Kommunikationer

Fru talman! Nu står vi här med det tredje budget-

betänkandet sedan Socialdemokraterna, Vänsterparti-

et och Miljöpartiet de gröna inledde sitt samarbete

efter valet 1998. Det uppdraget vilade på att Sverige

skulle ta steget in i 2000-talet med fler jobb, större

rättvisa, bättre miljö och ökat samarbete. Samarbetet

omfattar fem områden, nämligen ekonomi, syssel-

sättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö.

Partierna deklarerade att vi i samverkan var beredda

att ta ansvar under denna mandatperiod.

Det är naturligtvis genom uppgörelsen kring bud-

getpropositionen som vi visar att det finns en bred

uppslutning kring en stabil och förutsägbar ekono-

misk politik.

Vi pekade på att samarbetet skulle bygga på öm-

sesidig respekt och gemensamt ansvarstagande och

att det därmed fanns goda förutsättningar för ett lång-

siktigt samarbete under mandatperioden mellan oss

tre partier.

Jag ska senare under anförandet ge min syn på hur

denna ömsesidiga respekt och detta gemensamma

ansvarstagande har förvaltats via den budgetproposi-

tion avseende utgiftsområde 22, Kommunikationer,

som kammaren nu behandlar.

Ett område som vi behandlar i dagens betänkande

är vägar. Genast blir det både svårt och lätt att vara

miljöpartist. Det svåra handlar om utbyggnaden av de

stora vägarna, som återfinns som investeringar i den

nationella planen. I dagsläget finns en konflikt mellan

denna utbyggnad och det transportpolitiska delmålet

miljö. Låt mig dock slå fast följande. Det är inte bi-

lismen det är fel på utan de fossila bränslena.

Miljöpartiet anser att en skatteväxling med höjda

skatter på bensin, dieselolja och annan energi är både

det bästa och det enda verkligt effektiva sättet att lösa

vägtrafikens stora miljöproblem, som annars kommer

att drabba oss. Det är ett effektivt marknadsekono-

miskt styrmedel som inte detaljstyr hur människor

ska leva men ger var och en påtaglig och handfast

information om vad miljöproblemen kostar. Det gör

det möjligt att själv bestämma hur man vill ge sitt

bidrag till en bättre miljö.

Miljöpartiets förslag är inte ensidigt riktat mot bi-

lismen. Vi ser tvärtom ett stort värde i bilen för att

öka friheten för många människor. Men den ska an-

vändas där den är mest oundgänglig och andra alter-

nativ där dessa är bättre.

För storstädernas del måste på sikt miljöstyrande

trängselavgifter införas. Vi måste få styrmedel som

främjar en snabb teknikutveckling till energieffekti-

vare och miljövänligare transporter. Bra transporter

får inte bli en klassfråga eller ett sätt att ytterligare

svälta ut landsbygden. Men detta löser man inte ge-

nom ett lågt bensinpris utan genom allmänna fördel-

ningspolitiska, trafikpolitiska och regionalpolitiska

åtgärder som gör det möjligt även för låginkomsttaga-

re och människor i glesbygd att få en god transport-

försörjning.

Genom att redan nu fatta beslut om en långsiktig

strategi för en skatteväxling och kommande prisför-

ändringar får både företag och hushåll möjlighet att

förbereda sig och planera för en omställning. Vi på-

står inte att denna kommer att bli problemfri. Säkert

finns det personer som kommer att uppleva det som

svårt och känna sig orättvist behandlade. Säkert blir

det en hel del frågor man får lösa genom nya beslut

på vägen. Men de problemen, som vi tror blir ganska

små totalt sett, får inte skymma det långsiktiga målet.

Att låta kortsiktiga nackdelar med ett högre pris på

bensin och annan energi bli till en ursäkt för att göra

ingenting är verkligen att svika oss själva, våra barn

och barnbarn och kommande generationer.

Till det lätta tillhör den kraftiga förstärkning av

resurserna för väginvesteringar och regionala planer,

från 1,1 miljarder till 2 miljarder. Lätt känns det ock-

så att konstatera att om Göran Persson och jag är

överens, då blir det resultat. Vi var nämligen överens

om att öka pengarna till bärighet, tjälsäkring och

rekonstruktion på det regionala vägnätet. Grusvägar-

na får därmed en möjlighet att återuppstå som just

grusvägar.

Jag vill poängtera vissa saker som utskottet säger

om uppföljning och utvärdering. Det berör vår politi-

kerroll. Mycket av rikspolitikerns arbete går ut på att

sätta upp mål för olika verksamheter.

Budgetpropositionen för 2001 innehåller en ut-

vecklad resultatinformation om såväl 1998 års trans-

portpolitiska beslut som de post-, IT- och telepolitiska

målen. Utskottet ser positivt på att redovisningen av

uppnådda resultat har byggts ut och koncentrerats

mer på mål för olika verksamheter. Det visar sig dock

att det i vissa fall är svårt att redovisa uppnådda re-

sultat på grund av att de olika delmålen inom utgifts-

området inte alltid är tillräckligt tydliga. Möjligheten

att bedöma effektivitet och måluppfyllelse blir då

begränsad. En viktig förutsättning för att utskottet ska

kunna bedöma förslagen till medelsanvisningar är att

det finns en resultatanalys av föregående års verk-

samhet. Det bör också finnas en bedömning av i vil-

ken utsträckning som målen har uppnåtts och om de

inte har uppnåtts, vad som är orsaken till detta.

Enligt utskottets mening är det mot denna bak-

grund angeläget med ett fortsatt utvecklingsarbete för

att skapa tydliga, meningsfulla och uppföljningsbara

mål samt information om resultat och resursutnytt-

jande som bl.a. går att jämföra över tiden. Detta är av

betydelse för att systemet med mål- och resultatstyr-

ning ska kunna fungera.

Jag nämnde i min inledning att den budgetpropo-

sition vi här behandlar är frukten av samarbetet mel-

lan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-

tiet. Jag vill avsluta med att utvärdera samarbetet

såsom det har kommit till uttryck i detta betänkande.

Processen ser ut som följer. Regeringen med dess

resurser tar fram ett förslag till budgetproposition och

tillfrågar Vänstern och Miljöpartiet om huruvida vi

gemensamt kan anta förslagen, om de ska ändras eller

rentav tas bort. Vi har möjligheter att själva komma

med olika förslag. Detta har naturligtvis gjorts även

för detta utgiftsområde. Är partierna nöjda går försla-

get via regeringen vidare till riksdagen.

Hur blir då mitt agerande i utskottet efter en över-

enskommelse? Jag undviker att reservera mig på de

punkter där budgetpropositionen tydligt talar om hur

regeringen - underförstått Socialdemokraterna,

Vänstern och Miljöpartiet tillsammans - tänker i

olika sakfrågor. Jag har inte en enda reservation i

detta betänkande. Jag menar att jag har tagit ett ge-

mensamt ansvar och visat ömsesidig respekt för den-

na uppgörelse. Minns vad jag berättade i inledningen.

När det gäller Socialdemokraterna i utskottet har

jag inget att invända vad avser detta. När jag betraktar

Vänsterns reservationer däremot börjar mina und-

ringar. Jag tycker att åtta reservationer inte borde ha

lagts fram om avsikten är att visa att Vänstern står

bakom uppgörelsen. Jag tycker inte att Vänstern visar

ömsesidig respekt och ett gemensamt ansvarstagande.

För mig går det inte ihop med de brasklappar som

kommer till uttryck i ett antal vänsterreservationer.

Låt mig gå igenom dem.

Vad avser reservation 10 angående prissättningen

för Öresundsbron ser jag nyckelmeningar i reserva-

tionen. Där står: "Vi anser därför att regeringen bör

omförhandla avtalet så att prisskillnaden mellan tåg

och bil indexregleras." Så sent som i våras hade vi ett

betänkande som handlade om villkoren för järnvägs-

trafik på den fasta förbindelsen över Öresund, efter

det att vi tagit fram en proposition gemensamt.

Det fanns en motion från Vänsterpartiet sedan

allmänna motionstiden hösten 1999. Där föreslår man

ett tillkännagivande till regeringen med innebörden

att prissättningen på vägtrafiken på Öresundsbron

måste utformas så att utförda miljökonsekvensanaly-

ser och miljökrav efterlevs och avtalet med Danmark

följs. Vänsterpartiet ställde sig bakom utskottets

ställningstagande, och hade alltså ingen reservation

vid tillfället.

I betänkandet står att läsa: I den proposition som

nu lagts fram skriver regeringen att huvudprincipen

enligt avtalet ska ligga fast men att utgångspunkten

för konsortiets fastställande av taxor bör kunna ske på

en annan grund än de nämnda färjetaxorna. Regering-

en lägger dock inte fram något konkret förslag, utan

avser att återkomma till riksdagen om det blir aktuellt

att ändra principerna för vägtrafiktaxorna. Frågan om

vägtrafiktaxornas samband med färjetaxorna är såle-

des inte aktuell för närvarande. Utskottet anser inte

att riksdagen bör ta något initiativ i denna fråga. Ut-

skottet föreslår att riksdagen avslår de berörda motio-

nerna.

Reservation 11 handlar om ekonomisk utredning.

Centern reserverade sig, och Vänstern anslöt sig till

detta. Där ser jag en nyckelmening som återigen

handlar om Öresundsbron. Där står: "Det är därför

nödvändigt att riksdagen nu tar initiativ till att det

genomförs en utredning av Öresundsbrons ekonomi,

så att allmänheten snabbt får en klar bild av hur bron

skall bekostas."

Utskottet påpekar mycket riktigt: "När det gäller

Öresundsbrons ekonomi vill utskottet erinra om att

regeringen i proposition 1999/2000:66 Villkoren för

järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öre-

sund m.m. redan lämnat en utförlig ekonomisk redo-

visning." Vidare skriver utskottet: "Utskottet förut-

sätter att regeringen för riksdagen i lämpligt sam-

manhang redovisar trafikutveckling och ekonomiskt

resultat. Motionen avstryks av utskottet." Motionen

var i det här sammanhanget Centerns.

Ser vi på frågan om återinförande av fritidsbåtsre-

gister, som behandlas i reservation nr 20, finns där en

text där jag ser följande nyckelmening: "Att fritids-

båtsverksamheten skall betala för de kostnader den

ger upphov till - - -" Sedan fortsätter det i en annan

mening: "Därför antar vi att Regeringskansliet över-

väger att återkomma med ett förslag".

Det fanns beskrivet i budgetpropositionen hur re-

geringen tänkte. Detta var någonting som vi visste om

i samband med förhandlingarna. Där står: Frågan om

registrering av fritidsbåtar behandlades senast i bud-

getpropositionen för år 2000. Regeringen uttalade då

att ett allmänt register borde bygga vidare på det

frivilliga fritidsbåtsregister som administreras av

Stöldskyddsföreningen. Regeringen har i år fortsatt

den dialog med försäkringsbranschen som inleddes

under år 1999 och har därvid stärkts i sin uppfattning

att det frivilliga registret bör ligga till grund för ett

allmänt fritidsbåtsregister. För att förbättra ersätt-

ningsmöjlighetena för skadelidande vid olyckor med

fritidsbåtar avser regeringen att införa en obligatorisk

ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. En sär-

skild utredare ska ges i uppdrag att utreda de närmare

förutsättningarna för en sådan försäkring och för hur

ett allmänt fritidsbåtsregister bör vara utformat.

Sedan går jag vidare till reservation 21 om sjö-

fartens behov av forskning och utveckling. En nyck-

elmening, som jag ser det, är: "är det angeläget att

den nya forskningsmyndigheten Verket för innova-

tionssystem beaktar sjöfartens behov av forskning

och utveckling". Jag tycker att det är tydligt och klart

vad regeringen deklarerar. Den säger så här: Rege-

ringen har under det senaste budgetåret inte funnit

någon anledning att peka ut några av KFB:s verk-

samhetsområden som mer prioriterade än andra.

KFB, och i framtiden FoU-myndigheten, bör göra

bedömningar och anpassa verksamheten efter de

förutsättningar som råder.

Det finns dock ett undantag, och det pekar också

regeringen ut. Det gäller det avtal som finns mellan

svenska staten och fordonstillverkarna om ett sam-

verkansprogram för utveckling av mer miljöanpassa-

de fordon. Det är det enda undantaget som regeringen

pekar ut.

Reservation 22 handlar om luftfartens expansion.

Där skriver Vänsterpartiet i reservationen: "Så är inte

fallet med nya flygplatser som medverkar till en yt-

terligare expansion av luftfarten och därmed motver-

kar möjligheterna att nå miljömålen. Därför bör, som

föreslås i motion T641 (v) inga nya flygplatser byg-

gas. Denna uppfattning bör riksdagen ge regeringen

till känna."

Av budgetpropositionen framgår regeringens in-

ställning. Det står: På uppdrag av regeringen har

Luftfartsverket gjort ett antal fördjupade analyser

rörande flygplatskapaciteten i Stockholm på lång sikt.

Utredningen har remitterats, och frågan är för närva-

rande föremål för beredning.

Vad avser reservation 29 gällande förstatligande

av kommunala flygplatser står, som jag ser det, som

nyckelmening: "Flygets ohämmade tillväxt måste

bromsas." För att så ska bli möjligt måste flygplatser-

na ägas av staten. "Regeringen bör, som föreslås i

motion T641 (v), tillsätta en utredning med direktiv

att klarlägga förutsättningarna för ett överförande av

de kommunala flygplatserna i statlig ägo."

I regeringens skrivning framgår bl.a. vad som fö-

reslås för Luftfartsverkets organisation. Regeringen

gjorde under hösten 1999 en översyn av Luftfartsver-

kets verksamhetsstruktur med syfte att belysa rollkon-

flikter inom organisationen, renodla verksamhets-

strukturen, utveckla verksamheten och därmed öka

effektiviteten i luftfartssektorn. Utredningen har lett

till diskussioner om Luftfartsverkets organisation.

Regeringen har för avsikt att återkomma till dessa

frågor.

Längre fram står det också: Luftfartsverket har i

en skrivelse i september år 2000 hemställt om vissa

ändringar i verkets befogenheter när det gäller bo-

lagsbildning, förvärv av aktier m.m. Regeringen har

för avsikt att återkomma till dessa frågor. Det nämns

ingenting om de kommunala flygplatserna. Det är

tydligt att regeringen tänker återkomma i dessa frå-

gor.

Sedan handlar det återigen om luftfarten. Det

gäller de miljöfrämjande åtgärderna, som behandlas i

reservation 37. Jag ser som en nyckelmening: "I Sve-

rige tillämpas redan ett system med buller- och av-

gasdifferentierade landningsavgifter. Men, som redo-

visas i motion T641 (v) är dessa avgifter så låga att de

inte har någon miljöstyrande effekt."

I budgetpropositionen redovisas bl.a. trafikut-

skottets uttalande i samband med regeringens budget-

proposition - dvs. den senaste, för 2000 - om att

Luftfartsverkets miljöarbete är ambitiöst, men att det

är lång väg kvar innan luftfartens andel av skadliga

utsläpp och emissioner kan anses acceptabla. Mot

denna bakgrund borde Luftfartsverket överväga en

generell höjning av avgiftsnivån.

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att

Luftfartsverket därefter har sett över och höjt de mil-

jörelaterade luftfartsavgifterna.

Sedan konstateras det också i budgetpropositionen

att prisrestriktionen för Luftfartsverkets trafikavgifter

bör vara oförändrad. Det rör alltså nästa år.

Vad avser Gotlandstrafiken så kommer jag nu till

reservation 39. Där säger Vänstern: Vi anser att det

statliga ansvaret för Gotlandstrafiken bör ligga på

Vägverket, som redan i dag har hand om färjetrafik.

Det finns ett antal sidor i budgetpropositionen som

handlar om transportstödet till Gotland och Got-

landstillägget. Det pågår utredningar osv. Det jobbas

med frågan.

När det gäller regeringens analys och slutsats står

det följande: Regeringen konstaterade i budgetpropo-

sitionen för 2000 att höghastighetsfärjan fyllde ett

resebehov även under lågsäsong. Därför föreslår

regeringen en budgetram för Rikstrafikens trafikupp-

handlingar som möjliggjorde trafik med höghastig-

hetsfärjan även under vinterhalvåret. Ambitionsnivån

för Gotlandstrafiken bör ligga kvar även för 2001.

Det är tydligt och klart, anser jag.

Min slutsats av Vänsterns alla brasklappar är att

budgetpropositionen avseende utgiftsområde 22

Kommunikationer, enbart stöds av Socialdemokrater-

na och Miljöpartiet.

Härmed yrkas bifall till utskottets hemställan i

betänkandet.