Fru talman! Jag kan som tidigare debattörer här
bara beklaga att vi inte har fått en miljöproposition
som vi hade kunnat debattera i kammaren innan
sommaren inträder. Det kanske viktigare är att disku-
tera det vi har skrivit i betänkandet så att vi inte låter
som ett gäng rättshaverister.
Det har alltså väckts en mängd miljömotioner i
riksdagen under den här mandatperioden, många från
Miljöpartiet. Man hade kunnat rösta igenom många av
miljömotionerna om man hade velat. Regeringen har
inte ens egen majoritet i dag. Så hade det funnits en
politisk vilja hade vi visst kunnat göra mycket under
mandatperioden med hjälp av de motioner som fram-
lagts. Jag kan bara konstatera att vi i de allra flesta
fall fått reservera oss. En majoritet av partierna har
valt att passa eller helt enkelt haft en annan uppfatt-
ning än Miljöpartiet i miljöpolitiken.
I det här betänkandet behandlas alltså en rad mo-
tioner. Vi har precis som en del andra partier valt att
inte lägga så många grundläggande motioner i miljö-
politiken under det här året, just därför att vi sparat
det till den miljöproposition som vi alla trodde skulle
komma någon gång i början på det här året. Det är
också därför som vi i det här betänkandet kanske inte
har alla de synpunkter på miljöområdet som vi skulle
vilja redovisa. Men vi har i alla fall förhoppningsvis
en möjlighet att skriva en motion på den proposition
som så småningom dyker upp och kan i alla fall för
väljarna tala om hur vi vill i miljöpolitiken. Natur-
ligtvis hade det varit bättre att kunna föra en diskus-
sion här om vad det hela skall mynna ut i.
Jag tänker kort beröra en del av det som tas upp
här och där vi har haft motioner. Många talar om att
vi i Sverige skall ägna oss åt kärnverksamheter. För
Miljöpartiet är miljöpolitiken en definitiv kärnverk-
samhet. För framtiden tror jag att just miljön är en
nödvändig kärnverksamhet för att de förutsättningar
som skall finnas för livet på den här planeten skall
finnas kvar. Jag har hört alltfler miljödebattörer som
nu börjar känna en mycket stor uppgivenhet.
Vi som tog hela dagen på oss och var på den kon-
ferens i Uppsala som Artdatabanken hade i förra
veckan kunde höra hur Thorleif Ingelöf, som är en
mycket positiv människa, nu börjar känna sig uppgi-
ven och negativ. Han kan konstatera att alltfler arter i
Sverige börjar bli trängda. Den biologiska mångfal-
den har aldrig varit så trängd som nu, påstår han och
många med honom. Man kan säga att 20 % av de
bedömda arterna i Sverige finns i dag på listor för
hotade arter. Det är en hög siffra. Man kan se att det
stämmer världen över: ju större kunskapen om arter
blir, desto fler arter vill man föra upp på hotlistor.
Jag har hört många gånger i miljöpolitiken att man
inte skall tala om det negativa som sker, utan man
skall snarare vara positiv. Men man måste också be-
rätta det som forskarna kommit fram till. Annars har
vi ingen som helst möjlighet att rätta till det hela.
I Miljöpartiet menar vi att det inte går med bara
vackra ord. Ekologisk hållbarhet är ett ord som alla
partier kan säga nu, men vi kan se att det är mycket få
av de beslut som fattas som faktiskt leder dit. Mycket
av de julklappspengar som regeringen nu delar ut
anser vi inte går till objekt som ökar den ekologiska
hållbarheten för framtiden. En del av dem är det vi
förr kallade för ROT-pengar till ombyggnad av bostä-
der. Det finns dock saker som är bra, det kanske jag
skall säga. Vi i Miljöpartiet är mycket glada över att
vi fick igenom att en del av de pengarna kan gå till
miljösanering av det som gamla miljösynder förorsa-
kat. I min kommun har vi fått drygt 30 miljoner till
saneringen av sjön Turingen, där det finns 250 kilo
kvicksilver. Det vill jag tacka för.
På det hela taget finns det många områden som det
inte har gjorts några satsningar på. Miljöpolitiken
hänger ju intimt ihop med den ekonomiska politiken.
Naturligtvis är det så att de två partier som tillsam-
mans lagt fram de ekonomiska propositionerna måste
ta sitt ansvar. Centern och socialdemokraterna har inte
satsat på miljöområdet. Vi har också förstått så små-
ningom att Centerpartiet inte ens samarbetat i miljö-
frågorna, utan där skall man, för att citera en här när-
varande riksdagsledamot, bara kritisera. Jag tycker att
det är ett mycket underligt ställningstagande. Jag kan
säga att för oss i Miljöpartiet är det självklart att sam-
arbeta i det som är hjärtefrågor. Det kanske är lika-
dant för Centerpartiet. Därför har man samarbetat just
i jordbruksfrågor.
Från Miljöpartiets sida har vi varje gång det har
funnits möjlighet att satsa pengar verkligen satsat stort
på det som behövs, nämligen på Naturvårdsverket och
på inköp av ur- och naturskogar. Vi ligger fortfarande
drygt 700 miljoner över regeringen när det gäller
satsning på att kunna sätta av biotoper så att vi kan
spara den biologiska mångfalden, som i dag är så hårt
trängd. Vi ligger drygt en miljard över regeringen
totalt i satsningar på det utgiftsområde som gäller
allmän miljö. Vi har andra satsningar, t.ex. allergisa-
nering som vi också anser är en miljöfråga.
I det här betänkandet är det ett antal frågor som vi
vill lyfta fram. Frågan om miljöpolitikens hela inrikt-
ning förutsätter jag att vi får återkomma till i den
remissdebatt som jag förmodar ändå kommer att bli
av när regeringens miljöproposition kommer. Jag kan
som en kuriositet tala om för fru talmannen att vi har
stött en av fru talmannens motioner som handlar om
miljöavgifter på kvicksilver i amalgam. Tyvärr är vi
ensamma på den reservationen. Det var en mycket bra
motion.
Vi har också lyft fram klimatfrågorna tillsammans
med andra partier. Vi har en motion den här gången
om Östersjön där vi kan se att utvecklingen tyvärr inte
är positiv.
Här är vi också ensamma. Jag har förstått att
Vänsterpartiet inte tänker stödja reservationen därför
att man anser att man har agerat tidigare. Men jag kan
också tänka mig att det för andra partier kan vara
svårt att stödja detta. Man vet att 45 % av allt kväve
som rinner ut i Östersjön kommer från jordbruket,
33 % kommer från avlopp och 14 % kommer från
luften.
När vi börjar att titta på jord- och skogsbruk kan
vi konstatera att det i dag inte sker en hantering som
leder fram till våra miljömål, nämligen till en hållbar
utveckling och sparande av biologisk mångfald. Då
faller partierna isär och har olika uppfattningar. Jag
kan förstå att moderaterna och Centerpartiet, som
egentligen har rötter i bonderörelsen och mycket
starka bindningar dit, har mycket svårt att agera i
frågor där man börjar titta på jord- och skogsbruk. Jag
känner ofta att det är i de frågorna som det brister.
Där kan vi inte längre ha ett samarbete, och eftersom
dessa frågor är så essentiella för miljöarbetet är det
stora delar av miljöområdet som dessa partier inte
agerar i.
Östersjön är ett hav som fortfarande är mycket
trängt. Vi ser en förändring i den biologiska mångfal-
den. Man kommer inte till rätta med M 74. På vissa
ställen börjar fisket att försvinna. Man diskuterar
fiskeförbud. Många av de fåglar som finns i Östersjön
klarar inte de ca 500 olagliga oljeutsläpp som före-
kommer varje år. Det är problem med Östersjön, och
det finns all anledning att intensifiera insatserna. I
Sverige är man duktig på att släppa ut kväve. Vi är
faktiskt inte bättre än andra länder när det gäller re-
ning av kväve från jordbruk och från avlopp. Jag
yrkar därför bifall till reservation 14.
Vi har också tagit upp kemikaliearbetet. Vi har
gång på gång fått avslag på våra motioner och förslag
just med hänvisning till sittande utredningar eller att
det skall komma en proposition. Här har regeringen
svikit. Det skedde ingenting under den borgerliga
tiden, det vet vi. Naturskyddsföreningen, som utvär-
derade den borgerliga regeringens miljöpolitik, sade
att man i bästa fall kunde säga att det hade stått stilla,
men om man skulle vara ärlig hade det gått bakåt. Det
är naturligtvis beklämmande att vi gång på gång hän-
visas till det beslut som fattades 1991. Efter det har
det stått stilla på kemikalieområdet. Det finns inte så
många framgångar att skryta med.
Dessutom blir det mycket svårare att gå före efter
det beslut som vi fattade i dag om Amsterdamfördra-
get. EU drar till tumskruvarna rejält för de länder som
skulle vilja gå före och fasa ut användning av kemi-
kalier. Vi menar från Miljöpartiet att vissa kriterier
skall räcka för att kemikalier skall börja fasas ut.
Många kemikalier är lika och är de mutagena, cance-
rogena och biackumulerande, då hör de inte hemma i
ett ekologiskt hållbart samhälle och bör fasas ut.
Det är hög tid att börja att ta bort de värsta kemi-
kalierna ur ett samhälle som vill gå fram emot ekolo-
gisk hållbarhet. Men på det här området har det inte
hänt någonting sedan 1991. Man har varit passiv i
avvaktan på att vi skall gå med i EU. Vi ställer oss
bakom dessa reservationer och även reservation 23,
men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den.
Det finns en reservation som jag vill yrka bifall
till. Här finns en möjlighet för dem som talar sig var-
ma för att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället.
Det gäller reservation 27, som jag härmed yrkar bifall
till.
Det sker en allt större import av avfall - även av
PVC - från andra länder. Som exempel kan jag näm-
na Söderenergi som ligger i min hemkommun Söder-
tälje. Förra året sade man att man skulle elda 80 %
biobränslen under 1998. Men nu börjar det att komma
in något som man kallar för kretsloppsbränslen. Nu
vill man elda "kretsloppsbränslen" och bara 3 %
biobränslen. Vad är då kretsloppsbränslen? Jo, de kan
bestå av både det ena och det andra. Det kan vara
gummidäck, kontorsavfall, kreosotimpregnerade
sliprar, PVC-plast, rötslam och - hör och häpna -
tjäroljor från stenkol och brunkol som man kan köpa
billigt från östra Tyskland.
Kretsloppssamhället har alltså uppfunnit ett nytt
ord: kretsloppsbränslen. Detta känns oerhört oroande.
Vi i Miljöparitet anser att det måste bli ett stopp för
import av sopor, för detta är sopor som icke skall
brännas eftersom de innehåller en mängd kemikalier
som definitivt gör dem olämpliga som bränsle.
Här har Centerpartiet som verkligen talar sig var-
ma om PVC - en av de få miljöfrågor som man dri-
ver, eftersom ett sådant inte påverkar bönderna så
mycket - en chans att stödja en reservation. Jag yrkar
därför bifall till reservation 27 där man föreslår ett
moratorium för import av dylika sopor eller krets-
loppsbränslen som absolut inte bör eldas och som
absolut inte skall importeras.
Slutligen vill jag säga någonting om den biologis-
ka mångfalden som jag gång på gång här har diskute-
rat. Jag är glad att ett parti - Vänsterpartiet - nu bör-
jar att ta dessa frågor litet mer på allvar.
Det går utför med den biologiska mångfalden. Det
går utför för fåglar och insekter i det öppna åkerland-
skapet. Det går också utför för de arter som finns i
skogen. Det finns - vilket alla anser, men som ingen
vill ta på allvar - ett behov av att skydda mer av ur-
och naturskogen. Så litet som 4 % av skogen klassas i
dag som naturskog och några få promille klassas som
urskog. Så litet som 0,8 % är skyddad nedanför
skogsodlingsgränsen, och det finns hela tiden ett tryck
på avverkning.
Det är oerhört beklämmande att regeringen och
Centerpartiet inte har anslagit mer pengar för köp av
skog för att skydda en biologisk mångfald som Sveri-
ge i många konventioner har förbundit sig att skydda.
Det kan betraktas som en miljöskandal. Detta kommer
ni att få ställas till ansvar för. Jag hoppas att de miljö-
intresserade människor som finns verkligen noterar att
det är två partier som inte har mäktat att anslå pengar
för skydda den biologiska mångfalden. Jag yrkar
bifall till reservation 41.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att jag
förutsätter att vi äntligen under den remissdebatt som
kommer att hållas kan få möta miljöministern. Jag är
glad att Miljöpartiet i alla fall har tagit sitt ansvar och
har - tillsammans med Vänsterpartiet - ställt upp
under den här mandatperioden och jobbat aktivt med
miljöfrågorna. Jag förutsätter att dagen den 3 juni, då
vi skall debattera den nya miljöbalken, blir mycket
intressant och innehållsrik. Den balken är jag stolt
över.