Herr talman! Det förslag som har lagts fram, och
som kanske antas, om ett reformerat pensionssystem
är faktiskt i hög grad ett grundtrygghetssystem. Det
har flera konstaterat. Man tar hänsyn till inkomst-
grundad pension, garantipension och bostadstillägg.
Det är först vid ganska höga inkomstnivåer som man
ser en tydligare - men fortfarande svag - inkomst-
koppling. Det förvånar inte oss i Miljöpartiet. Vi har
länge insett att det måste finnas ett sådant system om
det skall vara hållbart på längre sikt.
Skillnaden mellan vårt förslag och det nu liggande
förslaget är en fråga om hur enkelt och tydligt det
skall vara. Det har framkommit under dagen i debat-
ten att det förslag som majoriteten har lagt fram är
krångligt, svårgenomskådligt, behäftat med mängder
av detaljer och kommer att leda till en omfattande
byråkrati. Det finns beräkningar från Riksrevi-
sionsverket som visar att det kommer att kosta 1 mil-
jard om året att administrera systemet. Det är väl ändå
bortkastade pengar om det går att hitta ett enklare
system? Det går naturligtvis.
De i de högre inkomstlägren kan med fördel ut-
nyttja andra försäkringar för att få litet mera. En över-
gång till ett grundtrygghetssystem ger också vinsten
att det går att hamna på en bättre nivå för de sämst
ställda. Hur mycket bättre beror på hur mycket eko-
nomiskt utrymme vi är beredda att ha.
Vi har i vårt förslag inledningsvis räknat med un-
gefär samma kostnad som i dag. De som har tjänat in
ATP-poäng skall självklart behålla dem. Det blir en
infasning av grundtrygghetssystemet. Det går inte att
få allt på en gång. Det är därför som regeringens be-
räkningar av vårt förslag är felaktiga. Man glömmer
bort någon mening från vår motion och räknar ut att
det skulle kosta mer, dvs. man tar inte hänsyn till den
infasning vi föreslår.
Det där är naturligtvis ett debattknep som är litet
trist och dumt. Det gör att debatten blir dålig. Männi-
skor får inte klart för sig skillnaderna.
Bakom vårt ställningstagande ligger ideologiska
ställningstaganden. Vi menar att samhället skall stå
för den grundläggande tryggheten, men skall inte
befrämja att de som har högre inkomster också får
högre ersättning. Det ser vi inte som en samhällelig
uppgift. Det är ett ideologiskt ställningstagande. Vi
menar att samhällets ansvar är att se till att det finns
ett bra skyddsnät i botten och att det verkligen skall
vara bra.
Rent ideologiskt vill vi ha tydliga och genomskin-
liga, lättfattliga system. Det är en förutsättning för en
väl fungerande demokrati att medborgarna begriper
ersättningssystemen. Jag undrar hur många som
kommer att begripa detta? Det var inte många som
begrep det gamla ATP-systemet. Detta blir inte lätta-
re. Det är inte bra ur demokratisynpunkt - även om
det finns en och annan i denna församling som är
duktig, väl påläst och kan alla finesser.
Vårt alternativ innebär att grundtrygghetsnivån
hamnar på 9 300 kr per månad före skatt för ensam-
stående - uträknat i 1996 års penningnivå. Det blir
naturligtvis litet mer, men inte någon större skillnad.
Inflationen är låg. I det här har vi räknat in en bas-
bostadskostnad på 2 200 kr. Om man har högre bo-
stadskostnader än så skall det finnas möjligheter att få
bostadstillägg. Vi räknar med att i de flesta fall kom-
mer det inte att behövas. På det sättet förenklar vi
frågan om bostadstillägget. Det är ett viktigt syfte
med vårt förslag, dvs. ett enkelt och tydligt system.
Resultatet blir, jämfört med det resultat som ma-
joriteten för fram i sitt förslag, att det blir mer pengar
för dem med lägre inkomster. Brytpunkten hamnar
kring 14 000 kr, ungefär där medelinkomsten ligger i
dag.
De som tjänar mer än medelinkomst får till att
börja med något lägre pension i vårt förslag. Det är
först vid inkomster på ca 20 000 kr som det blir en
markant skillnad. Vi menar att i de inkomstlägena
finns de ekonomiska förutsättningarna att ta tilläggs-
försäkringar om man vill hålla sig med en högre pen-
sion.
Herr talman! Det är viktigt att inse att det handlar
om att ha ett tydligt och hållbart system. Det är bara
att konstatera att majoriteten har graviterat till något
som liknar ett grundtrygghetssystem. Det är inte alls
raka rör mellan inkomst och pension. Det är den eko-
nomiska nödvändigheten som har tvingat fram detta.
Fast man har tydligen inte riktigt insett vad man gör
att döma av den debatt som har varit tidigare i dag.
Kanske kommer den insikten med tiden.
Det är också viktigt att sådana förändringar som vi
föreslår genomförs successivt, så att de intjänade
ATP-poängen verkligen ges ut. Det innebär att grund-
skyddsnivån som vi föreslår på 9 300 kr i 1996 års
penningvärde fasas in successivt - naturligtvis av
kostnadsskäl.
När systemet är fullt genomfört, om 25-30 år, in-
nan ATP-systemet är fullt avvecklat, kommer pen-
sionssystemet att kosta ca 25 miljarder mindre. Det är
inte oväsentligt. Vid den tidpunkten kommer vi att ha
betydligt högre kostnader för äldreomsorgen och
äldrevården - de frågor vi debatterade på förmidda-
gen. Det behövs mer pengar till samma kategori
människor - fast i den direkta verksamheten. Det
finns också en poäng att på det sättet säkra ekonomin
för en bra äldreomsorg. Ett sådant system blir mindre
konjunkturkänsligt. Det blir ett mindre känsligt ut-
giftssystem.
En annan ideologiskt viktig sak gäller att grund-
skyddet skall räknas upp i takt med den allmänna
löneutvecklingen för de förvärvsarbetande. Skälet till
det är att det är den relativa inkomsten i förhållande
till andra i samhället som är måttstocken för vad som
är en rimlig grundtrygghet.
Vi tycker inte att det är bra, i det förslag som ma-
joriteten står bakom, att garantipensionen bara skall
följa prisutvecklingen. Den är lägre på sikt än den
allmänna löneutvecklingen. I majoritetens förslag
betyder det att de som endast får garantipension - de
med de sämsta inkomsterna - kommer att successivt
halka efter. Efter en lång period blir det ökade klyftor
- inte minst för kvinnor i lågavlönade yrken. Det är
dåligt ur fördelningssynpunkt. Det är konstigt att
Socialdemokraterna och Folkpartiet kan gå med på en
sådan modell. Det borde vara mer naturligt att koppla
till inkomstutvecklingen.
Herr talman! Jag vill gå in på frågan om finansie-
ringen. Det har sagts att vi inte skulle ha ordnat med
finansieringen. Jag har berättat att systemet på sikt
blir billigare. Inledningsvis blir det samma kostnad,
men på sikt blir det billigare. Men vi är missnöjda
med finansieringen av det förslag som majoriteten har
lagt fram. Den bygger på egenavgifterna.
Det bygger mycket på egenavgifterna. Egenavgif-
terna är som vi ser det en väldigt orättvis inkomst-
skatt. Den av avdragsgill mot den vanliga inkomst-
skatten, vilket innebär att höginkomsttagare inte beta-
lar lika mycket. Dessutom finns ett tak på sju och ett
halvt basbelopp. På det som ligger därutöver betalar
man inte egenavgift. Det innebär också att högin-
komsttagare betalar mindre.
Grundpensionssystemet vi föreslår skall vara
skattefinansierat. Vi vill avskaffa egenavgifterna i sin
helhet. Vi har konkret i våra budgetförslag föreslagit
en successiv avveckling. Dels växlar vi det mot höjda
miljöskatter, dels är det en del i vår reform för sänkt
arbetstid.
En kombination av sänkta egenavgifter, sänkta ar-
betsgivaravgifter och sänkt arbetstid ger mindre ar-
betslöshet. Det medför mindre kostnader för staten.
På det viset får vi en finansiering genom mindre kost-
nader för arbetslösheten. Där ligger finansieringen:
höjda miljöskatter och sänkta kostnader för arbetslös-
heten. Det är finansieringen för att ta bort egenavgif-
terna.
Vi tycker också att arbetsgivaravgifterna som i
dag är öronmärkta med olika namn och sägs gå till
olika typer av försäkringar, bl.a. pensionerna, borde
slås ihop till en enda post. I praktiken är det i dag en
skatt. Det är inte så att det är öronmärkt i verklighe-
ten. I varje fall är det öronmärkt i allt mindre grad än
vad det var från början. Även där vill vi ha en förenk-
ling och ett förtydligande av systemet.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till reserva-
tion 2.