Fru talman! Kravet på rättssäkerhet vid
beskattningen är varken särskilt nytt eller
kontroversiellt -- tvärtom.
Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft en
framträdande plats vid utformningen såväl av
materiella skatteregler och
deklarationsförfaranden som vid uppbörd och
kontroll. Skatteförvaltningen bedriver också sedan
länge sin verksamhet med tillbörlig respekt för den
enskildes integritet och rättigheter.
Det finns i dag inte heller någon allvarlig kritik mot
skatteförvaltningens arbetssätt eller befogenheter.
I de allra flesta fall löper kontrollarbetet
friktionsfritt i samverkan mellan revisorn och den
reviderade.
Den kritik som förekommer på detta område
handlar om någonting helt annat och riktar sig
främst mot regeringens handfallenhet inför det
tilltagande skattefusket och den växande och allt
grövre ekonomiska brottsligheten. Riksdagens
revisorer påpekade t.ex. i en rapport om den
ekonomiska brottsligheten att dagens lagstiftning
ger dåligt stöd åt myndigheternas kontrollarbete.
De förslag som regeringen nu lägger fram kommer
att ytterligare försvåra detta kontrollarbete.
Vi socialdemokrater har naturligtvis inget emot att
förbättra rättssäkerheten för den enskilde
medborgaren. För oss har det alltid varit självklart
att statsorganen skall följa gällande regler. Lika
självklart är det att det skall finnas skydd för den
enskilde mot missbruk från statsmaktens sida och
mot oberättigade anspråk från den offentliga
maktens sida.
Men för oss socialdemokrater finns det ytterligare
en viktig aspekt på rättssäkerheten. Vi menar, att
i rätssäkerheten också ligger att den enskilde skall
skyddas mot skador till följd av brottslighet eller
otillbörligt utnyttjande av enskild makt. Det
handlar helt enkelt om att den enskilde
skattebetalaren skall ha garantier för att
skattebördan fördelas enligt gällande rätt och att
övriga skattebetalare fullgör sina skyldigheter. Den
enskilde näringsidkaren skall t.ex. garanteras
konkurrens på lika villkor och att åtgärder vidtas
för att övriga näringsidkare fullgör sina
skyldigheter.
Denna aspekt på rättssäkerheten har fått en
underordnad ställning i regeringens proposition.
Däremot tog riksdagens revisorer upp den i sin
rapport. De konstaterade att samhällets
misslyckanden i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten har inneburit att allmänhetens tillit
till rättssamhället har urholkats och att företagen i
många branscher inte längre konkurrerar på lika
villkor.
En annan viktig aspekt på rättssäkerheten är att de
enskilda skall kunna förutse de rättsliga följderna
av sitt handlande.
De problem som finns på detta område hänger i
stor utsträckning samman med brister i
skattelagstiftningens materiella utformning. Även
här har riksdagens revisorer framfört kritik. I sin
rapport påpekade man t.ex. att skattelagarna ofta
är krångliga och att det finns betämmelser som är så
svåra att tillämpa att det krävs flera domar i högsta
instans för att rättsläget skall klarna.
Vi socialdemokrater anser, att regeringen inte
förmått leva upp till detta krav på ett rättssamhälle.
Sedan den första januari i år råder det t.ex. mycket
stor osäkerhet om vilka rättsregler som gäller på
företagsbeskattningens område. I slutet av förra
året gjorde riksdagens borgerliga majoritet på
regeringens förslag omfattande förändringar i
företagsbeskattningen. Redan efter en vecka insåg
regeringen att man gått för långt och annonserade
i en skrivelse förändringar i förändringarna. När
sedan propositionen långt om länge kom så visade
det sig att den viktigaste av de annonserade
förändringarna inte kunde genomföras.
Ett annat exempel är regeringens famösa
handläggning av problemen med den s.k. gröna
dieseln. Här har skatteministern på kortare tid än
ett år avgivit inte mindre än tre propositioner med
förslag, förändringar och förändringar i
förändringarna. Det här är ju rena parodin på
lagstiftning och egentligen skulle man kanske
kunna skratta åt eländet om det inte vore för de
allvarliga konsekvenserna för bl.a. rättssäkerheten
genom att förutsebarheten blir i det allra närmaste
obefintlig.
Det här är ett av de stora problem som de
rättsvårdande myndigheterna i dag ställs inför. Ett
annat och mycket större är den snabba
utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten.
Forskare vid Brottsförebygggande rådet har
uppskattat den svarta ekonomin till ca 100
miljarder kronor. Jurist- och
samhällsvetarförbundet framhåller i sitt
remissyttrande att det nu närmast råder
''inbördeskrig'' mellan brottsbekämpare och
ekobrottslingar, och riksdagens revisorer
konstaterade i sin rapport att de ekonomiska
brotten inte bara blivit fler utan också grövre.
Denna destruktiva och snabba utveckling ställer
ökade krav på kompetens, kapacitet och förmåga
till snabbt handlande hos skatteförvaltningen. Det
handlar inte bara om att kontrollera att
bokföringen är korrekt eller att lämnade uppgifter
är fullständiga. Det handlar allt oftare om att
förhindra att bokföring och annat bevismaterial
förstörs eller om att skattemedel försvinner
utomlands. Här gäller det för skattemyndigheterna
att kunna handla snabbt och rationellt.
Förslagen i regeringens proposition motverkar
myndigheternas möjligheter på detta område. De
försvårar kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, och de ger en fullständigt felaktig
signal till både allmänheten och brottslingarna.
Jag vet inte hur många av kammarens ärade
ledamöter som läst Dagens Nyheters debattsida i
dag. Där framförs en fullständigt nedgörande och
förkrossande kritik av regeringens förslag på detta
område. Här står: Regeringens nya förslag gör det
i princip omöjligt för skattemyndigheten att
komma åt skattefusk. Förslaget är det sämsta och
minst genomtänkta som regeringen presenterat
under sin tid vid makten.
Det är inte vem som helst som skrivit detta. Det är
ordföranden i Civilekonomernas riksförbund Jan-
Eskil Jörby. Han är representant för dem som har
att handskas med dessa frågor vid den s.k. fronten.
Det borde stämma till eftertanke hos den
borgerliga regeringen.
Förslagen innebär att skatteförvaltningens
befogenheter när det gäller att vidta
kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja dels
begränsas, dels i stor utsträckning överförs till
länsrätten. Det säger sig självt att detta skulle
minska möjligheterna till en effektiv
skattekontroll. Kontrollverksamheten kommer att
bli tyngre, ta mer tid och mer resurser.
Särskilt allvarliga är begränsningarna i
möjligheterna att bedriva revisionsverksamhet.
Regeringen föreslår t.ex. att den s.k.
tredjemansrevisionen skall avskaffas och ersättas
med ett system med kontrolluppgifter. Man måste
fråga sig hur regeringens bild av verkligheten ser ut.
Är man t.ex. medveten om att näringsstrukturen i
Sverige i dag i stor utsträckning kännetecknas av
nätverk med mycket samverkan och stor
intressegemenskap mellan företagen?
Är man medveten om att dagens ekonomiska
brottslighet till stor del består av momsbedrägerier
och falska fakturor? Mervärdesskatten är, som alla
vet, en skatt i flera led, och myndigheterna måste
snabbt kunna stämma av uppgifterna från det
reviderade företaget mot uppgifter i andra företag.
Nu föreslår man visserligen att tredje man i stället
skall kunna avkrävas en kontrolluppgift. Men det
är ju ett mycket trubbigt instrument. Risken är stor
för att oriktiga uppgifter lämnas och att
grundnoteringar om transaktionernas rätta innehåll
förstörs eller undanskaffas.
För landets alla seriösa företagare -- det finns
faktiskt många sådana -- är en effektiv
revisionsverksamhet inget som helst problem. Den
är snarare ett stöd. Det är de oseriösa företagen
som har anledning att känna obehag inför tanken
på en revision. Det är just precis vad de skall göra.
Jag kan inte förstå vad regeringen har för anledning
att minska övervakningen av dessa företag, i all
synnerhet som denna övervakning är till en klar
fördel för de seriösa företagen. Det ger dem
möjlighet att konkurrera på lika villkor.
Regeringen föreslår också att möjligheterna till
revision av fysiska personer tas bort. Vi
socialdemokrater tycker att det ligger en del i det
förslaget. Vi menar dock, att det först behövs
ytterligare tankearbete för att reda ut hur vi skall
klara av kontrollen av de enskilda personer som
bedriver en omfattande handel med värdepapper
utan att vara näringsidkare.
Att detta är ett gigantiskt problem fick vi klart för
oss av ett antal tidningsartiklar för någon månad
sedan. Här framgick det med all önskvärd tydlighet
att kontrollen av reavinster på aktier hos enskilda
personer i stort sett är obefintlig. Och det är inte
småpengar som det handlar om. Bara under 1993
omsattes det aktier för 286 miljarder kronor på
Stockholmsbörsen. Kurserna steg med 54 %.
Många gjorde sig en rejäl hacka. Min fråga till
majoritetens talesman blir därför: Vilka åtgärder
tänker ni vidta för att lösa detta enorma
kontrollproblem, när ni nu utan vidare tar bort
möjligheterna att revidera enskilda personer?
Vi socialdemokrater motsätter oss också föreslaget
om att avskaffa bevissäkringslagen. Det är ett
viktigt vapen mot skattefusk och fiffel. Det vapnet
vrider nu regeringen ur händerna på
skattemyndigheterna. I dess ställe sätter man något
som man kallar tvångsåtgärdslagen.
Vår principiella uppfattning är att skatterevisioner
och andra kontrollåtgärder så långt möjligt skall
genomföras i samverkan med den skattskyldige. Vi
anser dock, att skattemyndigheterna bör ha
möjligheter att utan större dröjsmål fullfölja en
påbörjad skattekontroll, även om den skattskyldige
skulle vägra att medverka.
Dessa möjligheter beskärs starkt i den nya
tvångsåtgärdslagen. Risken är mycket stor att
denna lag endast kommer att gynna de oseriösa
företagen. Dessa företag får nu möjligheter att
förhala skatteutredningar genom att varken tillåta
revision i företagets lokaler eller genast ställa
räkenskaper och andra handlingar som behövs för
revisionen till skattemyndigheternas förfogande.
Den oseriöse företagaren vinner på detta vis tid för
att kunna förstöra eller undanskaffa relevant
information. Det drabbar alltså återigen den
seriöse företagaren i form av sämre
konkurrensvillkor. Man kan fråga sig om det
verkligen är detta som regeringen vill åstadkomma.
Fru talman! Jag tänker inte gå igenom alla
regeringens förslag och våra motförslag. Det skulle
ta för lång tid. Jag har försökt peka på hur
regeringens förslag försvårar kampen mot den
ekonomiska brottsligheten och hur den faktiskt
också urholkar rättssäkerheten.
Jag skall sluta mitt anförande med en fråga till
majoritetens talesman. Regeringens förslag i
propositionen motiveras, åtminstone, med
omsorgen om rättssäkerheten. Man begränsar
skattemyndigheternas möjligheter att vidta
kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja. Man
överför beslutanderätten om sådana åtgärder till
länsrätten. Allt detta görs -- säger man -- av hänsyn
till den enskildes integritet och rättssäkerhet. Hur
kan det då mot den bakgrunden komma sig att
regeringen bara för en månad sedan lade fram en
annan proposition som går stick i stäv med dessa
ambitioner? Jag tänker på propositionen som skall
reglera EFTA:s övervakningsmyndighets
möjligheter att genomföra undersökningar av
svenska företag i konkurrensärenden. Enligt det
förslaget skall övervakningsmyndigheten kunna
genomföra sådana undersökningar trots att
företagen motsätter sig det, och man skall kunna
dyka på vilket företag som helst utan föregående
varning.
Det som svenska företagare nu har att se fram emot
är de beryktade s.k. dawn-raids, dvs. oanmälda
besök vid kontorstidens början, utan föregående
domstolsbeslut och med mycket små möjligheter
att skydda särskilda utrymmen eller att undanta
känsliga handlingar. Här har regeringen inga
invändningar, tvärtom. Man tillstyrker förslagen
varmt.
Hur kommer det sig, Knut Wachtmeister, att
aktiviteter som i det ena ögonblicket är höjden av
rättsosäkerhet i nästa ögonblick accepteras fullt ut
av den borgerliga regeringen? Vadan denna
dubbelmoral? Kan det vara så att anslutningen till
EU går före närmast heliga moderata principer om
rättssäkerhet för den enskilde, så att ändamålet
helgar medlen?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1, 4
och 13. Vi socialdemokrater vidhåller självfallet
våra ståndpunkter i våra övriga reservationer, men
jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till
dem.
I detta anförande instämde Bruno Poromaa.