Herr talman! Jag vill kommentera Marianne
Jönssons anförande på tre punkter.
För det första noterar jag bara när det gäller
lärarutbildningen att Centern har svängt kraftigt.
För det andra gäller det den sociala
snedrekryteringen. Jag sade i mitt huvudanförande
att det vore bra om man kunde ta upp
problematiken och behandla den på ett samlat sätt
någon gång. Men det utesluter ju inte att man
reagerar när utvecklingen går mot en ökad social
snedrekrytering, när beslut fattas här i kammaren,
i utbildningsutskottet eller andra utskott, som
innebär att kvaliteten försämras ute i skolorna. Vi
vet ju vilka som i första hand drabbas av
nedskärningarna.
För det tredje gäller det samvetsklausul. Så fort
begreppet utredning nämns i parlamentariska
sammanhang är inte jag den som faller i trans. Efter
några år här i riksdagen vet jag att det är mycket
som kan gömmas bakom en pågående utredning.
Som jag sade har riksdagen inte begärt utredningen
om en eventuell samvetsklausul i
högskoleförordningen. Då tycker jag att det är på
mitt ansvar som folkvald att uttrycka vad jag tycker
i frågan. Jag och Vänsterpartiet vill inte ha en
samvetsklausul i högskoleförordningen -- det är en
fråga som vi driver. Då närmar vi ju oss också den
centrala frågan för Marianne Jönsson, vilken hon
kanske kan svara på här: Vill Marianne Jönsson ha
en samvetsklausul i högskoleförordningen, eller
har Marianne Jönsson inte bestämt sig därvidlag?
Jag tycker att frågan är av en sådan karaktär att jag
som folkvald riksdagsledamot faktiskt kan uttrycka
en bestämd åsikt mot bakgrund av all
argumentation som har framförts och de villovägar
som det har pekats på att en sådan här klausul kan
leda in på.