Herr talman! Jag tillåter mig att vara känslomässig
när vi diskuterar en av de frågor som är av
grundläggande betydelse för jämställdheten och
som betyder allra mest för de kvinnor som har det
mest jobbigt, de kvinnor som utgör basen för oss
socialdemokratiska kvinnor här i riksdagen.
Detta är ingen sakbehandling, säger Marianne
Jönsson. Men Marianne Jönsson har haft alla
möjligheter att visa var centerkvinnorna i sak står.
Det är viktigt att vi nu gör en markering. Det
mobiliseras nu krafter mot de fria aborterna. Finns
det då inte anledning att vi kvinnor visar våra
känslor och vågar säga vad vi står för i abortfrågan,
även om det ibland är obekvämt?
Marianne Jönsson och hennes moderata systrar har
haft möjligheten att ställa upp -- kanske litet
otydligare och kanske litet formellare -- gemom att
markera sin anslutning till det särskilda yttrande
som folkpartiets kvinnor avgav till betänkandet.
Inte ens det gjorde centerkvinnorna och
moderatkvinnorna. Det är allvarligt.
Visst är det en duktig utredare som jobbar med
dessa frågor. Säkerligen får han fram en del del
material som kan användas i den utredning om
rättssäkerheten som vi socialdemokrater har
efterlyst. Men varför, Marianne Jönsson, vara så
artig mot grabbarna i regeringen? Och varför visa
denna artighet mot dem som försöker undergräva
rätten till fri abort i vårt land?