Fru talman! Jag skulle ha yrkat bifall till reserva-
tion 12, men det är redan gjort av Ingrid Näslund. Vi
kommer att stödja den vid en eventuell votering.
Fru talman! Jag skall börja mitt anförande med ett
citat av Dalai lama:
"För att möta vår tids utmaningar anser jag att
människor måste utveckla en större känsla av univer-
sellt ansvar. Var och en av oss måste lära sig att inte
enbart arbeta för sitt eget, familjens eller nationens
bästa utan för hela mänsklighetens bästa. Universellt
ansvar är den verkliga nyckeln till mänsklig överlev-
nad. Det är den bästa grunden för världsfred, för den
rättvisa användningen av naturresurserna och genom
omtanke om framtidens generationer - en omvårdnad
om alla aspekter av vår miljö."
Den här debatten handlar just om universellt an-
svar och ansvar för framtiden. Först när människor
har sina basbehov tryggade och åtnjuter mänskliga
rättigheter kan de verkligen sätta in sin kraft på rättvi-
sa och för framtidens generationer. Vi ser hur för-
tryckta folk inte klarat av sin nya frihet - i alla fall
inte till en början - och hur de vänder sig mot varand-
ra i inbördeskrig och våldshandlingar.
Jag skall bara tala om ett fåtal länder, då Bodil
Francke Ohlsson talat övergripande om MR för Mil-
jöpartiets räkning. Jag skall börja med Tibet.
Invasionen och annekteringen av Tibet 1949-1951
och den icke-våldsprincip som tibetanerna har fört sin
kamp mot övermakten med står i särklass. Den kine-
siska regeringen hävdar att det s.k. sjuttonpunktsavta-
let för Tibets fredliga befrielse - vilket underteckna-
des 1951 efter den lilla tibetanska arméns nederlag -
visar att tibetanerna inte bara gick med på att invade-
ras av Kina utan att de t.o.m. inbjudit Kinas kommu-
nistiska trupper att befria Tibet. Fakta visar dock att
den tibetanska regeringen tvingats att godkänna detta
dokument som formulerats av Kina och som påtving-
ats de tibetanska förhandlarna under hot om total
militär erövring.
Svält och hunger var okända fenomen fram till in-
vasionen 1949-1951 men bl.a. därför att så många
kineser nu bor i Tibet har svälten gjort sitt insteg.
Tibet har naturligtvis sina begränsningar när det gäller
att föda en växande befolkning, därför är svälten nu
en del av livet i den tibetanska vardagen. När jag var i
Lhasa och vi åt ute stod magra och smutsiga små
tibetanska barn och tiggde om resterna.
Förtrycket i Tibet har gått i vågor. Minst 1,2 mil-
joner människor av inalles 6 beräknas ha dött på
grund av ockupationen, förtryck, svält, våld och direk-
ta massakrer under åren 1951-1979. Kolonialismen i
alla dess former måste stoppas vare sig de skyldiga är
länder i eller utanför Europa. Det påpekas också av ett
flertal länder, bl.a. Malaysia och Irland, i samband
med FN:s generalförsamlings debatter rörande Tibet-
frågan.
Tibet är i dag, trots över 40 års kinesisk ockupa-
tion, fortfarande en självständig stat som blivit utsatt
för illegal ockupation. Detta har erkänts av ett flertal
länder, bl.a. av USA och Australien så sent som 1992.
Det tibetanska folket är i dag ett mycket bra exempel
på ett folk med rätt till självbestämmande. Det har en
exilregering. Det har hela tiden gjort motstånd. Det
hade några internationella förbindelser före ockupa-
tionen, men det förde en isolationistisk politik, och
det behöver vi ju inte försvara.
Dalai Lama har uppmanat Kina att gå med på att
en internationellt övervakad folkomröstning hålls i
Tibet. Det skulle ge tibetanerna möjlighet att i enlig-
het med sina rättigheter uttrycka sina önskemål med
hjälp av demokratiska medel. Detta har Kina hittills
vägrat att gå med på.
År 1991 antog FN:s underkommission för före-
byggande av diskriminering och skydd av minoriteter
en resolution om situationen i Tibet. Den riktade
uppmärksamheten mot de brott mot de mänskliga
rättigheterna och den fundamentala friheten i Tibet
som hotar det tibetanska folkets utpräglade kulturella,
religiösa och nationella identitet. Mänskliga rättighe-
ter existerar knappt för tibetanerna.
Här i Sverige anser Miljöpartiet att ett seminarium
om Tibetfrågan skulle anordnas med en inbjudan till
Dalai Lama att delta i eller leda seminariet.
Fru talman! Buddismen är långt mer än en religiös
tro för tibetanerna. Den omsluter hela deras kultur och
civilisation och utgör själva kärnan i deras existens.
Av alla band som förenar tibetanerna som ett folk och
en nation är religionen utan tvivel det starkaste. Tibets
religion och nationella identitet är helt enkelt en och
samma sak.
Kloster, tempel och eremitboningar stod att finna i
varje stad och by över hela Tibet. År 1959 fanns det
totalt 6 259 kloster och tempel vilka beboddes av över
en halv miljon munkar och nunnor. Sedan raserades
eller skadades alla utom sju stycken. Förtrycket är
ofattbart med tvångssteriliseringar, husrannsakningar,
fängslanden och direkta konfiskationer av tibetaner-
nas egendom, rivningar av hus m.m. Tibetfrågan bör
återigen komma upp på FN:s bord trots Kinas protes-
ter.
Det är allmänt känt vad som hände Panchen Lama
som Dalai Lama utsåg. Han kidnappades med sin
familj av kineserna som själva utsåg en tibetansk
efterföljare från en mot överheten lydig tibetansk
familj. Detta är mycket allvarligt. Det hotar också
framtiden för sammanhållningen i Tibet.
Sedan pågår det en hjärntvätt i Tibet. I tre timmar
om dagen under flera månader får man en information
och upplysning om Kina i olika kloster. Efter den
skall man skriva under att man bl.a. tar avstånd från
Dalai Lama. Detta har orsakat en ny flyktvåg av mun-
kar och nunnor över bergen ned till Indien. Ibland
lyckas de, ibland inte. De som inte lyckas hamnar i
fängelse som samvetsfångar med allt vad det innebär.
Jag skall nu övergå till att tala litet om Iran. Am-
nesty säger att dödsstraffen fördubblats i Iran, och det
kan vara mycket högre siffror än så eftersom många
dödsstraff aldrig rapporteras. Ofta döms de också utan
riktiga rättegångar. Hedayatollah Zendehdel och
Abolghasem Majd Abkahi är två män som satt fängs-
lade sju år innan de dömdes och straffades med dö-
den, huvudsakligen av politiska orsaker. Det är alltså
mycket långa fängelsestraff innan domen kommer.
Den kritiska dialogen med Iran har kollapsat. Att
ha dialoger med en diktaturregim är nog tyvärr dömt
att misslyckas. Men det är viktigt att pröva alla för-
handlingsmetoder. USA bojkottar landet, och i Tysk-
land uppmanar nio CDU-parlamentariker landets
ledning att likt England och Danmark upphöra med
den s.k. kritiska dialogen. Den blir utan mening när
oppositionella och religiösa minoriteter mördas och
torteras.
Nu är det dags att överväga nya former för att på-
verka Iran. Fem partier har också i reservation 11
under mom. 38 uttryckt att om nya politiska påtryck-
ningar förblir utan resultat bör någon form av sank-
tioner övervägas.
Reservation 12 behandlar asyl för iranska kon-
vertiter. Där instämmer Miljöpartiet till fullo med
Ingrid Näslunds inlägg.
Europaparlamentet fördömer Irans systematiska
brott mot MR i Iran och också deras terrorism mot
oppositionella och deras familjer i exil och noterar att
situationen för de mänskliga rättigheterna ytterligare
har förvärrats de senaste åren. Vi bör här i parlamen-
tet fördöma den fortsatta diskrimineringen av kvinnor
och deras rättigheter. Vi bör också fördöma arreste-
ringar och tortyr av samvetsfångar.
Då den iranska regimen inte tycks förstå det språk
EU och Sverige talar, får vi tala ett språk som de
förstår. Miljöpartiet vill att Sverige inte skall inleda
större handelsförbindelser med den iranska islamiska
republiken.
I Nigeria har staten och ett multinationellt bolag,
Shell, i största samförstånd exploaterat oljetillgångar-
na i Ogoniland med en oerhörd naturförstöring som
följd. Detta bör fördömas. Där har vi också varit akti-
va. Detta är kolonialisering när den är som värst med
vapen i hand och utarmning av folkets överlev-
nadsmöjligheter av fiske och jord. Ken Saro Wiva
fick det alternativa nobelpriset The Right Livelihood
Award. Jag tror att han fick det mycket för att kanske
rädda hans liv och hans idéer. Han mördades ju som
bekant tillsammans med åtta andra.
Fängslande, tortyr och dödsstraff förekommer
också mycket här. Detta gäller ju urbefolkningarnas
rättigheter i hela världen. På liknande sätt kränks
urbefolkningarnas rättigheter. Det är 250 miljoner
människor som tillhör urbefolkningar. Det är stora
grupper av människor. Den största är kurderna med
25 miljoner, och sedan är folken mindre.
Kurderna i Turkiet talar Per Lager om, och förföl-
jelserna i Iran har jag talat om. De träffar kurderna om
möjligt än hårdare än den övriga befolkningen. I norra
Irak, där kurderna har eget parlament har det länge
pågått en väpnad kamp mellan de två största partierna
PUK och KDP. De hotas från tre håll. Från norr av
Turkiet, från söder av Saddam Hussein och från mul-
lornas regim i Irak. Här behövs en medling mellan
partierna av utomstående och en fortsatt närvaro av
FN för en fredlig samexistens.