Fru talman! Utrikesutskottet har under många år
varit överens om kritiken av situationen i Indonesien
och på Östra Timor. Vad utskottet konstaterade för en
månad sedan när det gäller vapenexporten, är att
utvecklingen det senaste året påtagligt har gått åt fel
håll. Av det drog vi slutsatsen att man inte bara kan
fortsätta att vara lika kritisk som tidigare, utan att man
då också måste dra konsekvenser av detta, exempelvis
när det gäller svensk vapenexport till Indonesien.
Detta var inte utskottsmajoriteten överens om, efter-
som man uppenbarligen inte var beredd att tillstå att
utvecklingen har förvärrats. Det har man inte kunnat
sträcka sig till i det här betänkandet heller. Då hänvi-
sade man ju till att det var nu vi mer utförligt skulle
koncentrera oss på situationen i Indonesien.
När det gäller Taiwan undrar jag fortfarande. Jag
förväntar mig inte att det skall komma något svar på
frågan om de folkrättsliga konsekvenserna av att
hänvisa till en ett-Kina-politik, för det finns det natur-
ligtvis inte rent folkrättsligt. Det är en hemmagjord
uppfinning - låt var att många andra länder också
använder sig av den för att ta sig ur en krånglig situa-
tion. Om man jämför med situationen i det delade
Tyskland och det delade Korea, ser man att vi hante-
rar Kinafrågan annorlunda. Det finns ingen annan
förklaring än att det rör sig om två olika storheter rent
styrkemässigt. Det är det som ligger bakom agerandet
här.