Fru talman! Det finns all anledning att understryka
den kritik som utskottsmajoriteten redovisar mot
regeringen för bristen att inte komma med en propo-
sition på miljöområdet där man drar upp riktlinjer för
de nya miljömålen. Jag förutsätter att även minorite-
ten nu efter det att vi fick besked om att propositionen
inte ens kom sista gången som den skulle läggas fram
tycker att det är anmärkningsvärt. Vi fick ju t.o.m.
uppskjuta en aviserad debatt i kammaren i anslutning
till att den skulle läggas. Detta är givetvis utomor-
dentligt anmärkningsvärt och märkligt.
Jag vet inte hur många gånger vi har väntat på
propositionen. Nu är frågan om den över huvud taget
kommer under vårriksdagen eller inte. Detta är väldigt
märkligt. Det är ju just kring den här propositionen
som mycket av förväntningarna kring regeringens
miljöpolitik har samlats i olika sammanhang. Detta
visar i stor utsträckning på bristen på handlingskraft i
Miljödepartementet. Det visar att regeringen inte har
kontroll över de viktiga frågor som skall hanteras i en
sådan proposition.
Fru talman! Man kan dessutom undra hur depar-
tementet agerar i olika frågor. Jag vill peka på några
stycken.
Det har kommit en miljöbalk som enligt Lagrådet
på väsentliga punkter strider mot grundlagen. Det är i
allra högsta grad anmärkningsvärt att en regering
kommer med en sådan proposition. Man kan inte
mörka när det gäller viktiga frågor i anslutning till
Sveriges grundlag. Man måste säga hur man vill ha
det från regeringens sida, och inte mena att Sveriges
grundlag när det gäller äganderätten är något som vi
kan glida över litet grand hur som helst i Sveriges
riksdag.
Andra viktiga punkter är att det skärs ned på mil-
jöforskningen - en av de viktigaste frågorna för sam-
hället när det gäller vårt gemensamma ansvar gente-
mot miljön. Miljöministern har försökt säga att detta
inte har någon betydelse eftersom MISTRA skall lösa
problemet. Nu vet vi att MISTRA inte kommer att
lösa problemet. Nu vet vi att det faktum att man helt
dragit in anslagen till Naturvårdsverket till de viktiga
forskningsdelar som där ligger inom ramen för detta
ansvar blir till allvarligt förfång för forskningen.
Det är samma sak med miljöövervakningen. Inte
heller på den punkten lever man upp till förväntning-
arna. Där gör man också neddragningar. Sedan åker
miljöministern till västkusten och säger att nu kommer
det nya pengar. Men egentligen är det ju inga nya
pengar, utan bara pengar som tidigare är aviserade!
Detta görs samtidigt som vi får rapporter om hur
viktig miljöövervakningen är i olika sammanhang.
Regeringen satsar i stället på åtgärder som den
kallar för miljöåtgärder inom ramen för de olika mil-
jardsatsningarna på regional verksamhet. I stället för
miljöforskning satsas det på att köra häst till Säffle. I
stället för miljöövervakning satsas det på miljökaféer
i Arvika, eller var det nu var någonstans - precis som
om det inte fanns nog med kaféer i Arvika, och precis
som om man inte kan lära sig köra häst i Säffle utan
att skicka ut miljömiljarder!
Detta visar att regeringen inte går i takt i miljöfrå-
gorna. Miljödepartementet går i otakt när det gäller de
viktiga miljöfrågorna. Jag skulle gärna vilja fråga
majoritetens talesman om det är rimligt att hantera
miljöfrågorna på det här sättet. Är det rimligt att skära
ned på viktig miljöforskning och samtidigt satsa mil-
jarder på åtgärder som man kallar miljöåtgärder, men
som i själva verket är något helt annat. Ta husen som
skall rivas nere i Norrköping! Det kallar man för
miljöåtgärder, men det är ingenting annat än att man
ser till att rätta till en felaktig före detta bostadspoli-
tik. Det är väldigt mycket som går snett i det här
sammanhanget.
Fru talman! Från Moderaternas sida anser vi för
det första att det är samhällets ansvar att satsa på
kärnverksamhet. För det andra skall samhället dra upp
riktlinjer och fatta beslut om miljömålen. Det är ange-
läget att miljömålen är klara och realistiska och att de
utformas på ett sådant sätt att de går att genomföra.
Jag tror att vi alla är överens om att vi inte kan arbeta
vidare med den flora av miljömål som vi har i dag.
Det var översynen av detta som vi väntade oss i pro-
positionen, och det var det som också Naturvårdsver-
ket tidigare har tagit upp till behandling. Vi måste ha
klara miljömål.
Kärnverksamheten innefattar enligt vår uppfatt-
ning två viktiga saker, nämligen forskningen och
miljöövervakningen. Forskningen och miljöövervak-
ningen är samhällets och vårt gemensamma ansvar
även om det sker mycket, inte minst på forskningssi-
dan, inom ramen för olika andra verksamheter i sam-
hället, bl.a. från näringslivets sida.
Det är också angeläget att vi angriper de stora frå-
gorna på miljöområdet. Koldioxidutsläppen är en
sådan fråga.
Jag vill bara säga till Lennart Daléus att det fak-
tum att man nu analyserar säkerheten vid svenska
kärnkraftverk inte innebär att jag för min del vill
växla kärnenergin mot koldioxidenergin. Det är där-
emellan valen står. Om vi ser på utvecklingen i värl-
den ser vi att det stora hotet mot koldioxidmålet - det
stora hotet när det gäller växthuseffekten - är den
fossila energiproduktionen.
De statistiska beräkningarna över utvecklingen för
fossilproducerad energi visar att det är en mycket
allvarlig utveckling vi står inför. Säkerheten vid kärn-
kraftverken är viktig. Säkerheten även i Oskarshamn
är viktig. Det faktum att man bevakar frågorna visar
på detta. Men att växla bort kärnenergin i Sverige mot
att börja elda fossila bränslen skulle vara alldeles fel
ur miljösynpunkt.
Försurningen är också en viktiga fråga i detta
sammanhang. Jag tycker att den debatten har kommit
av sig, bortsett från det faktum att vi lyckades få öka-
de anslag till kalkningsverksamhet i sjöar och vatten-
drag. Det var någonting som regeringen också förbi-
såg, och man hade en låg ambitionsnivå. Det lyckades
vi rätta till, och där måste vi gå vidare.
En sak som skogskalkning är också viktig i detta
sammanhang. Vår viktigaste förnybara råvarukälla
och vår viktigaste exportkälla är den svenska skogen.
Här ligger man nu väldigt lågt från regeringens sida.
Försurningsproblemet måste mötas både genom att
man förebygger och genom att man reparerar.
Samma sak gäller växtnäringsläckage. Här har vi
från vår sida - vi har också pekat på det i reservatio-
ner - sagt att vi i större utsträckning måste pröva
möjligheten till våtmarker, kvävefällor och liknande.
Här pågår många intressanta projekt. Låt mig bara
peka på forskaren Olof Persson i Göteborg, som har
utarbetat en ny metod när det gäller denna möjlighet
att komma till rätta med växtnäringsläckage i olika
sammanhang. Också här måste vi arbeta förebyggan-
de utifrån olika förutsättningar.
Den marina miljön är också angelägen. Den tar vi
också upp i detta sammanhang.
Fru talman! Till slut vill jag säga att det dessbättre
är på det viset i dag, att miljöfrågan har fått en mycket
bred acceptans. Miljön är i dag en konkurrensfaktor i
samband med produktion och i samband med kon-
sumtion. Det är angeläget att vi tar vara på detta och
att vi som politiker ser möjligheterna i denna konkreta
positiva utveckling på miljöområdet.
Samtidigt måste vi ta vårt ansvar. Jag har försökt
markera på vilka områden som vi från Moderata sam-
lingspartiets sida anser att vi har ett gemensamt an-
svar. Det gemensamma ansvaret sträcker sig också till
den biologiska mångfalden. Det är en fråga som vi
diskuterar i olika sammanhang. Här har vi kulturland-
skapet. Här har vi skogen. Här har vi också både ett
gemensamt ansvar och ett ägaransvar i olika samman-
hang.
Här gäller det, fru talman, att inte spela ut det ge-
mensamma ansvaret mot ägaransvaret. Att gå ut som
man gör i miljöbalken och lägga fram konfiskatoriska
förslag gentemot skogsägare och bönder är negativt
för miljön totalt sett. Då skapar man en konfronta-
tionspolitik på miljöområdet i stället för att gå vidare
utifrån den konsensuspolitik som hittills visat sig vara
positiv.
Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bi-
fall till reservation nr 2 - den moderata reservationen.
För tids vinnande yrkar jag inte bifall till övriga re-
servationer. De är förstås utifrån olika synpunkter lika
värdefulla.