Fru talman! Trafikutskottets utgiftsområde 22
spänner över ett mycket stort politiskt fält, och kam-
marens regler innebär att vi måste begränsa tiden för
debatten. Vi har därför valt att koncentrera oss på tre
områden: vägar, järnvägar och sjöfart. Det innebär
tyvärr att vi inte kan ägna särskilda debattrundor åt
exempelvis flyg, post och IT-politik, vilket är väldigt
viktiga sakområden. Jag vill för formens skull ändå
säga att vi finner förslagen i betänkandet på de områ-
dena väl avvägda och yrkar därför bifall till utskottets
hemställan i betänkandet i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.
Fru talman! När man ska utforma en sammanhål-
len trafikpolitik är det många aspekter och ibland rent
motstående intressen som man måste ta hänsyn till.
Trafikpolitiken har till uppgift att främja tillväxt och
ekonomisk utveckling samtidigt som man ska verka
för en god miljö och färre dödade och svårt skadade i
trafiken. Förbättrad framkomlighet och kortare trans-
porttider bidrar till att öka tillväxt och välfärd samti-
digt som den ökade trafikvolymen leder till ökade
olycksrisker och ökad miljöförstöring. Det är ganska
svåra avvägningar att göra när man ska fördela ansla-
get inom kommunikationsområdet. Det handlar ju
faktiskt inte bara om var pengarna gör bäst nytta ur
ett rent tillväxtperspektiv. Man måste också väga in
miljö, regional balans och trafiksäkerhet när man
fördelar resurserna.
Samma svåra avvägning som vi har att göra inom
utgiftsområdet finns naturligtvis också i fördelningen
mellan utgiftsområdena i den totala statsbudgeten.
Det är väl närmast självklart att vi som arbetar med
trafikpolitik skulle önska oss mer resurser till områ-
det. Jag är också övertygad om att våra ramar kom-
mer att kunna ökas i takt med att samhällsekonomin
och landets ekonomi nu snabbt förbättras.
För att den positiva ekonomiska utvecklingen i
landet ska kunna fortsätta är det nödvändigt att under
de närmaste åren satsa betydligt mer på infrastruktu-
ren. Annars kan transportsystemet bli en propp i den
ekonomiska utvecklingen. Däremot kan vi socialde-
mokrater inte tänka oss att skära ned kraftigt på det
sociala området för att få ökade resurser till trafikom-
rådet. Vi kan heller inte tänka oss en storskalig utför-
säljning av statlig egendom för att kortsiktigt få loss
pengar att satsa på infrastrukturen. Vi anser att man
måste se det här långsiktigt. Man måste vara rädd om
statens resurser. Framför allt får den sociala välfärden
inte sättas åt sidan för att ge pengar till området. Där
skiljer vi oss från de borgerliga partierna.
Fru talman! Vägarna är utan tvekan den viktigaste
beståndsdelen i en fungerande infrastruktur. Sverige
har ett mycket stort vägnät i förhållande till vår rela-
tivt lilla befolkning. Den svåra ekonomiska situatio-
nen och budgetsaneringen under 90-talet har gjort att
alltför lite resurser har satsats på att underhålla väg-
nätet. Den kraftigt ökade trafiken under senare år, i
kombination med det extrema regnandet i år, gör att
det nu finns utomordentligt stora behov av upprust-
ning och investeringar i vägnätet. I årets budget ökar
vi därför anslagen till drift och underhåll av det statli-
ga vägnätet med 600 miljoner kronor.
Vi ökar också anslaget till de regionala investe-
ringsplanerna från 1,1 miljarder kronor till 2 miljarder
kronor för att ge utrymme för att satsa på rekonstruk-
tion, tjälsäkring och bärighet. Dessutom vill jag säga
till Lars Björkman, som jag hörde hade missförstått
det här tidigare, att det anslås 280 miljoner kronor
extra, 80 miljoner under innevarande år och
200 miljoner under 2001, för att täcka kostnaderna
för de översvämningsskador som uppstod i Mellan-
norrland i somras. Självklart måste det också till
särskilda insatser för att klara de skador som uppstår i
samband med den pågående översvämningen i
Värmland och angränsande län. Hur kostsamma de
åtgärderna blir får man återkomma till när man får en
bättre överblick av skadeläget, och det får man knap-
past innan vattenmassorna sjunkit undan.
Fru talman! Lars Björkman hävdar i debatten att
Moderaternas politik skulle innebära att vi får en
bättre vägstandard. Så kan det ju också verka vid
hastigt påseende eftersom de faktiskt föreslår mer
pengar till vägarna. Men samtidigt som man ökar
väganslagen föreslår man en kraftig minskning av
järnvägsanslagen. Vi socialdemokrater är redan tidi-
gare bekymrade över att utbyggnaden av järnvägsnä-
tet går alltför sakta för att vi på ett riktigt bra sätt ska
kunna möta den ökande trafikvolymen både på gods-
och passagerarsidan. Moderaternas trafikpolitik
tvingar över ännu mer gods- och persontrafik till
vägarna vilket leder till större trängsel, sämre fram-
komlighet, ökat vägslitage och fler trafikolyckor.
Moderaterna vill också finansiera vägsatsningarna
genom att dra in anslaget till Posten för att upprätt-
hålla en rikstäckande betalnings- och kassaservice.
Bland förslagen finns också att dra in stödet till de
kommunala flygplatserna. De två förslagen tycker jag
visar med all tydlighet med vilket förakt man betrak-
tar människor som bor i glesbygd. Det visar hur oint-
resserad man är av möjligheterna att driva företag
också utanför storstadsområdena.
Fru talman! Samma kritik som jag nyss har riktat
mot Moderaterna kan också riktas mot Folkpartiet.
Skillnaden är att Folkpartiet nöjer sig med att ge sig
på järnvägsanslagen. De vill inte skära ned vare sig
anslaget för betalnings- och kassaservice eller de
kommunala flygplatserna. Däremot kräver man en
desto större nedskärning av anslaget till järnvägen.
För övrigt framstår för mig Folkpartiets politik
som något gåtfull och minst sagt vinglig. Det är bara
ett par år sedan som Folkpartiet ville ha kraftigt
minskade anslag till vägområdet jämfört med vad vi
från regeringssidan då hade. För ett par år sedan var
det alltså mycket lägre anslag, i fjol ungefär lika
mycket och i år kraftigt ökade anslag. Vad blir det
nästa år? Långsiktighet är knappast det som präglar
Folkpartiets trafikpolitik. Det kan man konstatera.
Fru talman! Som vanligt har Moderaterna dammat
av sitt gamla förslag om att privatisera Vägverket
Produktion. Däremot har jag i årets motionsskörd inte
lyckats hitta Moderaternas tidigare omhuldade förslag
att omvandla Vägverket till ett affärsverk och att
koppla dess finansiering direkt till vägtrafiken. Det är
möjligt att jag har gjort en miss, men jag har faktiskt
inte kunnat hitta det förslaget.
Vi socialdemokrater vill precis som tidigare in-
vända starkt mot en sådan lösning både från trans-
portpolitiska och statsfinansiella utgångspunkter. Vi
menar att drift, underhåll och investeringar i vägnätet
i huvudsak ska finansieras över statsbudgeten utifrån
en samhällsekonomisk grundsyn. Det finns inte heller
någonting i den nuvarande verksamhetsformen som
förhindrar att man har ett tydligt resultat- och led-
ningsansvar. Jag hoppas därför verkligen att det här
innebär att Moderaterna har övergivit sin tidigare
linje på det området. Det är i så fall en välkommen
kursändring.
Det är också väldigt svårt att se några poänger i
det moderata förslaget om bolagisering och privatise-
ring av Vägverkets produktionsenhet. Vägverket
Produktion är en av många aktörer som verkar på
marknaden på helt konkurrensneutrala villkor och på
strikt företagsekonomisk grund helt utan subventioner
från Vägverket i övrigt.
Verksamheten är numera helt konkurrensutsatt,
och Vägverket Produktion fyller en viktig uppgift
genom att bidra till en bredare konkurrens på anlägg-
ningsmarknaden. Riksrevisionsverkets granskningar
har visat att Vägverket på ett bra sätt lyckats utforma
ett upphandlingssystem som är neutralt mellan Väg-
verket Produktion och dess privata konkurrenter. För
oss socialdemokrater är det viktigt att staten äger
Vägverket Produktion för att även fortsättningsvis ha
inflytande på utvecklingen och kostnadsbilden när det
gäller vägunderhållet.
När det gäller själva bolagiseringsfrågan kan jag
konstatera att det i varje fall för närvarande inte är
aktuellt med någon bolagisering av Vägverket Pro-
duktion.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan
om färdtjänst som engagerat många riksdagsledamö-
ter och lett till ett stort antal motioner här i riksdagen.
När vi 1997 beslutade om en mer tillgänglig kol-
lektivtrafik och att färdtjänsten ska betraktas som en
del i kollektivtrafiken var syftet med reformen att
förbättra de handikappades möjligheter att resa i
samhället. Vi avsatte då också 1 ½ miljarder för att
förbättra tillgängligheten för handikappade i kollek-
tivtrafiken.
Som framgår av många av de motioner som
väckts i den här frågan så ifrågasätts tillämpningen av
den nya lagstiftningen starkt. Vi har diskuterat den
här frågan tidigare i riksdagen och då begärt en allsi-
dig och noggrann utvärdering av bl.a. hur reglerna för
ledsagare till handikappade har fungerat och hur
bidraget till att handikappanpassa kollektivtrafiken
har fungerat. Som en följd av dessa krav från riksda-
gen pågår ett intensivt utvärderingsarbete, och inom
de närmaste månaderna så ska flera av de pågående
utvärderingarna redovisas. Vi vill från ett enhälligt
utskott understryka vikten av att det här arbetet be-
drivs skyndsamt och att regeringen så snart som möj-
ligt redovisar sitt ställningstagande i denna fråga för
riksdagen. Det får inte vara så att det praktiska resul-
tatet av en reform som kostade 1 ½ miljarder och som
syftade till att förbättra villkoren för de handikappade
i slutändan tillämpas på ett sådant sätt att den leder
till försämrade möjligheter att resa för människor
med handikapp.
Fru talman! Innan jag slutar vill jag nämna några
ord om Riksdagens revisorers rapport som har åbero-
pats bl.a. av Karin Svensson Smith och Elver Jons-
son. Man kan konstatera att debattörerna har läst
väldigt begränsade och väl valda delar i Riksdagens
revisorers betänkande för att få stöd för sina syn-
punkter. Jag kan bedyra kammaren att om man läser
rapporten så finns det inget stöd för att peka ut att
beslutsunderlaget för just Botniabanan är särskilt
mycket sämre underbyggt än för något annat projekt.
Tvärtom kan man konstatera att det egentligen över-
allt där man går in och granskar projekt, oavsett om
de är finansierade med PPP eller på traditionellt sätt,
finns stora brister i beslutsunderlaget. Och så tror jag
faktiskt att det alltid kommer att vara. Jag tror nämli-
gen aldrig att vi kommer att hitta modeller där man
med en samhällsekonomisk kalkyl kan räkna in alla
de aspekter som måste vägas in när man planerar ett
infrastrukturprojekt.
Riksdagens revisorer konstaterar däremot att det
som bör bli bättre är att man på ett bättre sätt redovi-
sar de övriga avvägningar som ligger till grund och
som inte ryms inom samhällsekonomiska kalkyler i
samband med att man fattar beslut. Men att ta Riks-
dagens revisorers rapport, som för övrigt bara är en
rapport som är ute på remiss och i vilken Riksdagens
revisorer inte har tagit ställning till några förslag, till
intäkt för att skrota alla PPP-projekt eller för att sär-
skilt angripa Botniabanan är att dra väldigt långtgå-
ende slutsatser av ett dokument som faktiskt inte
innehåller dessa slutsatser.
Jag vill också passa på att fråga Elver Jonsson:
Innebär detta att Folkpartiet nu har bytt inställning
när det gäller Botniabanan, så att man numera är emot
den? I så fall bör nog Elver Jonsson informera sina
partivänner i Västernorrland och i Västerbotten. De
kommer nog att bli både förvånade och förgrymmade
om de får höra denna ändra kurs från Folkpartiets
sida.
Fru talman! När det gäller järnväg och sjöfart så
kommer Jarl Lander och Claes-Göran Brandin senare
i debatten att redogöra för vårt partis ställningstagan-
den i de frågorna. Jag vill bara avslutningsvis än en
gång yrka bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.