Fru talman! Det finns nog många fler bidrag
redovisade från talarstolen. Jag skall inte
återupprepa dem.
Det senaste resonemanget är egentligen ganska
intressant. Lars Hedfors sade att problemet på 80-
talet inte var de höga skattesatserna utan den stora
skillnaden. Det är detsamma som att säga att man
lika gärna kunde höja en låg skattesats från 30 %
till 80 % som sänka den från 80 % till 30 %. Men så
var det ju inte. Ni tvingades inse att man inte kunde
ha så höga skattesatser överallt.
Vad ni gjorde genom marginalskattereformen var
att äntligen -- men tyvärr alldeles för sent --
åstadkomma det som vi och andra partier tidigare
under så lång tid hade krävt. Ni sänkte
skattesatserna därför att de var för höga. Vad jag
sade var att de höga skattesatserna med de stora
skillnaderna ledde till detta problem. Om alla
skattesatser hade varit höga hade det självfallet
blivit betydligt mer skatteflykt än vid låga
skattesatser. Det tror jag att de flesta, utom
möjligen Lars Hedfors, inser.
Lars Hedfors sade att vi nu har fått spännvidd. Men
han menar naturligtvis att vi slopade
dubbelbeskattningen. Äntligen har vi inte längre
51 % skatt på aktieutdelningar men 30 % skatt på
riskfria placeringar, som exempelvis
obligationsavkastning. Vi har lyckats åstadkomma
en enhetlig skatt. Men detta är någonting som
minskar inte minst den allvarligaste
skatteplaneringen av alla och som ni vill
återinföra -- den skatteplanering som innebär att
medborgare som vill starta företag inte gör det
därför att det är svårt att få fram riskkapital, eller
att de medborgare som vill expandera existerande
företag inte heller kan skaffa fram detta kapital.
Svårigheterna beror på att riskvilligt beskattas
hårdare än det som är riskfritt sparat. Det är detta
som är problemet. Ni har ju hamnat så snett som
det tänkas kan vad gäller både skattelagstiftningen
och möjligheterna att skapa nya jobb.
Lars Hedfors valde ut en person som har skrivit en
debattartikel. Det finns ju alltid personer som
tycker annorlunda i alla frågor. Om en majoritet på
90 % har en uppfattning, finns det ju 10 % som
tycker annorlunda.
I det här fallet får man utgå från att den kunnige
representant för skatteförvaltningen, som fanns
med i utredningen och som hade en arbetsgrupp till
sitt förfogande, gör en från skattemyndigheternas
utgångspunkt sakligt riktig bedömning av vad man
bör göra i denna balansfråga. Detta måste vara mer
värt en debattartikel av en enskild person. Det
tycker i alla fall jag.
Jag kan konstatera att den här utredningen som är
parlamentarisk -- den innehåller representanter för
fem partier, och det är ju inte kvantiteten som är
avgörande -- leder till en bra utredning. Det finns
ett särskilt yttrande från en socialdemokrat som för
säkerhets skull friskriver sig, vilket jag har all
respekt för, men det fanns inget yttrande från
representanten för skattemyndigheten.