Herr talman! Jag skall strax kommentera det inlägg
som här har gjorts dels av reservanter, dels av en
majoritet i utskottet vad gäller mom. 7. Men först
vill jag komma in på behovet av specialpedagoger
för hörselhandikappade elever. Det har vi en
mycket kraftig gemensam skrivning om, och det
gläder mig. Även Inger Lundberg har tagit upp den
frågan i sitt anförande.
Många gånger har vi talat om det både i utskottet
och i kammaren. Frågan har också varit föremål för
utredning i samverkan mellan Stockholms
universitet, Lärarhögskolan i Stockholm och
Högskolan i Örebro. Dessa instanser är ju
specialister och mycket kunniga på detta område.
Vi vet dessutom att Lärarhögskolan i Stockholm på
försök nästa budgetår skall anordna en
grundskollärarutbildning för döva och
hörselskadade.
Denna skrivning är mycket glädjande, men vi vill
ändå betona att vi ser allvarligt på den rådande
bristsituationen. Alla insatser för att komma till
rätta med problemen får inte avstanna, och jag vet
att regeringen följer utvecklingen med stor
uppmärksamhet.
Låt mig komma till reservationerna.
Regeringspartiernas företrädare har reserverat sig
mot att en majoritet i utskottet redan nu tar avstånd
från att införa en samvetsklausul i
högskoleutbildningen. Precis som redan nämnts
från denna talarstol har den särskilde utredare som
tillsattes för att utreda frågan om att införa en
klausul i högskoleförordningen varit hos oss i
utskottet. Hans utredning beräknas vara klar i maj-
juni 1994.
Vi reservanter menar att denna majoritetens iver
att redan nu ta ställning mot en samvetsklausul går
emot den sed vi har här i riksdagen, nämligen att
invänta en pågående utredning. Det hör till
reglerna. Björn Samuelson säger att det är
riksdagens skyldighet och plikt att under
utredningens gång titta närmare på detta. Men vi
har haft för vana i riksdagen att innan någon
särskild åtgärd vidtages invänta resultat, vilket
tillhör god artighet och myndighetsutövning. Så är
fallet även nu.
Ni hade väl kunnat vänta en månad åtminstone.
Det besök som utredaren gjorde hos oss i utskottet
borde ju också ha lugnat oroliga. Vid besöket
framkom att man, efter den genomgående
undersökning som man redan gjort, efter de
enkäter man låtit föranstalta osv., kommit fram till
att detta är en åtgärd som troligtvis inte kommer att
behöva vidtagas. Däremot har man kommit fram
till att det är viktigt, vilket påtalats, att studenter
har möjlighet att överklaga lokala beslut av
rättssäkerhetsskäl. Det är vår huvudpunkt från
regeringspartiernas företrädare. Vi tycker att
utredningen borde fått ha sin gång. Vi kunde ha
gett oss till tåls en månad. Men nu vill det sig inte
så. Utskottet har fattat ett annat beslut. Därför ber
jag redan nu att få yrka bifall till reservation 5 under
mom. 7.
Låt mig gå vidare med studenternas
rättssäkerhetsfrågor, som jag tycker är väldigt
viktiga. Inger Lundberg säger att hon känner oro
över att studenterna kommit i händerna på
rektorerna och att rektorerna fått alldeles för
mycket makt. Till det vill jag säga att regeringen ser
mycket allvarligt på detta och har tillsatt en särskild
utredare som skall belysa dessa frågor. En översyn
och en beredning pågår inom regeringskansliet och
utredaren skall fortlöpande redovisa sitt arbete.
Den första rapporten skall komma i september i år.
Om det finns fog för oro -- det vill jag säga till
reservanterna -- kommer utredaren att föreslå
erforderliga åtgärder. Tydligen är det också uttalat
till högskolornas ledning att de har ett stort ansvar
för att de regler som lokalt tillämpas vid de olika
högskolorna ger studenterna rättsskydd. Det är i
hög grad en kvalitetsfråga, som kan påverka den
utvärdering som görs av högskolorna. Man sätter
en kvalitetsstämpel på högskolorna när man
tillämpar rättsskydd. Studenter söker ju till de
högskolor som har gott rykte. Vilken student vill
söka till en högskola där det råder anaraki och där
inte rättsskydd tillämpas? Till reservanterna säger
jag därför: Studenternas oro skall vi ta på allvar,
men vi skall inte blåsa under den och oroa
studenterna i onödan. Det arbetas väldigt mycket
och seriöst på olika plan i dessa frågor.
Som allra hastigast vill jag säga något om den
parlamentariska arbetsgrupp som jag hörde att
Inger Lundberg inte yrkade bifall till, för att vinna
tid åt kammaren. Frågan om en parlamentarisk
arbetsgrupp för att följa förändringar med det nya
resurstilldelningssystemet har varit uppe tidigare.
Utskottet menar att det inom ramen för
Resursberedningens arbete skall finnas möjlighet
till parlamentarisk insyn. Man har låtit meddela att
det kommer att ske på olika sätt, i form av
seminarier eller motsvarande. Därigenom finns alla
möjligheter att tränga in i detta, som är mycket
viktigt, för att se vilken verkan denna stora
omvälvande reform får ute på högskolorna.
I reservationerna 3 och 4 önskar man en
kartläggning av behörighetsregler och urval för
antagning till högskolor. Även här har den särskilda
utredaren ett ansvar. När nu högskolor och
universitet själva får besluta om utformningen av
tillträdesregler och antagning av studenter blir det
naturligtvis -- jag vill inte säga sammelsurium -- en
hel mängd olika regler som studenterna får ta
ställning till, ofta utan någon möjlighet att tränga in
i den stora massan.
Jag hörde på nyheterna strax innan jag kom hit att
VHS har påpekat detta. Man har detta under
uppsikt, och en särskild utredare från högskolan i
Växjö, Kjell Gunnarsson, presenterade just i dag
ett förslag om en databas redan nästa vår för att
underlätta för studenterna vid syoexpeditioner,
arbetsförmedlingar och universitetsbibliotek att
tränga in i denna stora massa. Naturligtvis är det
information det gäller. Studenterna får ju inte ges
fel signaler. Det som nyligen inträffade vid ett
universitet i södra Sverige -- jag behöver inte säga
vilket -- gör att man tycker synd om studenterna.
De luras in i någonting som de inte råder över och
hamnar i en återvändsgränd. Detta vill vi inte
medverka till. Kontakten mellan gymnasier och
högskolor måste bli bättre. Ett databassystem kan
starkt underlätta just för denna informationsdel.
Jag vill också behandla de synpunkter om
lärarutbildningen som har kommit fram vid inlägg
här i talarstolen. Här finns två reservationer, dels
reservation 6 från socialdemokraterna, dels
reservation 7 från nydemokraterna. De råkar inte
sammanfalla, men jag vill ändå försöka att
kommentera dem någorlunda parallellt.
Lärarkvaliteten är otroligt viktig. Det håller jag
med Stefan Kihlberg om. Att vidga perspektivet
och beträda många vägar är också mycket viktigt.
Men på något sätt tycker jag att Stefan Kihlberg
med sin motion, som nu följs upp av en reservation,
slår in öppna dörrar. Redan i dag kan man ju
snedda in i grundskollärarutbildningen t.ex. Man
kan tillgodoräkna sig redan genomgången
utbildning, vilket står i 7 kap. 12 §
högskoleförordningen. Dessutom har en student
rätt att tillgodoräkna sig utbildning eller
motsvarande kunskaper och färdigheter som har
förvärvats i yrkesverksamhet. Detta är något som
regeringen eller Universitets- och högskoleämbetet
beslutar om.
Vi känner väl till den debatt som har varit om
lärarutbildningen. Vi vet att socialdemokraterna
inte tycker om det som vi kallar för
Unckelutbildning. Men det känns viktigt att få säga
att det gäller kvalitetsfrågor. Vi har nu en ordning
med den nya högskoleförordningen som innebär att
kanslersämbetet ansvarar för kvalitetsfrågorna.
Som vi har fått reda på har universitetskanslern
tagit ett eget initiativ som innebär en utvärdering av
kvalitetsfrågorna och hur organisationen av
lärarutbildningen sker ute på högskolorna.
Utvärderingen ger möjlighet att jämföra olika
studieorganisatoriska modeller för bl.a.
grundskolor. Sådana här utbildningar finns
parallellt vid olika lärosäten.
Björn Samuelson tog upp den sociala
snedrekryteringen. Han ställde frågor om
antagning osv. Det är klart att detta med social
snedrekrytering inte är någonting som man bara
säger tulipanaros för att få problemet att lösa sig.
Björn Samuelsson säger också att det behöver tas
ett rejält grepp över den här problematiken. Om
det hade varit lätt att lösa, så är det klart att man
redan hade gjort det. Den särskilda utredaren har
som ett särskilt uppdrag att se över detta,
könsfördelningen till olika högre utbildningar,
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar och
frågan om den geografiska belägenheten, vilken
Inger Lundberg säger att Centern inte reagerar på.
Naturligtvis vet vi som bor i glesbygden att det är
förenat med stora svårigheter att ta sig till
lärosäten. Det har det alltid varit. Med den
erfarenhet som jag har tycker jag ändå att det med
åren har blivit lättare, inte minst genom den nya
informationsteknologin. Men det gäller som sagt
att vi får besked från den särskilda utredaren om att
han föreslår åtgärder, för den här situationen hälsar
man inte med glädje.
Jag vill ta upp frågan om studieomdöme från
folkhögskolorna, en fråga som det är viktigt att få
belyst. Flera gånger har riksdagen uttalat att
studieomdöme från folkhögskola skall jämföras
med betyg. Även denna gång fastslår utskottet
mycket bestämt att de skall jämföras med betyg.
Sökande från folkhögskolor skall inte diskrimineras
eller desavoueras vid antagning till högskola.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till
utskottets hemställan, med undantag för mom. 7
där jag redan har yrkat bifall till reservation 5, samt
avslag på övriga reservationer och
meningsyttringar.