Herr talman! Jag sade i mitt tal att jag inte kan
tänka mig att åberopa en samvetsklausul under
vilka omständigheter som helst. Jag vill inte ha en
kategorisk samvetsklausul där man alltid kan få sin
vilja igenom. Det har inte heller någon förespråkat.
Men det majoriteten nu har kommit fram till är vad
som på modernt språk kallas för ''overkill''. Det är
en överdrift som slår ut varje hänvisning till
samvetet. Hade det gällt en inskränkning som bara
gäller blodtransfusioner, aborter eller något annat
inom vården, hade vi kunnat diskutera de frågorna.
Men ni i majoriteten har kategoriskt avvisat varje
hänvisning under några som helst förhållanden till
samvetet.
Vidare var det frågan om aborter. Här har det
gjorts troligt av varje representant för den aktuella
majoriteten att det skulle vara abortfrågan som har
fört frågan om samvetsklausul upp på
dagordningen. Upp till bevis! Jag ställer då
frågorna: Varför tror majoriteten att det skulle bli
fler som skulle vägra genomgå abortmoment i
undervisningen? Vari ligger det problematiska i att
göra aborter?