Fru talman! Nu hade jag tänkt komma med ett par
dräpande inlägg. Bl.a. tänkte jag citera Claes
Ljungh som är länsskattechef i Uppsala och som
har varit mycket positiv i sitt remissyttrande. Han
var tidigare en mycket ansedd medarbetare till
Kjell-Olof Feldt.
Men efter de vackra orden från Lars Hedfors sida
har stridslusten gått ur mig. Jag hoppas att ni
ursäktar det. För den skull anser jag inte att jag har
mindre på fötterna, för de argument jag har
framfört tycker jag bär så långt att det får räcka.
Jag är angelägen att replikera Lars Hedfors vänliga
ord och säga att av de 21 år jag har varit i riksdagen
har jag tillbringat 15 år i skatteutskottet. Det blev
9 år som vice ordförande, sedan varvade jag ned tre
år och var suppleant, men genom valresultatet fick
jag varva upp igen. De tre sista åren har jag haft
den stora förmånen att vara ordförande i
skatteutskottet. Det har varit jobbigt, det har varit
intressant och det har varit ytterst angenämt, både
det samarbete jag har haft med motståndarsidan
och självfallet med mina regeringskolleger. Det har
varit mycket stimulerande.
Jag har under dessa 15 år tjänstgjort under fyra
kunniga socialdemokratiska ordförande: Erik
Wärnberg, Rune Carlstein, Jan Bergqvist och även
Lars Hedfors. Jag tackar för det goda samarbete
som vi har haft och för de raka diskussioner vi har
fört. Det har aldrig varit något svekfullt, aldrig
något felaktigt. Vi har haft olika åsikter, men vi har
slagits med blanka vapen.
För att Lars Bäckström inte skall gå för hårt åt mig
i nästa replik, som han har begärt, utsträcker jag
naturligtvis tacket också till honom och till Peter
Kling, som frågade nyss om jag tänke angripa
honom. Jag sade: Det skall jag inte göra. -- Då går
jag, för jag har ett viktigt möte, sade han. Jag
tackar Peter Kling i hans frånvaro.
Tack så hemskt mycket för att jag har fått förmånen
att arbeta i skatteutskottet under dessa år!
(Applåder)