som jag inte begriper. Hur skall vi kunna
åstadkomma någon trovärdighet? Vi talar om
politikerförakt, men vi i denna kammare får banne
mig skylla oss själva. Det är bara så. Om vi inte kan
stifta klarare lagar och inrätta klarare regler, så att
skattemyndigheterna kan tolka vår lagstiftning på
ett korrekt sätt och så att skattebetalarna kan
behandlas likvärdigt blir vi aldrig trovärdiga. Det
lovar jag. Då kanske vår svarta sektor om ett år
eller två ligger på 200 miljarder kronor.
Jag tänker ta upp ett typiskt ärende som vi i
skatteutskottet talade om för någon månad sedan.
Vi talade om taxiägare. Vi anser att när en taxi
rullar mer än 8 000 mil per år skall taxiägaren inte
beskattas för något förmånsvärde för bilen om han
äger bilen själv. Utskottet var enigt om detta. Hör
och häpna vad utskottet skriver om lagstiftningen:
''Regeln om skattefrihet vid ringa användning
privat torde'' -- hörde ni, torde! -- ''också leda till
att en taxiägare i allmän inte bör beskattas för något
förmånsvärde för en bil som gått i taxitrafik mer än
8 000 mil per år, om han dessutom har en annan bil
för privatbruk. Dessutom bör vid körning över
6 000 mil förmånsvärdet jämkas till ett halvt
basbelopp ---- ---- ----.'' Detta skickar vi ut till
Riksskatteverket. Riksskatteverket skickar sedan
ut direktiv till sina skattemyndigheter ute i landet
om att en bil som gått mer än 8 000 mil per år inte
bör förmånsbeskattas.
Låt oss ta ett exempel från min kommun. Där finns
en taxiägare vars bil rullar 8 001 mil per år. I det
fallet anser skattemyndigheterna att denne person
inte bör förmånsbeskattas. Hans bil värderas alltså
inte ens till ett halvt basbelopp. I Skövde finns det
en taxiägare som har en bil som rullar 14 000 mil per
år. Denne taxiägare bor bredvid en skattemas.
Skattemasen har sett taxiägaren privat åka och
köpa korv eller ett paket cigaretter en gång. Denne
taxiägare blir förmånsbeskattad med 35 000 kr.
Därefter träffas de två taxiägarna och diskuterar
detta. Den ene säger att hans bil rullar 14 000 mil
och att han förmånsbeskattas, och den andre säger
att hans bil rullar ca 8 000 mil, men att han inte blir
beskattad på det sättet. Tror ni att de får något
förtroende för denna kammare? Det måste ju stå
''skall'' i lagtexten, så att alla taxiägare behandlas
på lika villkor. Så enkelt är det. Annars får vi ingen
trovärdighet för rättssäkerheten. Jag garanterar er
detta.
Till sist, fru talman, vill jag ironisera litet grand
över det här. Jag har hört vissa riksdagsledamöter i
kammaren säga att ''bör'' bör tolkas som ''skall''.
Jag har ringt till ett tjugotal skattemyndigheter och
frågat hur de tolkar ''bör''. De har sagt att de tolkar
''bör'' som ''bör'', inte som ''skall''.
Därför skulle jag vilja lägga till ett PS i
lagstiftningen, där det skall stå: ''Bör'' bör tolkas
som ''skall'', och därför bör ''bör'' vara ''skall''. Det
är ganska bra. Ta med det i lagstiftningen, så
skattemyndigheterna förstår vad vi i riksdagen
menar!
Fru talman! Jag nämnde att vi har sex
reservationer, men jag yrkar bifall till endast
reservationerna 6 och 12, för att spara tid i
kammaren.