Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
utrikesutskottets betänkande nr 12, som behandlar
mänskliga rättigheter, och samtidigt yrka avslag på
samtliga reservationer och för säkerhets skull de 14
motionsyrkanden som föreslås avstyrkas i hemställan
och i rättelsebladet.
För mig som relativt nybliven ledamot av utrikes-
utskottet har det varit spännande att följa framväxten
av detta betänkande. Jag kan väl få betyga min re-
spekt för det engagemang och de kunskaper som lagts
i dagen av både ledamöter och kansli vid behandling-
en av de 43 motioner och 126 yrkanden som ligger till
grund för betänkandet. Den respekten sitter i inför
debatten i dag. Det kan jag försäkra.
Trots de 14 reservationerna tror jag att man vågar
påstå att det råder en hög grad av samstämmighet vad
gäller värderingar i utskottet, och att det är det som
präglar betänkandet. Jag tänker fortsättningsvis hålla
mig ganska strikt till betänkandet.
Dess första avdelning tar upp övergripande teman,
varav det första handlar om att främja mänskliga
rättigheter och demokrati. Vad mänskliga rättigheter
är finns fastlagt i internationella konventioner och
deklarationer. Hur de respekteras och hur man följer
upp efterlevnaden skiljer sig från fall till fall och från
konvention till konvention. I detta betänkande, liksom
i tidigare års, kan vi redovisa Sveriges mycket aktiva
agerande i olika internationella sammanhang för att
främja respekten för mänskliga rättigheter. Det är ett
centralt inslag i svensk utrikespolitik och biståndspo-
litik.
Respekt för mänskliga rättigheter är ibland villkor
för medlemskap i olika internationella organisationer.
Fastän mänskliga rättigheter är väl definierade kan
man hamna i avvägningsproblem. Hur mycket brist på
respekt kan man godta utan att antingen vägra inträde
eller tillgripa uteslutning? Vilka sanktionsmöjligheter
finns? Kan avtal villkoras med mänskliga rättigheter?
Vilka möjligheter att påverka MR-situationen inne i
landet finns om en stat står isolerad?
Att dra upp generella riktlinjer för hur mänskliga
rättigheters efterlevnad skall bedömas låter sig svårli-
gen göras. Det visar sig också att nästan varje fråga
som behandlas i betänkandet har sin historia inte bara
i det faktiska skeendet i världen utan också i utskottet.
Det är det som leder fram till ställningstagandena.
Under denna första punkt återfinns den första re-
servationen. Moderaterna, Folkpartiet och Kristde-
mokraterna är inte nöjda trots en mycket tillmötesgå-
ende utskottsskrivning.
Nästa tema är FN. Om FN inför framtiden har
riksdagen diskuterat senast med anledning av betän-
kandet 1995/96:UU1. Där framkom flera förslag,
många grundade på olika rapporter, bl.a. Det globala
grannskapet, när det gäller reformeringen av FN och
utvidgningen av FN:s verksamhet. Sverige deltar
aktivt i de fem arbetsgrupper som generalförsamling-
en har inrättat för att studera dessa frågor. I general-
församlingens tredje utskott förs kontinuerligt debat-
ten om mänskliga rättigheter, vilken också har en
central position i andra FN-organ, som t.ex. Världs-
banken, Unicef, UNDP, ILO och UNHCR. Utskottet
ser därför inte för dagen något behov av ytterligare
debattforum inom FN.
Nästa tema är jämställdhet. I regeringens skrivelse
till riksdagen om jämställdhet, 1996/97:41, har det
åtminstone i korthet redogjorts för det internationella
jämställdhetsarbetet. Skrivelsen debatterades den 5
mars i år. Det framgår hur regeringen följt upp åta-
ganden som Sverige gjort bl.a. på kvinnokonferensen
i Peking 1995. Det utlovas också en rapportering till
FN i början av detta år inför 1998 års kvinnokonfe-
rens.
Som framgår av detta betänkande har den höga
tjänst med ansvar för jämställdhetsfrågor som Pe-
kingkonferensen krävde tillsatts i FN-sekretariatet.
Sveriges medlemskap i säkerhetsrådet är vidare un-
derlag för skrivelse till riksdagen om just FN-arbetet,
vilken för övrigt är ett önskemål från debatten om FN
inför framtiden. Att jämställdhetsfrågor då kommer
att behandlas är en självklarhet.
En motion tar upp kravet att Sverige skall spela en
mera aktiv och pådrivande roll internationellt för
dödsstraffets avskaffande. Till vad som sagts i betän-
kandet om Sveriges roll kan i dag läggas att utrikes-
ministern i sitt tal inför MR-kommissionen i Genève
åter tog upp frågan om dödsstraffet med ett uttryckligt
fördömande av de dödsstraff som utdöms och ome-
delbart sätts i verket i Kina och med en vädjan till
regeringen i Iran om att avstyra avrättningen av två
namngivna Bahaianhängare.
Vad beträffar urbefolkningars rättigheter har en
svensk urbefolkningsdelegation tillsatts med anled-
ning av urbefolkningsårtiondet. Urbefolkningars rät-
tigheter skall ses i ljuset av alla individers rättigheter.
Men det kanske också är en fråga som hör hemma i en
översyn av deklarationer och konventioner som har
avfattats i en tid när det vanligaste var att konflikter
ägde rum mellan stater.
Den sista underrubriken i den första avdelningen
är Internationella miljöfrågor m.m. Här slås det fast
att ett förbättrande av miljön är ett av målen för det
svenska utvecklingssamarbetet och samarbetet med
Central- och Östeuropa och att det är en central priori-
tet i svensk politik.
Förutom vad som sägs i betänkandet kan tilläggas
att begreppet mainstreaming lanserades även för
miljöfrågornas del i en föredragning för utrikesutskot-
tet om Världsbanken i går, tisdag; det var inte några
nya deklarationer eller FN-institutioner. Utskottet
avstyrker reservation 3 och 4.
Betänkandets avdelning två omfattar förhållanden
som avser stater, områden och enskilda folk. Först
gäller det Kina, Tibet och Hongkong. Under denna
punkt avstyrks ett motionsyrkande om att Kina skall
nekas inträde i Världshandelsorganisationen på grund
av brott mot frihandelsreglerna. Skälen för avstyrkan-
det är mycket pragmatiska. Möjligheten att påverka
Kinas tillämpning av reglerna försvinner i och med
uteblivet medlemskap.
Utskottet är i övrigt enigt i sin bedömning av det
allvarliga läget i Kina när det gäller mänskliga rättig-
heter. Vidare är utskottet överens om kraven på Kina
att respektera mänskliga rättigheter i Tibet och utgår
från att den svenska regeringen fortsätter att verka för
ett reellt självstyre i Tibet.
Vad beträffar Hongkong anser utskottet att det är
oacceptabelt att övergången till kinesiskt styre innebär
ett bakslag för den demokratiska utvecklingen och
utgår från att regeringen fortsättningsvis påtalar att
Sverige fäster vikt vid att Kina uppfyller sina åtagan-
den vad gäller Hongkongs självständighetsstatus. En
reservation kräver ett tillkännagivande som i princip
har samma innebörd som betänkandetexten.
När det gäller Taiwan noterar utskottet med till-
fredsställelse den förändring i demokratisk riktning
som har ägt rum i Taiwan de senaste åren liksom den
positiva utvecklingen av kontakterna mellan Kina och
Taiwan. Även utbytet mellan Sverige och Taiwan är
betydande. Det ser utskottet positivt på. Utskottsma-
joriteten finner inte anledning att ändra Sveriges ett-
Kina-politik.
Vad gäller Indonesien är utskottet enigt i sin be-
dömning av den allvarliga MR-situationen i landet
och i fördömandet av ockupationen av Östtimor.
Sverige har tagit vara på alla möjligheter under senare
år att föra fram dessa uppfattningar. Jag vill under-
stryka att utskottet har givit ett uttryckligt stöd till en
fast FN-resurs i Jakarta som även skulle omfatta Öst-
timor. Detta har också utrikesministern sagt i nämnda
tal inför MR-kommissionen i Genève. I och med att
FN:s generalsekreterare har utnämnt en personlig
representant i Östtimorfrågan och dessutom tagit emot
fredspristagaren Horta har betydelsefulla markeringar
gjorts vad avser FN-förstärkningar i Indonesien.
Sverige skall givetvis fortsätta med sin kritik av
Indonesien när det gäller MR och Östtimor men också
ta vara på de möjligheter till konstruktiv påverkan
som både biståndsarbete och tekniskt samarbete er-
bjuder.
När det gäller kurderna och andra minoriteters
problem i Turkiet, Irak och flera andra stater råder
stor enighet inom utskottet, liksom det gjorde i de två
senaste MR-betänkandena.
Under avsnittet om Iran finns reservationerna 11
och 12. Den första gäller en utveckling av betänkan-
detexten som i sak inte går mycket längre. Den andra
handlar om asyllagstiftningen och dess tillämpning.
Det ankommer inte på riksdagen att i detta samman-
hang yttra sig om de reglerna.
Beträffande Västra Sahara har utskottet varit över-
ens i sin bedömning. Nyheten om att USA:s förre
utrikesminister har utnämnts till generalsekreterarens
personliga FN-sändebud i Västra Sahara inger för-
hoppningar om en positiv utveckling.
När det gäller Nigeria står utskottet bakom en
skrivning om ytterligare sanktioner mot Nigeria men
utan precisering.
Slutligen skall jag ta upp det forna Jugoslavien.
Det finns en reservation som, liksom reservation 12,
rör den svenska asyllagstiftningen, och den är inte
föremål för dagens debatt.
Denna genomgång visar på en stor bredd i betän-
kandet. Motionerna är många, välskrivna, faktaspäck-
ade, kunskapsrika och omfattande. Ändå blir ett be-
tänkande som detta självfallet inte heltäckande när det
gäller mänskliga rättigheter.
Stora förändringar har ägt rum och äger rum i vår
omvärld. Uppkomsten av nya mer eller mindre demo-
kratiska stater och det faktum att de väpnade konflik-
terna i dag till överväldigande del är interna ställer på
sikt krav på anpassning av de internationella deklara-
tionerna och konventionerna, som tillkommit i en
annan tid.
Nästa år fyller FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter 50 år. Låt oss hoppas att det kan firas med
den världskonferens om FN:s reformering som utskot-
tet uttalat sig för och att den konferensen kommer en
bra bit på väg.
Herr talman! Med detta vill jag än en gång yrka
bifall till hemställan i utskottets betänkande.