Fru talman! Hans Stenberg låter så sympatisk när
han på statsmannavis säger att propositionen är väl
avvägd. Det är på snudd att jag nickar bifall, men jag
hejdar mig när jag efter de sirliga artigheterna ändå
konstaterar att regeringen har ett par tre miljarder
mindre till vägar än vad oppositionspartierna har
föreslagit och anvisat.
Hans Stenberg klagar på att vi inte kan tala om
allting när han tyvärr inte tog upp postfrågan. Det
hindrar inte att han talar om både socialpolitik och
järnvägar, som vi för övrigt ska tala om här om någon
timma. Det kommer upp i nästa avsnitt, och då ska vi
mera ingående gå in på det.
Hans Stenberg nämnde Riksdagens revisorer.
Frågan är om Hans Stenberg kan ge svar på realfrå-
gan om han känner sig nöjd med de underlag vi har.
Riksdagens revisorer har kritiserat att det har brustit
där. Jag uppfattar det nästan så att Hans Stenberg gör
en dygd av att det är dåligt på andra ställen också.
Enligt mitt sätt att se borde det ligga närmare att åt-
gärda detta än att säga att vi får leva med det, efter-
som det är så svagt också på andra håll.
Jag har inget nytt att säga om Botniabanans fysis-
ka sida men när det gäller underlaget menar jag att
det skulle vara ödesdigert om riksdagen skulle få flera
förslag med ett sådant koncept och en sådan upp-
byggnad.
Hans Stenberg säger nu att han inte vill äventyra
sociala ambitioner, men det finns i betänkandet inga
förslag i den riktningen. Vi kan inte tänka oss utför-
säljning, säger han i största allmänhet, men det kan
åtminstone regeringen tänka sig. Den sålde ju på-
passligt stora delar av Telia innan kursen föll alltför
mycket. Man har också sålt Postgirot, även om Kon-
kurrensverket kanske kommer att sätta stopp för det
strax efter nyårsnatten.
Därför är det en ett par år gammal skiva som Hans
Stenberg spelar upp när han säger att man inte är
beredd till utförsäljningar.