Fru talman! Mänskliga rättigheter kränks i många
länder i världen. Yttrandefriheten är inskränkt, mi-
noriteter förtrycks, godtyckliga fängslanden och tortyr
förekommer. Mänskliga rättigheter och demokrati är
varandras förutsättningar. Utan demokrati inga verk-
liga mänskliga rättigheter, och utan mänskliga rättig-
heter ingen fungerande demokrati. Även om vi också i
Sverige har problem, har Sverige som ett demokra-
tiskt land ett stort ansvar för att verka för att stärka
mänskliga rättigheter i hela världen, inte minst nu som
medlem av FN:s säkerhetsråd.
Detta utförliga betänkande handlar om en lång rad
länder. Tyvärr finns det ännu fler länder där mänskli-
ga rättigheter kränks och där människor förtrycks. Att
inte alla dessa länder finns med i det här betänkandet
innebär inte att vi här i riksdagen inte bryr oss om
dem. Jag kan som exempel nämna arbetet i riksdagens
MR-grupp, som tar upp situationen på väldigt många
håll.
Jag vill till att börja med säga att jag står bakom
alla de reservationer där Centern finns med och dess-
utom också reservation nr 8 om Taiwans medlemskap
i FN m.m. I övrigt yrkar jag naturligtvis bifall till
betänkandet.
Utöver det som Helena Nilsson sagt här tidigare
skall jag ta upp några frågor och även stryka under en
del.
För det första vill jag instämma i det som Helena
Nilsson och flera andra här har sagt om Iran. Jag
tycker att det är viktigt att vi lyfter fram den frågan.
Jag är mycket glad för att det har bildats en MR-
grupp för Iran här i riksdagen. Jag kände inte till det
tidigare, men det är mycket bra och positivt att så har
skett.
För det andra vill jag uppehålla mig en stund vid
Turkiet. Jag vågar säga att Turkiet är ett av de värsta
länderna när det gäller kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Det avspeglas i den långa rad av debat-
ter som har hållits här i riksdagen, senast en interpel-
lationsdebatt den 28 januari. Interpellationen ställdes
mot bakgrund av att det förflutit ett år sedan Turkiet
kom med i EU:s tullunion och att ingen av utfästel-
serna om förbättring hade infriats.
Utskottet har nu behandlat flera motioner som be-
skriver situationen och tar upp en lång rad krav på hur
Sverige kan agera nationellt och internationellt för att
förmå Turkiet att leva upp till alla de utfästelser som
landet självt har gjort och alla de konventioner som
behandlar mänskliga rättigheter som man därifrån har
skrivit på utan att följa dem.
Allt detta finns mycket väl beskrivet i betänkan-
det. Det finns också en bra redogörelse för Sveriges
arbete både bilateralt och internationellt för att utöva
påtryckningar på Turkiet. Det finns egentligen inga
delade meningar när det gäller synen på förtrycket av
mänskliga rättigheter, särskilt för kurderna och andra
minoriteter i Turkiet.
Det är lätt att känna stor vanmakt inför det faktum,
som också konstaterats i betänkandet, att utvecklingen
går i fel riktning. Ändå får vi inte ge upp utan i stället
oförtröttligt fortsätta att sätta press på regeringen i
Turkiet. Regeringen måste ändra sina lagar, som man
lovade inför inträdet i tullunionen - och man måste
leva upp till dem. Det handlar om yttrandefrihet,
organisations- och demonstrationsfrihet. Antiterrorla-
garna måste förändras.
Det är oacceptabelt med en lagstiftning som i
praktiken ger polis och säkerhetsstyrkor oinskränkt
makt. Det är också oacceptabelt att ett land för krig
mot sin egen befolkning, vilket sker och har skett
länge i sydöstra Turkiet. Det kriget har bara förlorare,
och fred kan bara skapas med hjälp av dialog. Vi i
Sverige måste med alla till buds stående medel försö-
ka finna kanaler för att få till stånd en sådan dialog,
dvs. någon form av medling och nedtrappning av
konflikten. Det är den största och allt övergripande
frågan.
Det är också oerhört viktigt att inte frysa kontakter
och stänga ute Turkiet från olika internationella fora,
utan att fortsätta ha en dialog med den turkiska rege-
ringen.
Samtidigt måste de demokratiska krafter som ändå
finns i Turkiet stödjas. Det är oerhört viktigt. Vi
måste fortsätta att stödja de frivilligorganisationer
som arbetar för mänskliga rättigheter, för yttrandefri-
het och för föreningsfrihet i landet. Det är oaccepta-
belt att ett land fängslar sina författare och parlamen-
tariker, att tortyr och godtyckliga arresteringar fort-
går, att högt uppsatta tjänstemän är inblandade i ter-
rorhandlingar.
Sverige måste nu fortsätta att med full kraft agera
på alla nivåer, bilateralt och i alla internationella fora,
för att få till stånd en ändring när det gäller situatio-
nen i Turkiet.
Jag vet att en delegation från OSSE inom kort
kommer att åka dit. Grupper från riksdagen har flera
gånger besökt landet för att studera förhållandena och
för att föra en dialog med regeringen. Vi måste fort-
sätta med detta. Vi får inte låta någonting slå sig till
ro.
Så vill jag säga några ord om Kashmir. Kashmirs
tillhörighet har varit en stridsfråga mellan Indien och
Pakistan ända sedan 1947, och det har tagit sig ut-
tryck i flera krig och däremellan pågående strider med
både ord och vapen. Det är också en konflikt mellan
olika religiösa grupper med flera blodiga upplopp.
Indien använder våld och förtryck mot folket i
Kashmir. Utvecklingen i Pakistan och Indien i fråga
om denna konflikt är oroande. Det finns flera tecken
på att temperaturen höjs i konflikten. Jag menar att
det är oerhört viktigt att Sverige aktivt arbetar för att
påverka parterna till en dialog för att kunna lösa
konflikten. Vi bör agera för att FN:s generalsekretera-
re tar initiativ för en permanent lösning på konflikten
så att befolkningen kan utöva sin rätt till självbe-
stämmande. Detta är ett krav som finns med i en av
motionerna som Centern står bakom. Ingbritt Irham-
mar har skrivit under motionen.
Så till Kosova. Så sent som förra veckan hade vi
en interpellationsdebatt i kammaren om det skärpta
läget i provinsen Kosova - med tanke på de flyktingar
därifrån som riskerar att utvisas från Sverige. Grova
övergrepp och våldshandlingar rapporteras ständigt.
Motsättningarna mellan befolkningsgrupperna har
ökat. Beslutet om att åter öppna albanskspråkiga
skolor i Kosovo har inte genomförts. Våldet har trap-
pats upp. Det finns inte mycket som pekar på att
mänskliga rättigheter i Kosovo kommer att vara en
prioriterad fråga för den opposition som med en viss
framgång har kämpat mot den nuvarande regimen i
Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Vi har från Centerpartiets sida påpekat att det är
oerhört angeläget att inte glömma Kosovo med tanke
på allt annat som händer i detta område. På något sätt
har Kosovo sjunkit tillbaka, och det är Bosnien som
har fått den stora uppmärksamheten - med all rätt i
och för sig. Men vi får inte glömma Kosovo.
I den flerpartimotion som behandlas i betänkandet
krävs att Sverige skall agera för att återge Kosovo den
autonomi som landet berövades 1989 och för att få till
stånd en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.
Hela området befinner sig i ett känsligt läge, och det
är oerhört viktigt att Sverige agerar med full kraft i
OSSE, EU och FN för att ge människorna i provinsen
Kosovo möjlighet att leva i fred, att få tala sitt språk
och att återfå den autonomi man hade tidigare.
Till slut vill jag säga någonting om barns mänskli-
ga rättigheter. Jag vill vända mig till Ingrid Näslund.
Jag rekommenderar henne att läsa betänkandet från
Barnpornografiutredningen. Det finns absolut ingen
grund för de påståenden hon framförde här nyss.
Tvärtom! Jag deltog i utredningen, och vi föreslog
förbud mot all befattning med barnpornografi och
agerade för metoder för effektiv bekämpning av den
fruktansvärda företeelse som pornografi är.