Fru talman! Jag tar det sista i föregående anförande
först. Det gäller alltså vår definition av
rättssäkerhetsbegreppet. Här är Knut
Wachtmeister förvånad över att vi tar upp frågan
om skyddet för enskilda mot andra enskilda som
bryter mot lagar. Det är väldigt egendomligt. Det
handlar faktiskt om att se till att seriösa företag får
en riktig konkurrenssituation. Vad ni gör med ert
förslag är att ni undanröjer möjligheterna för
enskilda företag som vill sköta sig och vara
ordentliga -- och det gäller de allra flesta
företagen -- att konkurrera på lika villkor. Man kan
ju inte garantera att företag inte utsätts för
övergrepp genom att andra företag smiter undan
skatten.
Jag hade nog förväntat mig litet utförligare svar på
mina frågor, t.ex. på min sista fråga -- Lars
Bäckström ställde samma fråga. Men svaret
kommer kanske senare. Hur kan det alltså komma
sig att man utan vidare går med på de ingrepp som
EFTA:s kontrollorgan skall få göra i svenska
företag? Oannonserat, som en blixt från klar
himmel, skall man kunna dyka upp i företagen och
begära att få se handlingar. Möjligheterna att få
undan handlingar och att stänga utrymmen är
nästan obefintliga. Det accepterar Knut
Wachtmeister. Det hade kanske varit av värde,
Knut Wachtmeister, att litet grand redovisa det
också!
Sedan måste jag säga att jag protesterar ljudligt när
Knut Wachtmeister avfärdar Jan Eskil Jörbys
artikel i Dagens Nyheter. Han säger att den fiskala
bockfoten dyker fram. Vad är det om inte ett
jättelikt angrepp på en hel yrkeskår, nämligen på
dem som är satta att ta in skatter här i Sverige och
som gör ett jättejobb och ett gediget arbete under
väldigt svåra förhållanden -- den fiskala bockfoten!
Sedan säger Knut Wachtmeister: Det är inte
konstigt att Jörby skriver detta. Han var ju med i
Riksskatteverkets referensgrupp, och där fick han
inte gehör för sina åsikter. Då blev han sur och
ledsen. Därför skrev han ett remissyttrande för
Civilekonomernas riksförbund som går stick i stäv
mot Riksskatteverkets yttranden.
Det är en oerhört stor anklagelse mot en hel
yrkeskår, civilekonomerna, att säga att de inte
skulle stå bakom detta yttrande från deras egen
förbundsledning. Möjligen finns det en eller annan
civilekononom som inte ställer upp på det, men
förbundet gör det.
Det skulle alltså vara fråga om något slags
hämndbegär från Jan Eskil Jörbys sida. Det tycker
jag är ett rätt dåligt angrepp, måste jag säga.
Jag får återkomma till de andra frågorna i nästa
replik.