Fru talman! Jag ska förklara det som Tuve Skån-
berg inte förstod när det gäller behovet av underhåll i
framtiden. Jag säger att jag beklagar det och att jag
inser att behovet av underhåll kommer att öka. Det
beror på vad jag såg i Norrland i somras och i Värm-
land nu i höst. Det jag vet om klimatpolitik är att det
tyvärr inte ser ut som om vi får några kraftfulla åtgär-
der på kort sikt. Intensiteten i dessa extrema väderfe-
nomen tenderar att öka, även om det är svårbevisade
effekter det handlar om. Då måste Vägverket givetvis
ha kapacitet för att se till att vägnätet fungerar för
människor i glesbygd. Därför kommer man att behö-
va mer pengar i framtiden.
Just därför att vi vet om detta är vi mycket ovilli-
ga att i dag dra på oss lån för väginvesteringar, efter-
som vi sedan bara har att ta ställning till räntor och
amorteringar. Då minskar friheten att ge Vägverket
de resurser det behöver för att underhålla vägnätet
och låta det få en acceptabel standard.
Jag undrar om Tuve Skånberg inte anser att det är
åtminstone en smula oetiskt att i dag dra på sig stora
skulder som vi sedan lämpar över på kommande
generationer. Stämmer det egentligen överens med
den kristdemokratiska filosofin?
Tuve Skånberg förstod inte heller min liknelse
med skolorna. Det är klart att det behövs mer männi-
skor. Det jag ville ha sagt med min liknelse var att det
handlar om mänskliga problem, och dem ska man
lösa människor emellan och inte genom att skapa
utrymme för större fysiska investeringar. Det är inte
fler skolhus som behövs för att skolan ska bli bättre;
det är fler människor i systemet. Det är inte fler vägar
som behövs för att det ska bli säkrare på vägarna utan
fler trafikpoliser och fler kameror för övervakning.
Man ska lösa problemet på ett annat sätt än att med
ett enkelt penndrag utöka antalet hus eller vägar i
sammanhanget.