Fru talman! I den motion som ligger till grund för
de socialdemokratiska reservationerna sjunger
man inledningsvis rättssäkerhetens lov.
Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft en
framträdande plats i skattelagstiftningen, och dess
tillämpning och uppslutning kring rättssamhället är
ett av de värden som förenar de demokratiska
krafterna. Detta låter mycket bra, liksom
konstaterandet att skatteförvaltningen bedriver sin
verksamhet med respekt för den enskildes
integritet och rättigheter.
Efter att med instämmande ha läst detta hade man
kunnat förvänta sig att Socialdemokraterna skulle
applådera de ytterligare förstärkningar av den
enskildes rättigheter som förslagen i proposition
151 om rättssäkerheten i beskattningen innebär.
Så är dock ingalunda fallet, och jag har en känsla
av att invändningarna till ganska stor del beror på
önskan att opponera. I regeringsställning begrep
Socialdemokraterna faktiskt att förbättringar för
den enskilde var behövliga. I proposition
1988/89:126 föreslog Kjell-Olof Feldt en möjlighet
att ersätta en skattskyldig för kostnader i mål om
skatt eller tull. I proposition 1989/90:3 signerad
Odd Engström föreslogs bättre garantier mot att
enskilda drabbas av felaktiga beslut om
betalningssäkring och dessutom talades det om att
''förbättra den enskildes ställning i sådana mål''.
Litet senare samma år ville Laila Freivalds i prop.
42 öka statens och kommunernas
skadeståndsansvar för skador som vållas genom fel
eller försummelse vid myndighetsutövning. Varför
då inte stödja de förbättringar som föreslås och som
är erfoderliga för att åstadkomma en verklig
rättssäkerhet i beskattningen? Händelser under
senare år har visat svagheter som vi nu försöker
rätta till -- jag säger ''vi'' eftersom jag har haft
förmånen att vara moderat representant i den
kommitté vars betänkande ligger till grund för
propositionen.
Lars Bäckström sade nyss att sådana fall som
Halvar Alvgard redan var tillrättade. Det är inte
sant. De förbättringar i betalningssäkring och
bevissäkring som vi nu föreslår är framsprungna ur
bl.a. Halvar Alvgard-fallet. Lars Hedfors påstår att
utredningen har dragit på sig ''ett antal tungt
vägande invändningar'' som senare har listats i ett
mindre antal punkter i hans motion.
Talen om påtalade brister har ingen som helst
förankring i verkligheten. Under mina 21 år i
riksdagen har jag deltagit i kanske ett dussin statliga
utredningar. Jag kan inte erinra mig att någon av
dessa har blivit så positivt bemött som just den om
rättssäkerheten vid beskattningen, både i medier
och i remissvaren.
Lars Hedfors tog upp Jörbys artikel i Dagens
Nyheter i dag. Jag har en del synpunkter på detta.
Jörby är ordförande för civilekonomerna som
enligt egen utsago representerar de flesta av de
kvalificerade skatterevisorerna. Jörby är själv
skatterevisor, därför kan man spåra den fiskala
bockfoten. Men han satt också med i den
undergrupp inom Riksskatteverket som arbetade
fram Riksskatteverkets remissvar som jag strax
kommer till. När han inte fick gehör för sina åsikter
där blev han väl förbaskad och skrev
remissutlåtandet för civilekonomernas räkning och
artikeln i Dagens Nyheter. Jag skall inte gå in för
mycket på detta, men det är en grov förlöpning från
honom att beskylla hedervärda personer för att inte
ta hänsyn till erfoderlig kontroll. Det gäller bl.a.
kammarrättslagman Peter Wennerholm,
Riksskatteverkets tidigare kontrollchef Bo
Norrman som numera är länsskattechef,
departementsråden Lena Moore i
Justitiedepartementet och Karin Almgren i
Finansdepartementet. Ingen av dessa kan beskyllas
för att vara kontrollfientliga. Jörby borde ta
tillbaka sitt påstående.
Av remissvaren på betänkandet var 31 i huvudsak
positiva och blott 6 negativa. Riksskatteverket, en
tung remissinstans, säger: ''Delar kommitténs
grundläggande inställning när det gäller betydelsen
av att värna om den enskildes rättssäkerhet.
Riksskatteverket accepterar i allt väsentligt de
framlagda förslagen.''
Ett nytt citat: ''Så långt statskontoret kan bedöma
tillgodoser rättssäkerhetskommitténs förslag kraven
på rättssäkerhet för den skattskyldige utan att
inskränka på möjligheterna till en effektiv
beskattning.'' Rättssäkerhetskommittén fick alltså
väl godkänt från denna remissinstans.
Det känns också angeläget för mig att redovisa vad
Kammarrätten i Stockholm tycker: ''Kommittén har
ställts inför den grannlaga uppgiften att stärka den
enskildes rättssäkerhet på skatteområdet utan att
detta medför att effektiviteten i skatteindrivningen
minskas till en nivå, som inte kan godtas från
fiskalistisk synpunkt och av rättviseskäl.
Kammarrätten finner att kommittén har lyckats väl
med sin uppgift och tillstyrker i allt väsentligt de
förslag som betänkandet innehåller.'' Mycket mer
positivt i remissvaren skulle kunna citeras, men jag
nöjer mig med detta så länge.
Lars Hedfors citerade tre gånger riksdagens
revisorers uttalande om den ekonomiska
brottsligheten och rättssamhället. Han glömde ett
ganska viktigt citat. Det skall jag nu påminna
honom om genom att citera följande: ''Mot slutet
av 1980-talet avmattades arbetet mot den
ekonomiska brottsligheten. Polisen lyckades inte
fylla vakanserna inom ekorotlarna i tillräcklig
utsträckning. Ärendebalanserna växte och många
brottsanmälningar blev inte föremål för utredning.
Det blev allt tydligare att myndigheterna inte hade
resurser och kompetens att klara situationen.''
Jag kan också påminna Lars Hedfors om vad som
har gjorts från regeringens sida sedan dess. Man har
inrättat ett centralt ekobrottskommando, man har
stärkt åklagarnas ställning och man har utbildat 30
nya ekoåklagare. Vid regeringsskiftet för snart tre
år sedan sade man från regeringshåll att man
eftersträvade 1 000 fler poliser. Det blev inte 1 000
fler poliser, utan det blev 1 500. De 15 600 poliser
som fanns 1991 är nu 17 100. Det finns en lång rad
andra åtgärder som regeringen har vidtagit som det
kanske skulle föra för långt att redogöra för. Jag
tycker att det här räcker.
I den socialdemokratiska motionen har man listat
vad man kallar påfallande brister i propositionen.
Jag skall nu bemöta dessa påståenden. Kommittén
redovisar inte någon utredning om erfarenheterna
av dagens lagstiftning. Detta är kvalificerat
nonsens. I varje avsnitt redogör vi för rådande
lagstiftning och påtalar behovet av förändringar,
många gånger baserade på rättsfall ur verkliga livet.
Den repliken gäller också Lars Bäckström, som
påtalar att man inte hade gjort någon sådan
utvärdering.
Vi beskylls också för att inte redovisa
administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser
av förslagen. Inför detta påstående förefaller
Socialdemokraterna inte ha orkat igenom hela
betänkandet. På s. 227--230 redogörs det nämligen
omsorgsfullt för genomförandet också för de
väntade merkostnaderna -- så och i propositionen,
se s. 151.
För att följa den socialdemokratiska listningen är
nästa kritiska påstående att vi inte redovisar
möjligheterna till en effektiv och likformig
tillämpning av skattereglerna. Även här hugger
man i sten. Jag vill blott hänvisa till vad jag
inledningsvis sade om Riksskatteverkets
accepterande av utredningsförslaget. Tror för
övrigt inte Lars Hedfors att den högt kvalificerade
expertis som har varit knuten till utredningen hade
protesterat om så inte hade varit fallet? Så har inte
skett -- inte en reservation så långt ögat når!
Socialdemokraterna gillar inte heller
förändringarna inom tullen. Jag har svårt att förstå
varför människors möjligheter att exempelvis få
ersättning för kostnader i mål om skatt inte också
skall kunna gälla kostnader i mål om tull. Reglerna
om efterkontroll i tullagen bör enligt vår
uppfattning motsvara reglerna i taxeringslagen.
Den socialdemokratiska kritiken har resulterat i
inte mindre än tio reservationer. Det skulle föra för
långt att gå in på dessa en efter en då det jag tidigare
här har anfört täcker det mesta av det som återges
i reservationerna.
Vänsterpartiet har i en lång rad s.k.
meningsyttringar i stort sett följt de
socialdemokratiska reservationerna men gått
längre när det gäller kontrollverksamheten, där
den enskildes rätt får stå tillbaka.
Jag tycker att det är märkligt att Vänsterpartiet i
första hand yrkar avslag på propositionen i dess
helhet -- märkligt därför att en enig
kommittéutredning står bakom propositionen.
Varför önskar Lars Bäckström så demonstrera mot
ett förslag som blivit så positivt bemött också av
remissinstanserna?
Ny demokrati har fogat sex reservationer till
skatteutskottets betänkande där man
genomgående vill gå längre än propositionen och
utskottsmajoriteten när det gäller att slå vakt om
den enskildes rätt. Det gäller anstånd med att
betala in skatt, ersättning för den skattskyldiges
kostnader i skattemål, generösare undantag vid
betalningssäkring och uppräkning av gränser för
återbetalning av kvarstående skatt och kortare tid
när respitränta skall utgå.
Dessutom vill Ny demokrati vidtaga en rad
åtgärder för att ytterligare stärka den enskildes
ställning.
Till det sistnämnda kan jag lägga att
Rättssäkerhetskommittén har fått nya direktiv att
fortsätta det reformarbete som inte inrymdes i den
tidigare utredningen.
När det gäller de övriga reservationerna från Ny
demokrati avstyrker utskottet de bakomliggande
motionerna med motiveringen att avvägningen i
propositionen mellan den enskildes och det
allmännas intressen är väl balanserad.
Jag vill också hänvisa till det uppdrag i en del av
dessa frågor som lämnats till
Skattebetalningsutredningen.
Jag har funderat en hel del över varför det har blivit
så markerade gränser mellan vår och
Socialdemokraternas uppfattning i
rättssäkerhetsfrågorna. Jag tror att jag har funnit
svaret i Socialdemokraternas definition av
rättssäkerhetsbegreppet. Så här heter det i den
socialdemokratiska motionen:
''Vi menar att i rättssäkerheten också ligger att den
enskilde skall skyddas mot direkta eller indirekta
skador till följd av brottslighet eller otillbörligt
utnyttjande av enskild makt. I
beskattningssammanhang handlar det om att den
enskilde skattebetalaren ska garanteras att
skattebördan fördelas enligt gällande rätt, och att
alla rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att
övriga skattebetalare fullgör sina skyldigheter.''
Dessa tankar återfinns i reservation nr 1. Lars
Hedfors redogjorde också muntligt för dem här för
en stund sedan.
Detta socialdemokratiska tänkesätt
överensstämmer helt med EKO-kommissionens
syn på rättssäkerheten. Nu är det emellertid värt att
notera att ett enigt justitieutskott totalt underkände
EKO-kommissionens ''moderna''
rättssäkerhetsbegrepp. Håller nu Lars Hedfors fast
vid denna syn, blir min fråga om han anser att
rättssäkerheten inte får överordnas effektiviteten.
Lars Hedfors hade några frågor. Det gäller dieseln
och två olika propositioner som motsade varandra.
Dessa kommer skatteministern att gå in på. Men
beträffande dieseln kan jag säga att det inte var
förutsägbart att massmedierna skulle hetsa upp en
sådan stämning mot den grönfärgning som
antagligen inte betyder så mycket när det gäller de
bekymmer som har vidrått den oljan, utan det
gäller snarast oljekvaliteten som sådan.
Vi tar inte bort kontrollen av enskilda personer,
Lars Hedfors! Vidare blev ju generalklausulen mot
skatteflykt sönderkritiserad. Då är det ett dåligt
argument att först värna om den enskildes
rättssäkerhet, som jag inledningsvis redovisade att
Socialdemokraterna hade stått för, och sedan yrka
på ett återinförande av generalklausulen.
Fru talman! Med det sagda yrkar jag bifall till
propositionen och avslag på motionerna.