Fru talman! Jag har några kommentarer kring kur-
dernas situation och situationen i Turkiet och Irak. Jag
tycker att utskottets ställningstaganden och skrivning-
ar är väl balanserade. Man har hittat bra formulering-
ar. Så har man också tränat sig på detta, år efter år,
under en lång tid. Det här är en fråga som återkommit
åtminstone så länge som jag har varit här i riksdagen
- sedan 1991 - men givetvis även tidigare.
Jag tycker också att Bengt Hurtigs inlägg var väl-
balanserat. Jag har inte så mycket att invända mot det.
Tvärtom gör jag ungefär samma analys.
Västvärlden har ett ambivalent förhållandet till
Turkiet. Till en del ses Turkiet som en allierad, och
landet var också ett värn mot den sovjetiska imperia-
lismen på sin tid. Nu är situationen något annorlunda,
men fortfarande ses Turkiet som en allierad. Demo-
kratin i Turkiet är också väsentligen, och jag menar
just väsentligen, bättre än styrena i alla de stater som
finns runt omkring, i arabvärlden och på andra håll -
Iran, Irak, Syrien m.m. I Turkiet förs, som Hurtig
själv sade, en frisk debatt om timade händelser, och
den tror jag också gör att situationen kan komma att
förändras successivt.
När det gäller tullunionen var det faktiskt de
västorienterade krafterna i Turkiet som ville ha in
landet i tullunionen - inte minst de upplysta vänster-
krafterna. Dessa vädjade om att vi skulle låta Turkiet
komma in i tullunionen. Det är alltså litet konstigt att
motsvarande vänsterkrafter här i Sverige ville ute-
stänga Turkiet när deras kolleger där närmast önskade
att man skulle ta in Turkiet i tullunionen.
Nu är Turkiet inne, och därmed kan också en dia-
log hela tiden föras med den turkiska regeringen om
mänskliga rättigheter, om demokrati och om över-
tramp av olika slag.
Just nu är Turkiet inne i en dramatisk period, där
det regerande islamistiska partiet har kommit i kon-
flikt med militären och det nationella säkerhetsrådet.
Det är en balansakt som pågår. Samtidigt fattade det
turkiska parlamentet häromdagen beslut om att för-
bättra och förändra regelsystemet när det gäller häkt-
ningstider och liknande, så det tas ändå vissa steg i
rätt riktning.
Det är viktigt att vi i Sverige, liksom givetvis
Västeuropa över huvud taget, ställer tydliga krav på
Turkiet. Mänskliga rättigheter är ingen relativ fråga
utan en absolut fråga. Det måste vi vara överens om,
och det är vi också. Vi måste markera mot övergrepp.
Det är ytterst fråga om mänsklig värdighet, en grund-
bult i varje mänsklig samvaro.
Men vi kan inte vänta oss och räkna med att all-
ting sker på en gång. Otåligheten i den här salen är
och har alltid varit stor när det gäller de här frågorna,
men jag tror att man måste räkna med pragmatiska
lösningar och framsteg som sker steg för steg. Det är
den enda metoden. Men vi måste se till att färdrikt-
ningen är den rätta och riktiga, annars går det inte.
Det finns i Sverige, som i väst i övrigt, en bristan-
de förståelse för och insikt i Turkiets politiska kultur
och dess samhällsstruktur, vilken har byggts upp
under från oss i väst skilda historiska och religiösa
betingelser. Vi måste visa respekt för det. Vi måste
förstå att de har en annan historia och en annan bak-
grund. Men vi måste också stödja de västorienterade
krafterna - de som vill ha mänskliga rättigheter, de
som vill modernisera landet.
PKK är en utmaning mot det turkiska samhället.
Jag vet också hur det var innan - jag har följt med det
och läst om det - så jag kan konstatera att Hurtigs
inlägg därvidlag var riktigt. Men ändå: PKK är en
marxist-leninistisk organisation som med våld vill
upprätta en separat stat i Turkiet, och Turkiet har
legitim rätt att försvara sig mot detta.
Jag tycker att det är tragiskt att Turkiet inte steg
för steg, tillsammans med demokratiska krafter bland
kurderna, löser upp konflikten och tillgodoser kurder-
nas vilja till regionalt självstyre och kulturella rättig-
heter. Det är i en dialog med de demokratiska krafter-
na som man kan åstadkomma någonting - inte genom
att försöka bomba ihjäl PKK.
Vi hade i dag, både fru talmannen och jag, besök i
olika sammanhang av en representant för den kurdis-
ka stiftelse som nu är erkänd av Turkiet och som skall
premiera just insatser för mänskliga rättigheter samt
insatser för barn, kvinnor och andra. Det är en sådan
sak som vi skall stödja, liksom vi stöder andra MR-
organisationer i Turkiet.
Fru talman! Kurdfrågan är geopolitiskt mycket
komplicerad. Vad som sker i norra Irak har bäring på
helheten. I Irak råder ju, som har sagts här, en komp-
licerad situation med ett inbördeskrig, även om det
just nu är stilla, mellan de två partierna. Jag tycker att
det ligger i Turkiets intresse att NGO:er får verka i
området och komma in där. Jag ser deras insatser som
flyktingförebyggande insatser. Om alla dessa lämnar
området släcks hoppet för många. Flyktingströmmar
kan uppstå, och det blir då Turkiet som främst får ta
stöten. Jag tycker det är minst sagt oförståeligt att
Turkiet inte låter NGO:er passera gränsen till Irak och
verka där inne. Det är kontraproduktivt för Turkiets
intressen.
Slutligen finns det trots allt anledning att från
svensk sida noga följa de ansträngningar som görs för
att medla i den interna konflikten mellan de kurdiska
partierna och, om förutsättningar föreligger, aktivt
bidra till att en förtroendeskapande process kan kom-
ma i gång som gör att det dagliga livet för de 3,5
miljoner kurderna i Irak blir rimligt och uthärdligt.