Herr talman! Det betänkande från utrikesutskottet
som vi har framför oss innehåller 14 reservationer.
Med anledning av att det är så många reservationer
kan man lätt få det intrycket att utskottet är djupt
oenigt i större delen av frågan om de mänskliga rät-
tigheterna och hur vi befrämjar dem världen över. Jag
vill understryka att så inte är fallet. Utskottet är över-
ens i väldigt stora delar. Det är en gemensam fråga för
riksdagens samtliga partier att driva dessa frågor
framåt. Jag skall återkomma till de punkter där vi har
olika åsikter om hur den här kampen skall drivas och
vilka medel som skall användas.
Inledningsvis vill jag understryka hur väsentligt
det är att vi som reagerar, och vi är många i det här
landet som reagerar mot övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna runt om i världen, dagligen ställer oss
frågan hur vi bäst agerar och vad det finns för medel
för att se till att människor har rätt att uttrycka sin
åsikt och rätt att leva i fred.
Om vi börjar uppifrån har vi FN, och via medlem-
skapet i säkerhetsrådet är det ett ännu starkare medel.
Vi har regionala organ, som Helena Nilsson var inne
på, t.ex. OSSE och Europarådet. Vi har EU, och jag
vill gärna säga att det är ett EU som på olika plan kan
spela en allt viktigare roll och gör det även på det här
området. I Sverige har vi regeringens agerande och
riksdagen. Inom riksdagen har vi den särskilda grupp
för mänskliga rättigheter där samtliga partier är verk-
samma. Där agerar vi varje månad till förmån för
enskilda personer som förtrycks i dag eller mot före-
teelser i olika länder. Framför allt vill jag understryka
att vi har starka folkrörelser i vårt land och vi har
kyrkor. Utan det arbete som t.ex. Amnesty bedriver
på det här området skulle vi inte alls ha kommit så
långt. De lämnar väsentlig information till oss som
politiker och enskilda som gör att vi kan agera efter
förmåga.
Herr talman! Jag vill också understryka att det är
lätt att bli tjatig i den här debatten som vi har nästan
varje år - nu är det nästan två år sedan vi hade den
senast. Jag menar att det är flera viktiga ingredienser
som saknas när vi diskuterar dessa frågor. Vi har inte
en sammanhållen diskussion om vapenexporten. Där
spelar Sverige en mycket negativ roll. Det borde ses i
förhållande till de mänskliga rättigheterna världen
över.
Det handlar också om hur vi bedriver flyktingpo-
litik. Den blir alltmer restriktiv i vårt land. Jag vill
också upprepa vad jag brukar säga i dessa debatter,
nämligen att jag saknar en ansvarig minister. Det har
tyvärr varit fallet under samtliga de debatter i det här
ämnet som jag har varit med om.
När vi diskuterar de mänskliga rättigheterna värl-
den över är det lätt att vi bara tänker på yttrandefrihe-
ten, rätten till demokrati och rätten att uttrycka sina
politiska åsikter. Jag menar att begreppet måste vid-
gas. Vi vet att det i vår värld finns en miljard männi-
skor som inte har rätt till en fullgod föda. En miljard
människor har bara omkring en dollar om dagen att
röra sig med. Ungefär 800 människor, framför allt
barn, dödas varje månad av minor. Miljoner barn
världen över har inte fullgod hälsovård, skola osv. Jag
menar att vi måste ha med alla dessa grundläggande
frågor när vi diskuterar mänskliga rättigheter. Vi kan
inte bara begränsa oss till yttrandefriheten.
I det här betänkandet som utskottet har arbetat
fram tar vi upp en rad väsentliga frågor. En sådan är
dödsstraffet, som finns i väldigt många länder världen
över. Där måste Sverige agera för att listan på länder
med dödsstraff inte utökas och påverka de länder som
har dödsstraff och har infört det nyligen att avskaffa
det.
I betänkandet tas också upp den fråga som Inger
Koch uppehöll sig mycket vid, nämligen att regering-
en bör komma med en årlig rapport om situationen för
mänskliga rättigheter i samband med att vi diskuterar
biståndet och koppla ihop det med Sveriges bistånds-
givning. Där vill jag understryka att vi i utskottet har
varit helt överens om att vi vill ha en sådan bilaga och
att den bör vara återkommande. Moderaternas reser-
vation är därför litet svår att förstå. Vi har krävt denna
bilaga, och det är riktigt. Utskottet skall kräva den,
och regeringen skall komma med den. Vi har haft
frågan uppe förr, och det är väldigt väsentligt att den
kommer. Exakt när och hur den kommer kan man
däremot diskutera.
Miljöfrågornas betydelse ökar runt om i världen.
Där har utskottet lyft fram en rad väsentliga faktorer.
Miljöpartiet har reservationer här, men jag menar att
det får en allt större betydelse att utskottet gemensamt
visar på detta. Det behöver inte innebära att man skall
införa en särskild miljödomstol eller de andra sakerna
som Miljöpartiet föreslår. Dessa förslag kan natur-
ligtvis diskuteras och vara värda att fundera över, men
Vänsterpartiet är åtminstone för dagen inte berett att
skriva under på dem.
Vi tar också upp frågan om kvinnors rättigheter.
Vi vet att listan på kvinnor världen över som förnekas
sina mänskliga rättigheter är omfattande. Det handlar
bl.a. om kvinnor som har fängslats därför att de är
förkämpar för demokrati. Vi har från Amnesty inför
den 8 mars fått en lång lista med namn på kvinnor. De
mest namnkunniga är Aung San Suu Kyi från Burma
och den kurdiska parlamentarikern Leyla Zana, men
det finns också namn på kvinnor från en rad andra
länder som har fängslats på grund av sin kamp.
Men det finns också kvinnor runt om i världen
som fängslas utan att de kräver något speciellt, förut-
om medborgerliga rättigheter, och som förvägras att
leva sina liv. Det är väldigt väsentligt att de här frå-
gorna lyfts upp.
Jag vill också peka på jämställdhetsarbetet inom
FN, som går otroligt långsamt. Där har vi sagt att allt
arbete vi bedriver från svensk sida skall genomsyras
av ett jämställdhetsperspektiv. Det är väldigt viktigt
för FN att så sker. Vi menar att Sverige där måste ha
en pådrivande roll. Vi har från Vänsterpartiet särskilt
velat lyfta fram att man måste se till att fler kvinnor
hamnar på höga poster inom FN. Ett förslag har varit
att utreda frågan om kvotering, men där har vi tyvärr
inte fått någon majoritet med oss.
Andra väsentliga frågor gäller urbefolkningarnas
rättigheter. Vi vet att urbefolkningar skuffas undan på
många håll i världen. Deras mark tas ifrån dem, och
deras möjlighet till livsrum minskar.
Slutligen vill jag som en viktig fråga nämna reli-
gionsfriheten. Vi vet att människors rätt att utöva sin
religion inte tillgodoses i Iran, Turkiet m.fl. länder.
Det finns många kanaler för detta. Jag inledde
med att tala om några av dem. Just nu, sedan den 10
mars, pågår i Genève FN:s årliga konferens om
mänskliga rättigheter. Där har vår utrikesminister
hållit ett anförande där hon, efter vad jag har förstått,
framför allt tog upp situationen i Kina och det för-
tryck som råder där. Det var väldigt välkommet. And-
ra talare har varit inne på situationen för Hongkong
och Taiwan, men jag vill också nämna Tibet. Vi är
många som tycker att Sverige på ett kraftfullt sätt
måste reagera mot hur Kina förtrycker dem som lever
i Tibet.
Men frågan är hur långt man har drivit det här.
Kommer det att bli en resolution på MR-konferensen i
Genève? Det är fortfarande osäkert. Där måste Sveri-
ge driva på.
Andra frågor som tas upp på konferensen gäller
barnkonventionen och dess uppföljning samt den
kongress vi hade om barnprostitution här i Sverige i
augusti förra året. Barnsoldater är en annan angelägen
fråga.
Amnesty har inför den här MR-konferensen sär-
skilt pekat på fem områden: Algeriet, Colombia, In-
donesien - särskilt östra Timor - Nigeria och Turkiet.
Jag tror att man har satt fingret på fem av de konflik-
tområden i världen som är värst utsatta.
Herr talman! Jag vill dock också peka på att det
här med mänskliga rättigheter inte bara är ett problem
i den fattiga delen av världen, i u-länderna. Vi har
faktiskt - det är ingen som har nämnt det tidigare -
fått rätt allvarlig kritik riktad mot vårt eget land, Sve-
rige, i olika sammanhang. Jag vill peka på Human
Rights Watch, som i september 1996 har tagit upp
asylprocessen och kritiserat den. Vidare har US State
Department i januari 1997 pekat på att jämställdheten,
som vi är så stolta över, faktiskt har försämrats vad
gäller lönevillkoren för män och kvinnor. Kvinnors
lön i förhållande till män har minskat. Man nämner
också asylfrågan.
Det finns åtskilligt mer av kritik mot Sverige. Så
t.ex. har FN:s kommitté mot tortyr i maj 1996 tagit
upp fallet med en zairisk kvinna som hade råkat ut för
tortyr och som fick ett avvisningsbeslut. Likaså tog
man i november 1996 upp hur en iransk medborgare
som utsatts för tortyr inte garanterades asyl i Sverige.
Jag tycker att den här kritiken är oerhört allvarlig
och att Sverige inte har tagit den på tillräckligt stort
allvar.
Herr talman! Det finns några enskilda länder som
vi bör diskutera mer. Kina har jag redan nämnt, och
där vill jag särskilt understryka hur Kina ökar sin
militärbudget. Man säger att det under 1997 rör sig
om nästan 13 % eller 72 miljarder. Det är oerhörda
summor, och det tycker jag tydligt visar på sambandet
mellan vapenindustrin och förtrycket av mänskliga
rättigheter.
Det finns andra exempel i Asien. Vietnam har t.ex.
infört dödsstraff och utdömer faktiskt också sådana.
Vi har Korea och de fackliga rättigheterna, som nyli-
gen var en stor fråga här i Sverige. Där ifrågasattes
människors rätt att agera fackligt i strejk med militärt
våld. Vi har Burma, och vi har Indonesien som Hele-
na Nilsson var inne på. Jag skall bara understryka att
vi är fem partier här som går emot vapenexport till
Indonesien. Trots detta har regeringen inte ändrat
uppfattning i frågan. Det tycker jag är direkt pinsamt
för en socialdemokratisk regering.
Turkiet skall jag inte gå in närmare på. Det kom-
mer att Bengt Hurtig senare att göra.
Nigeria nämns också i betänkandet. I den frågan
finns en reservation från Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet, där vi pekar på att Sverige visserligen agerade
när dödsdomen mot Ken Saro-Wiwa verkställdes för
ett år sedan men att det inte har lett till någonting.
Inom EU har man heller inte tagit upp frågan på nytt.
Den bör dock vara aktuell nu i samband med döds-
domen mot Wole Soyinka.
Det forna Jugoslavien och situationen där har Hå-
kan Holmberg varit inne på. Jag vill hänvisa till den
reservation vi står för tillsammans.
Jag vill framför allt hänvisa till den reservation
som finns om Iran och understryka att den kritiska
dialogen har ifrågasatts av utrikesministern själv, i
frågesvar och i interpellationsdebatt här i riksdagen.
Uppenbarligen har den svenska regeringen insett att
den politik man fört inte har lett till något. Man bör
fortsätta dialogen, men det krävs andra metoder för att
få Iran att förstå att man menar allvar. Där är Norge
ett exempel, som också nämndes här tidigare.
Jag vill också informera om att vi just i dag har
bildat en stödkommitté för mänskliga rättigheter i Iran
här i riksdagen, där samtliga partier ingår.
Herr talman! Jag vill också särskilt nämna Västsa-
hara, som är ett gammalt konfliktområde där många
av oss har ett engagemang. Där kan jag till min stora
tillfredsställelse konstatera att vi är helt eniga om att
lyfta fram nödvändigheten av att FN agerar och får
Marocko till förhandlingsbordet. FN:s generalsekrete-
rare har också vidtagit åtgärder, och jag har stor för-
hoppning om att det skall hända någonting där snart.
När det gäller Latinamerika var Inger Koch inne
på att Kuba är den enda diktatur som är kvar. Väns-
terpartiet är mycket kritiskt mot situationen för
mänskliga rättigheter på Kuba. Samtidigt vill jag dock
fråga: Vad är det för brott USA begår? Är inte det än
värre? Under många år har man bedrivit en blockad
mot ett folk som inte har gjort annat än att kräva att få
välja sin egen väg. Det brottet väger betydligt tyngre.
Jag menar att om USA ändrade politik skulle förut-
sättningarna för ett demokratiskt Kuba också kunna
föreligga.
Men det finns betydligt värre situationer i Latin-
amerika, trots formell demokrati. Colombia är ett land
som vi har diskuterat mycket i utskottet. Där måste
Sverige ta fler initiativ. Peru är ett annat konfliktom-
råde, som nu har fått ökad uppmärksamhet med an-
ledning av ockupationen på japanska ambassaden i
Lima. Vänsterpartiet fördömer den typen av aktioner.
Men man måste förstå de bakomliggande orsakerna.
Varför tar människor till den typen av metoder? Jo,
därför att strukturen är våldsam i ett samhälle där
mänskliga rättigheter förtrycks och barn lever i största
fattigdom utan att någon bekymrar sig om det.
Herr talman! Det finns mycket mer att säga, och
det finns många glädjande tecken i världen. Situatio-
nen i Guatemala har nämnts. I Sydafrika finns en
sanningskommission och demokrati har införts trots
de svårigheter som ändå finns. Men jag vill hävda att
det är möjligt att göra väldigt mycket som individer,
som riksdag, som regering, som internationella organ.
De möjligheterna måste vi ta. De tas inte tillräckligt
på allvar.
Det vi kan börja med är att instämma i utskottets
uttalanden i betänkandet i det stora hela, utom de
reservationer där Vänsterpartiet finns med. Vi står
bakom samtliga dessa reservationer. Men speciellt vill
jag yrka bifall till reservation 11, som gäller mänskli-
ga rättigheter i Iran.