Kommunikationer

Fru talman! Låt mig med glädje konstatera att nä-

ringsministern besöker våra överläggningar. Jag hop-

pas att vi ska få en givande diskussion i dessa viktiga

frågor.

Fru talman! Moderna, pålitliga och effektiva

kommunikationer är en livsnödvändighet för svenskt

näringsliv och svenska transporter. Gods måste

snabbt kunna fraktas mellan sina bestämmelseorter

såväl inom Sverige som till mottagare i annat land.

Vårt exportberoende är stort, och kravet på just-in-

time-transporter ökar. Bra och trafiksäkra kommuni-

kationer är ett måste för att snabbt och effektivt kun-

na förflytta sig till och från våra arbetsplatser. Säkra

och miljömässigt acceptabla resor krävs också för ett

möjliggörande av att bekvämt kunna använda ledig

tid för rekreation.

Transportnäringen har utvecklats till att vara en

nyckelsektor för fortsatt välståndsbyggande. Alla

näringens grenar måste, för att utvecklingen inte ska

avstanna, få de resurser som krävs för underhåll och

nybyggnation. I senare års regeringsdeklarationer har

uttalats att det finns behov av satsningar, och sådana

har också ställts i utsikt. Men som utskottet i betän-

kandet konstaterar kommer vi inte att nå upp till mål-

sättningarna på ett flertal av målområdena.

Beträffande underhållet på befintligt vägnät säger

utskottet att det inte har kunnat hållas på en accepta-

bel nivå, och på trafiksäkerhetsområdet kan en klar

försämring dessutom konstateras. De stolta parollerna

om en nollvision, som alla partier står bakom, har nu i

utskottstexten reducerats till ett konstaterande om

läget i Sverige: "I stället för att närma oss, fjärmar vi

oss från ett förverkligande av nollvisionen".

Den socialdemokratiska regeringen och dess stöd-

partier måste här hållas ansvariga för utvecklingen.

Det hjälper inte på detta område, lika lite som på

andra delar av budgetområdet, att försöka prata fram

förändringar. För att uppnå sådana krävs nytänkande

och nya resurser. Båda dessa ingredienser saknas

dessvärre både i regeringens budgetskrivningar och i

betänkandet.

Den blygsamma uppräkning av anslaget till vägar

som föreslås i budgetpropositionen ska räcka till att

både klara de extrakostnader som uppstått vid som-

marens översvämningar i mellersta Norrland och

samtidigt täcka räntor och amorteringar till lån som

upptagits för tidigareläggning av vägprojekt, huvud-

sakligen i Stockholmsområdet.

500 miljoners ökning är lika mycket pengar som

vi moderater i ett snålt budgetläge förra året ville öka

väganslaget med. Min motdebattör Hans Stenberg

kallade det då otillräckligt och ifrågasatte om det ens

skulle täcka kostnaderna för överflyttning av gods

från väg till järnväg. Har Hans Stenberg möjligen bytt

uppfattning? Är samma summa mer värd när den

anslås av socialdemokrater än om den föreslås av oss

moderater? Jag kanske kan få ett svar på det senare i

debatten.

De nu aktuella översvämningarna i Värmland har

inte kunnat förutses av regeringen i budgetpropositio-

nen. Låt mig bara skicka med en förhoppning om att

de kostnader för återställande av skador på vägar och

järnvägar som tyvärr blir följden av dessa översväm-

ningar inte ska inrymmas i befintligt anslag. För att

klara återställandet i detta område kommer säkert ett

särskilt anslag att behöva tillgripas.

Fru talman! Regeringens budgetförslag för ut-

giftsområde 22 omfattar samtliga kommunika-

tionsslag. Låt mig inledningsvis bara övergripande

kommentera något ytterligare av de övriga politikom-

rådena. Avsiktligt utelämnar jag järnvägs- och sjö-

fartsfrågorna, eftersom de kommer att debatteras i

följande debattomgångar.

På flygsidan går utvecklingen mycket snabbt, och

såväl ökande godsmängder som ökat antal passagera-

re transporteras i dag med flyget. Till viss del är den-

na positiva utveckling att hänföra till rådande hög-

konjunktur, men även över en längre tidsperiod kan

vi konstatera att alltfler väljer flyget som sitt trans-

portalternativ. Detta har inneburit att några av våra

stora flygplatser har fått en beläggning som inneburit

att man bokstavligen slagit i taket. Diskussionen om

nya flygplatser har därför startat, och pågående ut-

byggnad av tredje banan på Arlanda visar sig redan

vara en otillräcklig satsning.

Luftfartsverkets planer på en ny flygplats, lokali-

serad till södra Stockholm, avvisas av oss moderater.

Den framtida satsningen i denna region ska enligt vårt

förslag ske genom att ytterligare förstärka Arlanda

som nationellt nav. En sådan lösning ger underlag för

Arlanda att få en ökad andel direktflyg med interna-

tionella linjer och ökar även antalet interkontinentala

direktavgångar. Samtidigt ska enligt vår mening

Bromma behållas som ett komplement till storflyg-

platsen och förutom att ha privatflyg även fortsatt

kunna erbjuda såväl nationella som internationella

avgångar.

Fru talman! Luftfartsverkets dubbla roll som till-

synsmyndighet för luftfarten och samtidigt ägare och

operatör för flygplatser innebär enligt vår mening

risker både för objektiviteten och effektiviteten. Till-

sammans med Kristdemokraterna och Folkpartiet har

vi i reservation 23 utvecklat vår syn på detta. Men

den lösning av frågan som vi där antyder kommer

Luftfartsverkets roll att renodlas till att vara en helt

opartisk myndighet.

I reservation 27 i detta betänkande tar vi modera-

ter på nytt upp frågan om att se över det statliga

ägandet av flygplatser. I likhet med vad som sker med

alltfler internationella flygplatser menar vi att en

privatisering av såväl Arlanda, Landvetter som Stur-

up skulle frigöra kapital för staten, förenkla och ren-

odla Luftfartsverkets roll och samtidigt lösgöra medel

som med fördel kan användas till att bl.a. rusta upp

kvaliteten på vägar och järnvägar.

Fru talman! Upplägget för kammardebatten var att

detta avsnitt huvudsakligen skulle handla om vägfrå-

gor, och låt mig därför återvända dit.

Regeringen har, som redan nämnts, i sin budget-

proposition för utgiftsområde 22 långt ifrån lyckats

leva upp till den ambitionsnivå som såväl statsminis-

tern som övriga statsråd gärna i olika sammanhang

har talat sig varma för. Det är inte bara vi moderater

som är kritiska, utan en samlad oppositionen pekar

samstämmigt på behovet av ökat ekonomiskt utrym-

me för såväl underhåll som nybyggnation. Även ett

stort antal s-ledamöter delar vår uppfattning. I ett

betydande antal motioner, som jag har här, har soci-

aldemokrater över hela landet påpekat behovet av

satsningar.

Jag vågar påstå att om alla de projekt och åtgärder

som listats i dessa motioner skulle förverkligas så

krävs en mångdubblad satsning på infrastrukturen i

Sverige. I ett 25-tal motioner, i några fall underskriv-

na av ett stort antal länsbänksledamöter, föreslås

upprustning och nybyggnationer av alla slags vägar

och järnvägar. Viktiga länsvägar behöver enligt s-

motionärerna förstärkas, breddas och ges nya sträck-

ningar. Snart sagt alla Europa- och riksvägar ska

enligt motionärerna få en höjd status. I flera fall ska

de upphöjas till motorvägar eller motortrafikleder.

Omröstningen här i kammaren kommer att avgöra

huruvida viljan till förändringar beträffande anslaget

till vägar som alla dessa motionärer gjort sig till tol-

kar för är avsedd för hemmabruk eller kommer till

uttryck när vi kommer fram till omröstningen angå-

ende den slutliga anslagsnivån. Hoppas kan ju även

jag göra.

I ett antal motioner framförs förslag om att trafik-

säkerheten måste höjas. Inte minst gäller detta stor-

städerna med Stockholm i täten, som måste få ökade

anslag till att förbättra infrastrukturen. Argumenten är

både många och välgrundade. Det är lätt för mig och

oss att instämma i motionärernas förslag och syn-

punkter. Utskottets majoritet har emellertid inte lyss-

nat på dessa argument, utan helt kallsinnigt bortsett

från de krav och förslag på lösningar som dess parti-

vänner tillhandahållit. Samma majoritet har också

avstått från att ta ställning till de nya finansierings-

modeller som också omnämns i några av motionerna.

Fru talman! Det skulle vara enkelt för mig att här

citera några eller alla dessa motioner för att använda

dem som argument för våra förslag. I många fall är

det samma vägar och samma problem som beskrivs,

och samma synsätt på att bra kommunikationer be-

hövs för att Sverige ska utvecklas i positiv riktning.

Jag nöjer mig med en förhoppning om att det samlade

massiva tryck som dessa motioner gemensamt ger

uttryck för ska nå fram till Rosenbad och Näringsde-

partementet. Av den talarlista som nu föreligger

framgår inte om motionärerna avser att yrka bifall till

sina motioner. Enklaste vägen är kanske att de anslu-

ter sig till någon av de reservationer som faktiskt

redan finns.

Fru talman! Den moderata trafikpolitiken har vi

presenterat i våra motioner, både som parti- och

kommittémotioner. Vårt intresse för dessa viktiga

frågor grundar sig på vad jag inledningsvis nämnde

om behovet av goda och effektiva kommunikationer.

Sverige har ett avståndshandikapp gentemot våra

konkurrentländer ute i Europa som till de delar där

det är möjligt måste elimineras. Den tunga lastbilstra-

fiken ökar, och alltfler privatpersoner har tillgång till

bil och utnyttjar den till arbete och för rekreation.

Trafikvolymerna på våra vägar ökar. Behovet av

kraftfulla satsningar borde vara tydligt även för rege-

ringen.

Tillväxtregionerna och storstadsområdena tappar

fart på grund av att vägnätets kapacitet är otillräcklig.

Allra tydligast märks det här i Stockholm. Transport-

förmedlarna av gods till innerstaden i Stockholm

tvingas nu att kompensera sig för den ökade tidsåt-

gång de har för att ta sig fram med varor i dessa om-

råden genom att ta extra betalt för leveranser av gods.

Den ökade kostnaden tas naturligtvis ut av konsu-

menten, som därigenom självfallet tappar en del av

sin köpkraft. Privatpersoner som väljer att ta bilen till

sin arbetsplats hamnar ofta i timslånga köer. Slöseri

med arbetskraft och onödig belastning av miljön

genom alltför mycket tomgångskörning är två tydliga

resultat av uteblivna satsningar. Åtgärder för att lösa

dessa problem har länge krävts. Regeringen svarar

med att inte göra någonting alls.

Råvarubaserad industri, främst i skogslänen och

även i Dalsland, har länge krävt en upprustning och

tjälsäkring av glesbygdens vägnät. Stora förluster

drabbar dessa näringar på grund av att råvarutillgång-

en inte fullt ut kan garanteras under delar av året.

Utskottet skriver visserligen om att satsningar på

dessa vägar ska prioriteras, men den medelstilldel-

ning som föreslås är tyvärr alldeles otillräcklig.

I den moderata budgetmotionen väljer vi till skill-

nad från näringsministern att låta krav på förbättring-

ar på vägsidan följas av ökade anslag. För kommande

budgetår vill vi höja anslaget till vägarna med 2 mil-

jarder kronor utöver regeringens förslag. De följande

två åren föreslår vi en höjning över regeringens ramar

med 6 miljarder kronor vardera året. Perioden däref-

ter kommer vi att ligga på minst denna nivå. Vi är

beredda att inom de närmast kommande åren satsa

sammanlagt 30 miljarder på ökade väganslag.

För att klara genomförandet av ytterligare sats-

ningar på infrastrukturens område föreslår vi dess-

utom att s.k. PPP-lösningar används för några lämpli-

ga objekt. Marknadens operatörer har uttalat sitt in-

tresse för att delta i sådana lösningar. Vägverket har

till regeringen överlämnat en lista med förslag på

sådana objekt som i första hand lämpar sig för denna

metod. Som en del av finansieringen av dessa och

andra objekt är vi beredda att också pröva frågan om

direkt avgiftsfinansiering. Frågan om hur, var och när

detta ska vara möjligt bör dock föregås av noggranna

förberedelser. Det är vår förhoppning att listan på

lämpliga PPP-projekt äntligen ska komma till an-

vändning. Näringsministerns löfte att denna fråga ska

få ett svar och en eventuell tillämpning hade om vil-

jan funnits varit möjligt att infria för länge sedan.

Kanske kan vi här i debatten i dag få ett tydligare svar

om tidpunkten.

Fru talman! I det särskilda yttrande som finns in-

taget i betänkandet motiverar vi användandet av våra

budgetramar. Storstadssatsningar med tonvikt på

Stockholm är som redan nämnts alldeles nödvändiga.

Motorvägsnätet mellan våra största städer måste byg-

gas ut och färdigställas. I de moderata reservationer

som följer betänkandet utvecklar vi vår syn på hur vår

vägpolitik kan genomföras. Hela landet måste kunna

garanteras tillgång till vägar av den kvalitet som

krävs för att näringslivet ska kunna utvecklas och för

att människor ska våga satsa på en framtid utanför

stadskärnorna. Vi vill göra Vägverkets organisation

och verksamhet mer kostnadseffektiv, och föreslår att

Vägverket Produktion bolagiseras för att senare ge-

nom utförsäljning kunna privatiseras.

Enskilda vägar är samlingsbegreppet för det fin-

maskiga vägnät som till sin längd överstiger den

sammanlagda längden av såväl det statliga som det

kommunala vägnätet med det dubbla. Trots detta och

trots den betydelse som dessa vägar har för männi-

skor ute i glesbygden är anslaget ännu inte uppe på

den nivå som det hade före den neddragning som

regeringen genomförde 1996.

Vi lyfter i vår reservation nr 2 fram dessa frågor,

och vill samtidigt peka på vikten av att särskilda

medel för bärighetshöjande åtgärder fogas till detta

anslag. Möjligheten för människor och företag att

längs dessa vägar kunna bo kvar och hålla sin hem-

bygd levande är avhängigt ett vägnät med rimlig

åretruntstandard.

Vägskyltningsfrågor har lockat motionärer från

alla partier att ge förslag till ändringar. Ett nytt regel-

system är föremål för översyn. Vi vill tillsammans

med Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet i vår

gemensamma reservation, nr 4, i betänkandet lyfta

fram behovet av att dessa frågor behandlas med stor

skyndsamhet av regeringen. I nästföljande reserva-

tion, nr 5, pekar samma fyra partier på den orimlighet

det innebär att Vägverket äger rätt att i skyltfrågor

slutligen avgöra ett överklagande till länsstyrelsen

över Vägverkets eget beslut. Någon ordning, fru

talman, bör det vara även i denna typ av frågor.

Vi moderater står naturligtvis bakom alla våra re-

servationer, men jag nöjer mig för tids vinnande med

att yrka bifall till reservation nr 1.