Herr talman! Jag tror inte att det är illvilja. Jag
tror snarare att det är brist på kompetens. Det är inte
mycket bättre det, i och för sig.
Jag återkommer till den prioritering som regering-
en gör. När jag tar de här exemplen tar jag dem inte
för att raljera. Jag tar dem därför att jag tycker att det
är så utomordentligt allvarligt när en regering hanterar
pengar på detta sätt. Det är allvarligt av två skäl.
För det första säger man att det ändå är Anna
Lindh som i stor utsträckning är ute och talar om de
här pengarna. Då är det miljöpengar!
För det andra säger fackliga representanter, när
man talar med dem, att det är sysselsättningspengar.
Det är inte både-och, Åsa Stenberg! Det är på väg
att bli ingenting av det. Gör man på det här sättet, och
blandar ihop som ni har gjort i det här sammanhanget
är det alldeles fel.
Vad som också är fel är att det ger tokiga signaler
ut till dem som har det faktiska ansvaret i de här
sammanhangen. Varför skall man ge 540 miljoner
kronor till komposteringshus åt en HSB-förening, när
andra HSB-föreningar inte får det? Detta är sådant
som skall skötas inom ramen för det ansvar som både
bostadsrättsföreningar och näringsliv har för att arbeta
för ett bättre miljösamhälle.
Nu gör regeringen i stället så att man säger: Gör
ingenting! Vi ser till att ni får pengar genom staten!
Regeringen motarbetar det normala, positiva miljöar-
betet med pengar som kunde användas betydligt bätt-
re på annat sätt. Ta forskningen, som är en huvud-
uppgift för staten! Ta inköpen av skog som skall räd-
das! Det finns en rad åtgärder där pengarna kunde
användas bättre.
Regeringen använder pengarna fel. Det är tragiskt.
Det är inte fråga om att raljera - det är fråga om att
konstatera.