Fru talman! Riksdagen kommer i och med dagens
betänkande från jordbruksutskottet att rikta skarp
kritik mot regeringens oförmåga att till riksdagen
komma med förslag om en samlad miljöpolitik. Det
måste kännas tungt att vara miljöminister och få den
här kritiken från riksdagsmajoriteten. Det måste också
vara besvärligt för den som har fått den otacksamma
uppgiften att från utskottsminoritetens sida försvara
miljöministerns och regeringens oförmåga i detta
avseende, så jag har förståelse för Åsa Stenbergs
situation.
Tidigare har oppositionen uttalat stark kritik mot
regeringens hantering av miljöbalken. Från Miljösve-
rige och från oppositionen har också mycket stark
kritik uttalats mot den avlövning av miljöpolitiken
som miljöministern har ansvarat för.
På i stort sett alla de olika områdena inom miljö-
politiken har nedskärningar varit ett faktum. Detta
sker, som har sagts här tidigare i debatten, under tiden
som miljöministern åker land och rike kring och delar
ut sina godispåsar i form av bidrag till olika, lokala
projekt. Det är nästan patetiskt, fru talman, att nästan
dagligen ta del av de pressmeddelanden som skickas
ut från Miljödepartementet där man talar om vad
dagens gåva innebär, i vilken kommun man har lagt 3,
5 eller 10 miljoner. Sedan åker miljöministern dit,
visar upp sig och talar om att nu satsar regeringen
lokalt här. På ett sådant sätt kan inte miljöpolitik
bedrivas om man skall skapa trovärdighet, men dess-
värre är det den socialdemokratiska miljöpolitiken i
sin prydno.
Det hjälper inte att anslå medel till lokala investe-
ringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och ansva-
riga myndigheter får möjligheter att bedriva aktiv
miljöpolitik på alla de områden som berörs. Bakom
en stor kuliss om att bygga om Sverige ekologiskt har
regeringen faktiskt ansvaret för nedrustningen av
miljöpolitiken. Exemplen är många. Det har nämnts
flera här i debatten.
Man har försökt att avsevärt minska anslaget till
kalkning för att förhindra försurningen, men riks-
dagsmajoriteten förhindrade en alltför drastisk ned-
dragning. Det har varit oförändrade anslag för natur-
reservat och nationalparker, alltså anslag för att skyd-
da den skyddsvärda skogen, trots de stora behov som
har påtalats. Nu, fru talman, i de yttersta av dagar ser
vi en liten återställare på detta område i såväl
tilläggsbudget som inför kommande budgetar. Man
har nu skuggat in ytterligare pengar för den delen,
men det är alldeles för litet.
Anslagen för sanering av miljöförorenade områ-
den har minskats. Man har varit senfärdig med att
införa en ny samlad miljöbalk, vilket är ett kapitel för
sig som vi får anledning att återkomma till senare i
vår. Man har haft en oförmåga att arbeta för att sluta
kretsloppet stad-land. Man har visat senfärdighet med
effektiva åtgärder mot oljeutsläpp i Östersjön. Resur-
serna till länsstyrelsernas miljöenheter har dragits
ned, vilket minskat möjligheten att kontrollera att
miljölagstiftningen efterlevs. Man har haft framför-
handlade tillstånd från EU att öka koldioxidutsläppen
som nu ökar växthuseffekten. Det har skett neddrag-
ningar av forskningsresurser på miljöområdet. Ja, fru
talman, uppräkningen kan fortsätta väldigt länge.
I stället för att satsa på en effektiv och långsiktig
nationell miljöpolitik satsar regeringen s.k. projekt-
medel till projekt som kommer att avstanna den dag
då de särskilda ekonomiska medlen har tagit slut.
Fru talman! Till skillnad från denna politik har vi
från kistdemokraternas sida konsekvent presenterat
budgetförslag och miljöåtgärder som syftar till en
förstärkt miljöpolitik och sanering av den nationella
miljöskuld som Sverige har dragit på sig.
I dagens betänkande behandlas ett antal fristående
motionsförslag. Jag vill speciellt lyfta fram ett områ-
de, nämligen klimatfrågan som är mänsklighetens
ödesfråga. Om vi inte lyckas hejda fossilförbränning-
en och därmed följande koldioxidutsläpp blir det en
ökad medeltemperatur på jordklotet. Med fortsatta
föroreningar av lufthavet räknar man med en fortsatt
medeltemperaturförhöjning på en 1-3 ½ grader de
närmaste hundra åren. Detta innebär att havsytan
kommer att stiga och att havsströmmarnas banor kan
komma att ändras. Oväder som orkaner blir vanligare,
dessutom med ökad styrka. Över hela världen kom-
mer vädret att bli mer extremt. Torka, översvämning-
ar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av
effekter till följd av klimatförändringarna kan göras
lång.
För att förhindra en utveckling i enlighet med
detta scenario måste alla länder, också Sverige, ta
ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid. Vi kan
inte tillåta ökade utsläpp inom vare sig energi- eller
transportsektorn. Tvärtom måste ett kraftfullt hand-
lingsprogram - som vi har pläderat för i flera år - för
att minska utsläppen upprättas och genomföras. Det
handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energi-
produktionen som transportsektorn. Det handlar om
begränsning av etanavgång, åtgärder för att öka kol-
bildningen samt återvinning och, om möjligt, lagring
av koldioxid.
Regeringen har nu av EU utverkat tillstånd att
bryta internationella klimatöverenskommelser och
därmed öka utsläppen med 5 %. Färska siffror om
utsläppen från Sverige visar att ökningen kan komma
att bli ännu större. Detta går stick i stäv med riksda-
gens beslut att stabilisera koldioxidutsläppen till år
2000 för att därefter få en minskning.
Den enda fråga som jag vill ställa till Åsa Sten-
berg, som är Socialdemokraternas representant, är:
Varför har vi denna femprocentiga ökningsmöjlighet?
Jag har försökt att få ett besked av miljöministern i
tidigare debatter, men jag måste säga att svaren inte
har varit precis glasklara. Skulle inte Åsa Stenberg
här i dag kunna säga att det här inte är aktuellt, att vi
kommer att meddela EU att vi inte skall ha de fem
procenten, att vi avstår från detta. Det vore ett tydligt
besked om att Sverige fortsättningsvis skall bli tydli-
gare i klimatfrågan och att vi skall verka för att be-
gränsa utsläppen.
Vi måste nu få till stånd en nationell samling för
att kunna nå en brytpunkt där vi minskar vår koldiox-
idavgång. Ett tydligt handlingsprogram, som omfattar
alla de sektorer som kan komma att beröras, bör utar-
betas. Det handlar om såväl nationella som regionala
och globala frågeställningar. Ett samlat klimatpolitiskt
handlingsprogram bör fastställas av riksdagen. Rege-
ringen bör för dess genomförande upprätta ett särskilt
sekretariat för klimatfrågorna.
I detta sammanhang vill jag under mom. 9 beträf-
fande klimatfrågor yrka bifall till motion Jo757, yr-
kandena 1 och 2. Som fru talman vet är kristdemokra-
terna inte representerade med ordinarie ledamot i
jordbruksutskottet. Det är därför jag får framställa
våra yrkanden här. Om våra yrkanden faller kommer
vi att stödja reservation 11 under samma moment, för
den följer delvis upp den kristdemokratiska motionen.
I övrigt stöder vi reservation 13, som handlar om
Östersjön. Vi har i denna fråga lagt fram ett antal
egna förslag som inte behandlas i det här samman-
hanget. Vidare stöder vi reservation 36, som handlar
om retursystemet för burkar, också de som importe-
ras. Detta är en fråga som vi i flera sammanhang har
engagerat oss i.
Fru talman! Det finns flera reservationer som vi
har stark sympati för, och om det hade blivit omröst-
ningar om dem skulle vi kanske ha backat upp dem.
Jag vill under ytterligare ett moment yrka bifall,
nämligen under mom. 39 där jag vill yrka bifall till
motion K715, yrkande 5, om fler majoritetsbeslut i
EU till gagn för miljön.
Jag såg i går en intervju med utrikesministern där
hon bejakade denna inställning. Det är en ny position
från regeringens sida som jag välkomnar. Dagens
debatt om Amsterdamfördraget bekräftar att man är
på väg i denna riktning. Det är helt nödvändigt att nu
använda EU som ett instrument i miljöns tjänst. På så
sätt kan vi effektivare komma åt de gränsöverskridan-
de miljöproblemen.
I övrigt står vi givetvis bakom de kristdemokratis-
ka motionsförslagen men avstår från att yrka bifall till
dem.
Till sist, fru talman, hade jag tänkt gratulera Len-
nart Daléus eller snarare Centern och dess valbered-
ning till ett bra förslag i partiledarfrågan. Men jag
blev litet bekymrad när jag hörde Daléus inlägg här.
Jag tycker att det var litet synd att han som ordförande
i jordbruksutskottet flyttade fokus från dagens betän-
kande, som faktiskt är en mycket skarp vidräkning
med regeringens miljöpolitik, till att diskutera en för
dagen aktuell rapport som berör OKG och O2:an. Jag
tycker att det var litet synd.
Jag tyckte att Daléus, som är en hedervärd person
som brukar vara seriös i debatten, halkade litet snett i
den här diskussionen. Det tycker jag var synd. Det
blev litet oseriöst omkring den här säkerhetsrapporten
om O2:an. Han sade att O2:an är mer osäker än Igna-
lina och hävdade att det var en åsikt som SKI, alltså
Statens Kärnkraftsinspektion, skulle ha.
Fru talman! Jag har läst de kommentarer som SKI
har gjort i det här sammanhanget. Jag måste säga att
om SKI hade den uppfattningen att vi har reaktorer i
Sverige som är osäkrare än Ignalina, så tror jag fak-
tiskt att SKI omedelbart skulle ingripa och stänga
sådana reaktorer. Vi vet ju att man i Ignalina varken
har någon reaktorinneslutning eller den typ filteran-
läggningar som finns i svenska reaktorer.
Jag tror ändå att det är en rätt så avsevärd skillnad
vad gäller säkerheten vid såväl O2:an som vid andra
svenska reaktorer om en härdsmälta skulle inträffa
jämfört med vad som gäller för Ignalina. Det finns
kanske ingen anledning att fördjupa den här diskus-
sionen, men jag tycker att det var en litet olycklig start
att komma in på ett något oseriöst spår i den här de-
batten.
Säkerhetsfrågorna kring kärnkraften är viktiga.
Men om vi för den diskussionen måste vi också ha
ordentligt på fötterna och veta vad vi talar om. Vi
måste ha fakta. Den rapport som publicerades i mor-
se, och som det har förts en viss diskussion omkring
under dagen, kanske ändå måste få en något djupare
analys. Den måste kanske sättas in i sitt sammanhang
innan vi säger att vi har reaktorer i Sverige som är
osäkrare än Ignalina.