Herr talman! Den som söker sig till svensk sjukvård
skall tryggt kunna känna förtroende för
sjukvårdens personal. Sjukvården skall möta
hennes behov. Sjukvårdens personal måste ha
kompetens för att möta behoven. Därför säger
majoriteten i utbildningsutskottet ett kraftfullt nej
till en särskild samvetsklausul i
högskoleförordningen. Utskottet biträder därmed
flera motioner från socialdemokrater, folkpartister
och vänsterpartister i riksdagen.
På senare år har nya krafter mobiliserats för att
ifrågasätta kvinnans rätt att själv fatta beslut om sin
graviditet och hennes rätt till en säker abort utförd
av kompetent personal med gedigen utbildning.
Abortmotståndarna söker sig många vägar. En har
varit våldsamma demonstrationer, där bilder av
foster visats upp och hatet och människoföraktet
varit moralismens meddemonstranter. Inspiration
har man bl.a. kunnat hämta från USA, där t.o.m.
våld mot sjukvårdspersonal som utfört aborter
förekommit. Andra har varit mer sofistikerade. Så
kan vi se regeringsbeslutet om att i den eviga
kompromissandans namn ge kristdemokraterna det
köttben som utredningen om en samvetsklausul i
högskoleförordningen är.
Genom att säga nej till en samvetsklausul i
högskoleförordningen säkrar riksdagen att
abortsökande kvinnor inte tvingas möta
vårdpersonal som tar direkt avstånd från deras
beslut. Vi kan också underlätta för den kvinna som
genomgått en abort att möta samma läkare eller
barnmorska när hon senare i livet vill fullfölja en
graviditet. Ställningstagandet innebär samtidigt en
kraftfull markering av riksdagen mot de krafter
som vill inskränka den fria aborträtten. För oss
socialdemokrater är det ställningstagandet
självklart. Kvinnan har rätt att själv avgöra.
Erfarenheter från andra länder visar att en
restriktiv abortlagstiftning drabbar lågavlönade och
utsatta kvinnor hårdast.
Det är, herr talman, en viktig markering
utskottsmajoriteten gör. I sak är vi också eniga med
Folkpartiet liberalerna. Det är beklagligt att
partiet, av hänsyn till det bräckliga
regeringsssamarbetet, tvingas att inte delta i
majoritetsbeslutet.
Herr talman! Fyra socialdemokratiska
reservationer tar upp effekterna av det nya
regelverket för högskolan. Vi tvingas kräva
analyser av effekterna av såväl högskoleförordning
som resurstilldelning utifrån ett studentperspektiv.
Det har gått undan för utbildningsministern. Så
snabbt har det gått att studenterna glömts bort. I
tisdags diskuterade vi de nya antagningsreglerna till
högskolan med Per Unckel. När varje högskola
själv lägger fast sina kriterier för antagning till
högskolorna har vi fått ett system där ungdomar
från flera program på gymnasiet hamnar i kläm.
Några högskolor förefaller att sålla hårt bland
studenterna för att få en särskild image av
exklusivitet. Andra inför regler som i praktiken
utestänger studiebegåvningar från folkhögskolorna
ifrån de mest attraktiva utbildningslinjerna. Elever
på omvårdnadsprogrammet tvingas se att de inte
längre är behöriga till sjuksköterskeutbildning på
vissa högskolor, fast de var lovade det när de
började gymnasiet. Det finns fler exempel.
Det är beklagligt att utskottsmajoriteten tar så lätt
på ungdomarnas bekymmer att den inte ens vill
biträda kravet på en kartläggning av de lokala
antagningsreglerna.
Riksdagen har varit enig om grunderna för det nya
resurstilldelningssystemet, men det hindrar inte att
vi måste ta ett gemensamt politiskt ansvar för att
följa effekterna av det. Signaler om att
decentraliserad utbildning kan komma i kläm,
liksom att äldre och handikappade elever kan
missgymnnas, måste tas på största allvar. Därför är
det inte bra att majoriteten tagit avstånd från vårt
krav om en parlamentarisk uppföljning av
resurstilldelningen.
Högskolorna är så viktiga för samhället att vi
politiker måste ta ansvar. Vi kan inte överlämna
svåra avvägningar till experter. Vi behöver deras
kompetens, men vi får aldrig avhända oss ansvaret.
Inte minst den oro som kommit från högskolor som
har ansvar för stora glesbygdsområden gör det
anmärkningsvärt att centerrepresentanterna i
utskottet tiger still.
Vi socialdemokrater har tidigare efterlyst bristen
på studentperspektiv när regeringen handlägger
högskolefrågorna. Det gäller inte minst
rättssäkerheten. Jag vill ta fram några rader ur den
motion som SSU-aren Martin Nilsson skrivit:
Kanske har rektor fått för mycket makt på
studenternas bekostnad. Det finns farhågor att
studenternas rättssäkerhet kan vara hotad. Han
fortsätter: De studenter som kommer i kläm har
svårt att hävda sig.
Vi socialdemokrater menar att man måste ta
ungdomarnas oro på allvar.
Herr talman! Det finns ett par frågor i betänkandet
där vi socialdemokrater inte har lämnat särskilda
reservationer, men där jag ändå vill göra en
markering.
I det första fallet har vi av formella skäl inte kunnat
besluta annorlunda. I det andra fallet vill jag göra
markeringen genom att peka på att utskottet gjort
en mycket stark skrivning som det finns anledning
att följa upp i kammaren.
I ett särskilt yttrande i anslutning till mom. 19 i
betänkandet tar vi avstånd från regeringens brist på
ansvar för löntagarfondsmedlen. Den senaste
tidens debatt har visat hur viktigt det är att stärka
pensionsfonderna. Den galopperande statsskulden
utgör ett av de allvarligaste hoten mot
välfärdssamhället. Nu har majoriteten låst in tio
miljarder av löntagarfondsmedlen i stiftelser i
stället för att säkra angelägna forskningsuppgifter i
statsbudgeten. Det är allvarligt.
Än allvarligare är det förslag regeringen nyligen
framlade om att inrätta sju tidigare alls inte
prioriterade stiftelser för att till varje pris förbruka
löntagarfondsmedlem.
Herr talman! Det är otillständigt att miljarder
schckras bort i ett läge med dramatiska brister i de
offentliga finanserna. Jag hoppas att riksdagen, när
dessa stiftelser slutligen behandlas här i kammaren,
tar ett kraftfullt avstånd från den nonchalanta
behandlingen av samhällsmedel och vågar pröva
det förslag till kompromiss som
socialdemokraterna i riksdagen lagt fram.
Det är en viktig markering utskottet gör när vi
föreslår att regeringen tar initiativ för att stärka
tillgången till kompetenta speciallärare.
Situationen på både döv-, hörsel- och synområdet
är mycket allvarlig. Vi kan inte stå till svars för att
handikappade ungdomar inte får utbildning av
behöriga lärare. Det är allvarligt att så få lärare
med grundskollärarbakgrund söker
speciallärarutbildning. Visst kan man känna litet
besvikelse över den byråkrati som har gjort att
högskolan i Örebro har fått vänta så länge på
examinationsrätt för speciallärare.
Slutligen, herr talman,
grundskollärarutbildningen. Vi beklagar den
prestigemässiga bindning den borgerliga
majoriteten har till den s.k. Unckelutbildningen.
Det var ingen bra signal riksdagen gav
utbildningssamhället när pedagogisk utbildning och
barnperspektiv inte prioriterades. Kanske är det en
händelse som ser ut som en tanke att majoriteten
t.o.m. säger nej till en redovisning av
Unckelutbildningen. Prestigen och omsorgen om
upphovsmannen är tydligen viktigare än omsorgen
om att grundskolan skall ha en modern utbildning.
Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen
markerar sitt stöd till utskottets förslag om att säga
nej till en samvetsklausul i högskoleförordningen.
Vi ställer oss bakom samtliga de reservationer vi
lämnat i utskottet, men för att spara kammarens tid
vill jag nu yrka bifall bara till reservationerna 1, 3
och 6 i utskottets betänkande.