Fru talman! Det är förvisso så att vi inte diskuterar
vapenexport den här gången. Men när vi diskuterade
vapenexporten menade vi från de fem partierna - mot
bakgrund av att Sverige, även ganska nyligen, har
exporterat vapen till Indonesien - att man borde påta-
la att situationen nu har förvärrats och att det därför
finns anledning att ompröva frågan. Då menade ut-
skottsmajoriteten: Vi skall inte konstatera att situatio-
nen har förvärrats när vi diskuterar vapenexporten.
Det skall vi göra när vi diskuterar mänskliga rättighe-
ter.
Men när vi nu läser utskottsmajoritetens betän-
kandetext ser vi att majoriteten inte kan förmå sig att
konstatera att situationen har blivit värre. Därmed ger
vi inga nya signaler till de myndigheter som Tone
Tingsgård hänvisar till.
I mitt anförande uppehöll jag mig vid att situatio-
nen successivt har förändrats när det gäller ett-Kina-
politiken. Kina är fortsatt en diktatur. Jag gläder mig
mycket åt den kritik som utrikesministern drog på sig
nere i Genève för sin kritik av situationen i Kina. Men
Taiwan, som var en diktatur och vars regim i många
avseenden var en ockupationsmakt fortfarande 1971,
är i dag en demokrati med förankring i hela folket på
Taiwan. Det kan inte vara rimligt att landet stängs ute
med hänvisning till en ett-Kina-politik eller, som
Tone Tingsgård antyder, för att man faller till föga för
det maktspråk som regimen i Peking talar.
Att vara FN-observatör i olika sammanhang har
till och med varit möjligt för organisationer och rörel-
ser som inte ens är stater eller som inte ens är erkän-
da. Jag tänker på den palestinska rörelsen och på
ANC. Taiwan är en demokratisk stat med över 20
miljoner invånare.