Herr talman! Jag respekterar engagemanget för
patienten och delar det och tycker att det är fullt
naturligt. Jag har inte hört att någon, allra minst jag
själv, har yrkat på en villkorslös samvetsfrihet.
Problemet är att vi inte har en samvetsklausul oss
förelagd eller ens en utredning. Det vi diskuterar nu
är majoritetens förslag om ett villkorslöst förbud
mot samvetsfrihet i varje fall.
När man lyckats stoppa någon läkar- eller
barnmorskestuderande från att hänvisa till sitt
samvete i samband med aborterna, kan man också
i ett framtida scenario, som jag nämnde i mitt
huvudanförande, stoppa polisaspiranter som inte
vill medverka till avvisning av sjuka flyktingbarn,
läkarstuderande eller för den delen
laboratorieassistenter som inte vill utföra
plågsamma djurförsök, psykologstuderande som
kan råka ut för tvivelaktiga moment i sin
utbildning, likaså medicinare som är tveksamma till
genmanipulation, olika typer av transplantation
eller sena aborter. Hur vill föregående talare
kommentera det?