Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag skall svara,
Stefan Kihlberg. Egentligen går ju detta ut på
samma sak som det som jag argumenterade om nyss
i replikväxlingen med Inger Lundberg. Möjligen är
det ett litet mera filosofiskt resonemang i Stefan
Kihlbergs inlägg. Jag värderar Stefan Kihlbergs
inställning och tycker att den är värd att
respekteras. Men jag kan inte frångå det
ställningstagande som jag har gjort. Jag tycker att
man aldrig skall hindra någon att fullfölja ett arbete
som man har uppdragit skall utföras. Man skall
alltså aldrig avbryta någon i ett pågående arbete. I
detta arbete får man ju svart på vitt att det rivs för
att få luft och ljus. Det är kanske inte tillräckligt,
som August Strindberg vid något tillfälle sagt.
Det är viktigt att bringa klarhet i olika frågor och
att få detta åskådliggjort i en utredning. Jag har
bara några anteckningar om den från utredarens
besök i utskottet. Jag står kvar vid mitt
ställningstagande. Vi kan alltså ge oss till tåls en
månad. Jag har inga värderingar här. Detta är inte
ett sakärende där vi har ett underlag att ta ställning
till.