Herr talman! Samma sak gäller för mitt svar till
Barbro Westerholm som till de andra: Om vi
diskuterade en samvetsklausul som faktiskt låg för
handen skulle vi kunna tala om under vilka
förhållanden inom exempelvis sjukvården, som ju
ligger Barbro Westerholm varmt om hjärtat, man
skulle kunna åberopa sitt samvete. Det gör vi inte.
Vi har att välja mellan att vänta på en utredning
som vi har skäl att anta inte kommer att föreslå
någon långtgående samvetsklausul -- det lät inte
så -- och att rösta med majoriteten som säger att en
student som -- i vilket yrke det vara månde --
hänvisar till sitt samvete inte kan göra det.
Barbro Westerholm är särskilt sakkunnig. Därför
vill jag fråga henne: Bedömer Barbro Westerholm
att antalet studenter som vägrar att lära sig utföra
aborter skulle öka jämfört med åren 1977-1991 om
de hade haft möjlighet att göra det, och i så fall
varför?
I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 5 maj
1993 på sidan Brännpunkt skriver Barbro
Westerholm angående en samvetsklausul i
högskoleförordningen: Det innebär att personer
med annan uppfattning i t.ex. abortfrågan än vad
abortlagen säger bör söka sig till utbildningar med
uppgifter där de inte konfronteras med denna
konflikt. Det bör betonas att det inte endast är
inom kvinnosjukvården utan också inom t.ex.
primärvården detta blir aktuellt.
Skall jag tolka artikeln som att Barbro Westerholm
tänker sig ett yrkesförbud för kolleger som inte har
samma uppfattning i abortfrågan?