Herr talman. Jag är nöjd och glad över utskottets
bifall till min och Barbro Westerholms motion när
det gäller införandet av en s.k. samvetsklausul i
högskoleutbildningen. Det har ju pratats mycket
om detta i dag.
Jag anser att individerna själva kan och skall fatta
beslut som rör deras egen tillvaro. Det är emellertid
också viktigt att komma ihåg att när individens
frihet krockar med andras rätt behövs det regler
och lagar. Även om det vid första påseendet kan
tyckas vara sympatiskt att låta studerande av
samvetsskäl välja bort vissa utbildningsmoment,
anser jag bestämt att det är fel väg att gå.
I Sverige skall vi ha en hälso- och sjukvård på lika
villkor oavsett vem man är och vilka behov man
har. Hälso- och sjukvårdspersonalen skall
vinnlägga sig om att ge patienten sakkunnig och
omsorgsfull vård. Så långt möjligt skall vården
utformas och genomföras i samråd med patienten.
Det är viktigt att patienten visas omtanke och
respekt.
Abortlagen vilar på principen att kvinnan, inom
vissa gränser, själv skall bestämma om hennes
graviditet skall avbrytas. Legitimationen för olika
utbildningar inom hälso- och sjukvården anger att
en person är kompetent att utföra det som ligger
inom yrkets ansvarsområde. Det innebär att
barnmorskor bl.a. skall kunna sköta förlossningar,
ansvara för preventivmedelsrådgivning och pröva
ut preventivmedel samt delta i abortingrepp.
I Sverige har vi hittills förutsatt att personal som av
etiska eller religiösa skäl inte vill delta i en viss
verksamhet skall slippa delta i den. Men man får
inte vägra att medverka om ingreppen är
nödvändiga för att undvika fara för moderns liv och
hälsa. Det innebär ju att man för att kunna uppfylla
det kravet måste lära sig de medicinska åtgärder det
är fråga om. Dem måste man lära sig under
studietiden.
Jag hävdar alltså bestämt att det är fel att låta den
studerande själv välja bort olika
utbildningsmoment för att han av samvetsskäl inte
ställer upp på dem. Hälsooch sjukvårdens uppgift
är i första hand att hjälpa de vårdsökande. Som
många har uttryckt här i dag måste både studerande
och personal naturligtvis respektera detta. Det
innebär att personer med annan uppfattning i t.ex.
abortfrågan, än vad abortlagen säger, bör söka sig
till utbildningar och uppgifter där de inte
konfronteras med den utbildningen och sådana
uppgifter.
Enligt mitt förmenande behövs det inte någon
utredning för att komma fram till den självklara
slutsatsen.
De vårdsökande måste få känna att deras beslut att
exempelvis genomgå abort respekteras av
vårdpersonalen. Abort är alltid en förlust. Det är
ett trauma för den abortsökande kvinnan, som
befinner sig i nöd. Hon måste mötas med respekt
och omsorg.
Diskussionen om samvetsklausul handlar ju inte
bara om abortfrågan. Det handlar även om andra
frågor inom hälso- och sjukvården såsom att lära sig
ge blodtransfusioner, att delta vid
hjärttransplantationer t.ex. Det gäller även utanför
vården, såsom samarbete med kvinnliga präster
t.ex.
Jag har själv en bekant vars mor höll på att mista
livet därför att nattsköterskan av religiösa skäl
vägrade ge blod. Att som vårdsökande hamna i en
dylik situation är fullständigt horribelt. Det är
viktigt att vi respekterar individers frihet, men när
intressen krockar måste vi välja sida, och då väljer
jag patienten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i
mom. 7.