Herr talman! Jag skall börja med att rikta stark
kritik mot regeringen. Inom ett område har Sverige
nämligen ett särskilt ansvar för att respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati stärks och för att
etablerade regler och principer efterlevs i praktiken.
Det är i de länder som mottar ett betydande svenskt
bistånd.
Här har Sveriges agerande varit svagt. Bistånd har
utbetalats utan några direkta krav på att utvecklingen
skall gå i riktning mot demokrati och ökad respekt för
mänskliga rättigheter. Även statsmakter som i decen-
nier förtryckt sina folk har kunnat räkna med svenskt
bistånd.
Vi moderater har alltid hävdat att demokratimålet
och respekten för mänskliga rättigheter är av central
betydelse i dialogen med de länder som mottar
svenskt bistånd. Sverige måste på ett mycket aktivare
och tydligare sätt ställa krav och driva på en utveck-
ling mot demokrati och respekt för mänskliga rättig-
heter.
Vi har därför också i flera år begärt att regeringen
årligen i samband med budgetförslaget ger riksdagen
en utförlig rapport om situationen och utvecklingen
när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i
mottagarländerna. En sådan rapport skall utgöra ett
solitt underlag för en utförlig debatt inför beslut om
svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den
svenska riksdagen noggrant följer och värderar ut-
vecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati
skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.
Tyvärr har regeringen hittills inte uppfyllt våra
förväntningar, och sitt löfte, när det gäller att redovisa
situationen vad gäller mänskliga rättigheter och de-
mokratiutveckling i mottagarländerna. Trots att utri-
kesutskottet redan i mars 1995 i sitt betänkande om
internationellt utvecklingssamarbete uttalade sig po-
sitivt om vårt förslag till en sådan redovisning, har
den redovisning som därefter skett till riksdagen varit
mycket rudimentär. Den har snarast försämrats. Jäm-
fört med den redovisning som infördes under de bor-
gerliga regeringsåren är den minimal. Det finns därför
anledning att rikta kritik mot regeringens bristande
intresse för hanteringen i detta avseende. Denna vår
kritik delas för övrigt också av Riksdagens revisorer.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Herr talman! Ett viktigt led i svensk utrikespolitik
är att främja respekten för de grundläggande fri- och
rättigheterna och att verka för ett starkt skydd av
dessa.
En huvuduppgift är att få alltfler länder att inse att
det är inom ett demokratiskt styrelseskick som med-
borgarna har de bästa möjligheterna att forma ett
samhälle som värnar om rättsstaten och där yttrande-
friheten, politisk pluralism och flerpartisystem kan
utvecklas. Det handlar bl.a. om att människor runt om
i världen skall få rösta på det parti de vill, fritt få säga
sin mening, fritt få utöva sin religion, ha rätt till en
advokat när de står inför rätta och slippa alla former
av övergrepp. Och om detta ändå sker skall de kunna
vara säkra på att det åtgärdas.
För alltfler människor i alltfler länder håller detta
på att bli verklighet, när nu demokratin etablerar sig i
världen.
I Central- och Östeuropa har demokratin gjort
enorma framsteg, och även om situationen är bräcklig
på många håll har den hårda, brutala diktaturen för-
svunnit nästan överallt. Mänskliga rättigheter respek-
teras i mycket större omfattning än tidigare.
I Latinamerika, som tidigare plågades av många
militärdiktaturer är det enbart Kuba som inte har en
folkvald regering. Även där är åtskilliga demokratier
bräckliga, och respekten för mänskliga rättigheter är
inte tillfredsställande överallt. Fred och försoning i
Centralamerika, nu senast i Guatemala, pekar dock i
rätt riktning.
I Asien är utvecklingen också på rätt väg. Det sto-
ra undantaget är de fem sex länderna i det socialistis-
ka blocket från Myanmar i väster till Nordkorea i
öster. Här kan man inte se någon demokratisering,
och läget för de mänskliga rättigheterna är dåligt.
Indonesien är det stora undantaget från regeln att
icke-socialistiska länder i denna del av världen är
demokratier. Även där saknas tyvärr tecken på en
utveckling i demokratisk riktning.
I ett bälte från Centralasien, Iran och arabvärlden
ner mot Central- och Västafrika är demokratin satt på
undantag. Situationen för mänskliga rättigheter är inte
bättre.
I begränsad, men växande, omfattning finns en is-
lamisk fundamentalism som förtrycker oliktroende
och kvinnor. Sudan och Iran är upprörande exempel
på detta. Det gäller i ett mindre antal av de islamiska
länderna. Den afrikanska eller arabiska socialismen,
liksom annat sekulärt maktbegär, som t.ex. i Irak och
Libyen, är fortfarande en vanligare källa till diktatur
och förtryck. Att Sverige kraftigt skall fördöma detta
är en självklarhet.
I arabvärlden har demokratin svårt att få fotfäste.
I syfte att främja mänskliga rättigheter och demo-
krati, liksom ekonomisk utveckling och miljösamarbe-
te, har EU en Medelhavsstrategi som innebär att alla
länder vid Medelhavets södra och östra kust, exklusi-
ve Libyen som är under FN-sanktioner, erbjuds s.k.
euro-mediterrana avtal. Det är associationsavtal som
innebär att dessa Medelhavsländer och EU skall utgö-
ra ett frihandelsområde år 2010.
I denna dialog med EU:s samarbetsländer i Me-
delhavsområdet är det viktigt att frågor om mänskliga
rättigheter och demokrati betonas. Den hittillsvarande
utvecklingen har visat att respekten för mänskliga
rättigheter och utvecklingen mot demokrati inte har
kommit så långt som det vore rimligt att kräva, trots
ett omfattande ekonomiskt tillflöde via oljeintäkter
eller bistånd. Sker inte en demokratisk utveckling och
en kraftigt förbättrad respekt för mänskliga rättigheter
kommer södra och östra delen av Medelhavsområdet
fortsättningsvis att vara en mycket instabil region.
Särskilt glädjande är det att demokratin inte bara
fått fotfäste utan också spridning i Afrika. Mer än 30
länder i Afrika har haft sina första demokratiska val,
och i södra och östra Afrika är demokratier vanligare
än diktaturer. Även om situationen är bräcklig har
betydande framsteg gjorts jämfört med hur situationen
var för bara några år sedan.
För att respekten för mänskliga rättigheter skall bli
bestående är det viktigt att vi bygger upp strukturer
som främjar och kontrollerar att så också sker. Vi
moderater har därför föreslagit att Sverige bör betona
vikten av att det skapas regionala strukturer för
mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med
länderna i södra Afrika. Europarådet kan här vara en
förebild. Erfarenhet från Europa visar att integrations-
arbetet när Europarådet bildades för snart 50 år sedan
startade just med mänskliga rättigheter och demokrati.
En möjlighet som vi moderater pekat på vore att
SADC-samarbetet fick mer fasta strukturer när det
gäller att övervaka efterlevnaden av mänskliga rättig-
heter och demokrati bland de tolv länder som är
medlemmar. Detta skulle kunna vara en naturlig följd
av det framväxande parlamentariska samarbete som
nu sker inom organisationens ram. Europarådets kon-
ventioner och mekanismer skulle kunna tjäna som
förebild.
En sådan verksamhet skulle kunna finansieras ge-
nom EU-biståndet, eftersom det handlar om regional
integration där erfarenheterna från det europeiska
integrationssamarbetet kan vara intressanta. Detta bör
Sverige agera för inom EU.
Herr talman! Det internationella regelsystem som
syftar till att värna den enskilda människans rätt är
relativt väl utbyggt. Det stora problemet i dag är att
länder inte ansluter sig till internationella konventio-
ner eller, vilket är vanligare, att förpliktelser inte
uppfylls.
Det finns en rad ideella organisationer som gör ett
viktigt arbete för att övervaka situationen för mänsk-
liga rättigheter och demokrati. Tiden borde nu vara
mogen för att också FN:s generalförsamling får en
detaljerad rapport om läget beträffande efterlevnaden
av de principer som själva organisationen är grundad
på. Barnkonventionens uppföljningsmekanism kan
tjäna som föredöme, men granskningen bör ske direkt
i generalförsamlingen. En sådan årlig rapport borde
bli föremål för en ingående och bred debatt mellan
alla medlemsländer. Den 10 december 1998, nästa år
alltså, är det 50 år sedan den universella deklarationen
om de mänskliga rättigheterna antogs av FN:s gene-
ralförsamling. Denna dag kunde vara ett bra tillfälle
att för första gången göra en sådan manifestation.
Detta har vi föreslagit i reservation nr 2.
I detta betänkande behandlas också Taiwans
ställning i internationella organisationer. Bertil Pers-
son kommer något senare i debatten att redogöra för
moderaternas hållning i denna fråga.
Herr talman! Sammanfattningsvis yrkar jag bifall
till reservation nr 1 men stöder naturligtvis de övriga
moderata reservationerna. I övrigt yrkar jag bifall till
hemställan i utrikesutskottets betänkande.