Fru talman! Det som vi skall debattera i kväll är
ju, som har sagts tidigare, en rad motioner från all-
männa motionstiden med tillsammans 163 yrkanden.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med hän-
visning till tidigare ställningstaganden, pågående
arbete med frågorna och den miljöpolitiska proposi-
tionen. Jag har tittat litet grand i tidigare betänkanden
som vi har avverkat under denna mandatperiod, och
detta är en fras som med små variationer har uppre-
pats alldeles för många gånger under denna mandat-
period. Under det senaste året har det också hänvisats
till den miljöpolitiska proposition som vi nu vet och
kan räkna ut att vi inte kommer att kunna behandla
under detta riksmöte.
Fru talman! Tillsammans med dagens långa debatt
om Amsterdamfördraget och den kritik som vi berät-
tigat har riktat när det gäller miljöpropositionen känns
det inte så väldigt upplyftande att föra denna debatt i
kväll. Det är tråkigt, tycker jag. Det beror delvis,
vilket har sagts tidigare, på att miljöministern inte
heller i kväll finns i kammaren. Hur väl motiverade
argument det än finns, är det i alla fall en prioritering
som är gjord från Miljödepartementet. Det förstärker
också det faktum att väldigt mycket av regeringens
miljödeklarationer inte blir just mer än deklarationer.
Det beklagar jag, eftersom jag har upplevt att det
samarbete som vi haft om miljöbalken har fungerat
bra.
Göte Jonsson tog ju upp litet grand om miljöbal-
ken och ville tydligen föregripa den debatt som vi
skall ha den 3 juni. Jag tänker inte nappa på det mer
än att konstatera att när det gäller äganderätten står
väl Moderaterna väldigt tydligt för en uppfattning
som är svår att förstå om man också har ett starkt
miljöengagemang.
Frånvaron av ministern bidrar också till att flytta
det politiska intresset från riksdagen, vilket också är
ett exempel på hur ett demokratiskt underskott litet
grand smyger sig in också i svensk politik.
Som sagts tidigare har den försenade miljöpro-
positionen lett till kritik från en majoritet i utskottet,
och Lennart Daléus tog upp det i sitt anförande. Vad
han glömde säga var att det inte heller kom något
förslag om mål och medel i miljöpolitiken under förra
mandatperioden, när förslag till miljöbalk lades fram.
Såvitt jag förstår hade väl Centern möjlighet att på-
verka det under den perioden.
Det är ju sju år sedan vi fattade beslut om nuva-
rande mål och riktlinjer. Jag skulle därför vilja fråga
företrädarna för Socialdemokraterna varför de inte
kan förstå och dela en del av den kritik som vi andra
riktar mot regeringen när det gäller just den här för-
seningen. Nog måste det väl kännas litet pinsamt att i
ett betänkande vi skall besluta om i maj 1998 hänvisa
till ett politiskt beslut som fattades 1991, alltså för sju
år sedan? Jag tycker i alla fall att kritiken är berätti-
gad. Det har hänt en del på miljöområdet under dessa
sju år. Vi hade bl.a. en borgerlig regering under tre år,
som sagt. Vi har också blivit medlemmar i EU, vilket
har förändrat mycket av förutsättningarna för miljöar-
betet.
Fru talman! Miljöproblemen ändrar ju ständigt ka-
raktär. Det beror dels på nya miljöhot, dels på nya
tillvägagångssätt och kunskaper om hur man skall
lösa problemen. Man kan se miljöhot på tre nivåer.
För det första handlar det om globala miljöhot, där
klimatfrågan, hoten mot biologiska försörjningssys-
tem, vattenbrist och jordförstöring kanske hör till de
allra allvarligaste. Den hotbilden måste man komma
till rätta med på internationell nivå genom överens-
kommelser, men jag tänker inte ta upp det mer i dag.
För det andra handlar det om nationella miljöhot,
t.ex. en minskad biologisk mångfald, hot mot värde-
fulla skogsområden, ökat inflöde av kemikalier, gen-
manipulerade livsmedel, antibiotikaresistenta bakteri-
er och inte minst svårigheten i praktiken för ett enskilt
land att gå före. Det gäller efter EU-medlemskapet
och efter dagens beslut om Amsterdamfördraget.
Det är också svårt att i praktiken ha nationella sär-
regler. Vi ser hur alltmer av den nationella lagstift-
ningen glider mot en samordning och harmonisering
med hela EU, även där det inte är nödvändigt. EU:s
grundbult är varors fria rörlighet, och det är tillsam-
mans med handeln överordnat både människors behov
och miljöns villkor. Det är ett problem som vi ofta får
bekräftat, inte minst då vi diskuterar olika frågor i
jordbruksutskottet och här i riksdagen.
För det tredje handlar det om den individuella ni-
vån, som jag vill lyfta fram. Där ställs det allt högre
krav på oss som enskilda konsumenter när vi skall
välja. Utbudet är nästan okontrollerbart. Det är all-
varligt, eftersom många miljöhot kommer ifrån diffu-
sa utsläpp. Det beror i sin tur på okunskap och kanske
på att vi inte har möjlighet till nationella särregler.
Det kan gälla alltifrån utsläpp från gräsklippare till
sopsortering och vilken mat man skall köpa för att
slippa oönskade tillsatser.
Sammantaget visar detta klart på behovet av en
miljöomställning av hela samhället. Det är något som
Vänsterpartiet drivit i många år. Vi måste ha ett helt
nytt förhållningssätt både till tillväxt och till uthållig
utveckling. Det räcker inte längre med att säga att
naturen sätter gränserna. Det är väl knappast någon
som ifrågasätter det i dag. Det som behövs är politis-
ka styrmedel och bindande internationella överens-
kommelser. Dessutom behövs en ny ekonomisk
världsordning, där ekonomin underordnas demokra-
tin.
Det gäller också att införa faktor-10-tänkandet och
faktor-4-tänkandet i politiska beslut. Det gäller att låta
en demokratisk process ge människor tid och möjlig-
het att påverka beslutsfattare på alla nivåer. Detta är
viktiga politiska frågor, som vi borde ha fått möjlighet
att utveckla och debattera här i kammaren i samband
med en miljöpolitisk proposition. Nu blir det en
rumphuggen debatt utifrån det betänkande vi har.
Här finns 163 yrkanden som spänner över ett väl-
digt stort fält. De gäller alltifrån återvinningen av
aluminiumburkar till behovet av en grundläggande
diskussion om tillväxt. Olika partier har gjort olika
prioriteringar, och i Vänsterpartiet har vi ansträngt oss
att inte upprepa yrkanden under mandatperioden. Det
gör att vi har våra yrkanden i vissa betänkanden, och i
andra betänkanden har andra partier lagt fram liknan-
de eller motsvarande yrkanden.
Vi har också väntat väldigt länge på den aviserade
miljöpropositionen och därför inte motionerat om mål
och riktlinjer för miljöpolitiken. Vi har inte heller
upprepat tidigare motionskrav om miljön i Östersjön,
om oljeborrning i Skagerrak, om buller eller miljöar-
betet i EU, för att nämna några områden. Detta har vi
redovisat i ett särskilt yttrande. För att för vår egen
skull få en någorlunda konsekvent hantering kommer
vi att avstå i voteringarna om frågor där vi agerat
tidigare under mandatperioden.
Det finns en oreda som faller på regeringens an-
svar. Man har lagt mycket få propositioner över hu-
vud taget under mandatperioden. I stället har man
redovisat skrivelser och samlat många olika områden i
samma skrivelse. Det har i sin tur lett till spretiga
betänkanden och litet underliga debatter här i riksda-
gen. Trots det har vi nio reservationer fogade till det
här betänkandet som härrör från egna motionsyrkan-
den. I tre reservationer stöder vi Miljöpartiet. Jag vill
kort kommentera några av reservationerna.
I reservation 7 föreslår vi att regeringen skall in-
rätta ett nationellt samrådsorgan för det fortsatta
Agenda 21-arbetet. Efter uppföljningsmötet i New
York och efter det att kommuner lagt fram sina Agen-
da 21-rapporter är arbetet på väg att stanna av i
många kommuner. Dels har man inte pengar, dels får
man inget centralt stöd. Det råder stor brist på centra-
la informationsinsatser, vilket man också konstaterade
i den nationalrapport som skrevs i anslutning till New
York-mötet.
En studie visar att bara 6 % av Sveriges befolk-
ning känner till begreppet Agenda 21, och det är fak-
tiskt ett misslyckande. Detta gör att vi förelår att man
skall bilda ett Agenda 21-forum för samlade informa-
tionsinsatser. Vi har också, som en parentes, i våra
ekonomiska motioner anslagit medel för att alla
kommuner skall ha möjlighet att anställa Agenda 21-
rådgivare.
Centern har en snarlik reservation, men där har
man mer pekat på behovet av frikommuner, och det
har vi inte velat stödja. Därför kommer vi inte att
kunna rösta för den reservationen.
När det gäller klimatfrågorna har vi en gemensam
reservation med Centern och Miljöpartiet. Det har
sagts tidigare i debatten att vi kräver en handlingsplan
för hur vi i Sverige skall ta vårt ansvar för klimatkon-
ventionen och minska hotet mot vårt klimat. Vi vet att
det beslut man fattade i Kyoto är långt ifrån tillräck-
ligt. Men vi vet också att bara 0,2 % av koldioxidut-
släppen kommer från Sverige. Totalt sett kommer
utsläppen in från andra håll. Det hindrar inte att det
finns ett stort behov av en plan för hur vi skall minska
de svenska utsläppen. Vi har också ett ansvar för att
se till att vi kan leva upp minst till den överenskom-
melse man kom fram till i Kyoto.
Det var intressant att lyssna till duellen mellan
Göte Jonsson och Lennart Daléus. Göte Jonsson ha-
kade upp sig på produktionen av fossila bränslen.
Men det stora problemet är ju konsumtionen. Om vi
slutar att konsumera så mycket fossila bränslen, t.ex. i
trafiken, och hushållar med energin, behöver det inte
produceras så mycket fossila bränslen.
Reservation 34 handlar om behovet av en kemika-
liestrategi inom EU. Det finns mycket att säga om den
ökande mängd kemikalier vi lever med i dagens hög-
teknologiska samhälle. Vi vet faktiskt väldigt litet om
de sammantagna riskerna med kemikalier. Här borde
faktiskt försiktighetsprincipen få gälla.
Det finns en bred enighet om att EU:s kemikalie-
lagstiftning är alldeles för trubbig och dålig. Eftersom
kemikaliereglerna inom EU är totalharmoniserade
innebär de en väldig broms för ett progressivt miljö-
arbete. Om försiktighetsprincipen och miljögarantin
skulle få verka fullt ut, skulle det kanske vara möjligt
för ett enskilt land att gå före och tillämpa hårdare
regler. Men den möjligheten är i princip uttömd. Där-
för måste Sverige våga ta strid för de svenska regler-
na, som är hårdare, gärna tillsammans med andra
progressiva länder ta strid också i EG-domstolen för
att driva den strategi som går längre än EU:s.
Fru talman! Jag stöder naturligtvis samtliga reser-
vationer som vi står bakom, men för tids vinnande
yrkar jag bifall till reservationerna 7, 11 och 34.