Fru talman! När jag har suttit och lyssnat på före-
trädare för partierna i pensionsuppgörelsen har det
gått upp för mig att ett demokratiskt system som byg-
ger på partier tydligen inte är så bra. Ändå vill vi
gärna exportera det systemet till de nya demokratierna
i Europa. Lyckan här tycks i stället vara att flera par-
tier gör upp i slutna rum och att förslagen är garante-
rade att gå igenom, eftersom de är beslutade redan
innan de är utformade. Så har det fungerat med pen-
sionsfrågan sedan våren 1994. Sedan dess har hälften
av riksdagens ledamöter bytts ut, men det har inte satt
några spår. Demokratin har inte kunnat tränga ige-
nom.
År 1994, när det nya pensionssystemet presentera-
des för riksdagen för första gången, talade man mer
om de mål som från början var så viktiga för det nya
systemet. Det skulle t.ex. vara enkelt och genomsyn-
ligt, så att det var möjligt att anpassa sitt arbetsliv till
önskad pensionsnivå. Att det inte alls blev så förstår
man av att Lagrådet anser att förslaget är ofullständigt
och ofullgånget, krångligt och komplext, svårtolkat
och svårt att överblicka.
Det nya systemet skulle också vara rättvist. De
sociala satsningarna skulle riktas till dem som bäst
behöver dem. Hur det blev med detta kan man utläsa
av pensionen för vårdår. De som inte behöver för-
värvsarbeta under åren med småbarn får upp till tio
gånger så hög pension för sina vårdår som de som
arbetar heltid medan barnen är små.
Premiepensionen skulle från början kunna tas ut
under en kortare tid efter pensioneringen, liksom
privata pensionsförsäkringar, men det har nu ändrats
så att den måste tas ut under hela den återstående
livstiden. Därför går inbetalade pensionspengar från
avlidna i låglönegrupperna, som har den kortaste
medellivslängden, till de socialgrupper som lever
längre.
Pensionssystemet skulle också befrämja arbetslin-
jen. Barnåren är ju ett exempel på motsatsen. De
ökade marginaleffekterna i det nya systemet är ett
annat. Man måste tjäna mer än 18 000 kr per månad
under 40 år för att få högre pension än de får som
bara erhåller grundskyddet därför att de t.ex. arbetat
svart eller försörjts av annan. Det nya pensionssyste-
met blir ett grundtrygghetssystem för mer än hälften
av befolkningen.
Ett annat mål var att stärka sambandet mellan av-
gifter och pensionsförmåner på individnivå. Den
enskilde lovades mer i pension för varje ny intjänad
krona. Detta motverkas av ett annat mål, nämligen att
det nya systemet skall bli stabilt genom att avgifterna
ligger fast, genom att pensionernas storlek kommer att
följa de yrkesaktivas reallöneutveckling och genom
ett delningstal som anpassar pensionernas storlek efter
den demografiska utvecklingen.
Stabiliteten framställs som en fördel för de blivan-
de pensionärerna, när det i själva verket betyder att
pensionerna blir lägre när fler pensionärer skall dela
på pensionssystemets årliga avgifter. Detta sker med
automatik. En "broms" är under utredning, som skall
kunna minska pensionerna ytterligare vid behov.
Detta har kallats manipulation i det nuvarande syste-
met.
Den enskilde kommer inte på förhand att kunna
veta hur stor pensionen blir, men enligt Socialdepar-
tementets beräkningar kommer de nya pensionerna att
bli lika höga som de nuvarande eller högre. Dessa
beräkningar präglas av en orealistisk optimism när det
gäller tillväxt, reallöneökning och börsutveckling. Jag
anser att informationsmaterialet inte är gjort för att ge
svenska folket en rättvisande bild av det nya pen-
sionssystemet, utan för att sälja fempartiuppgörelsen
till en dåligt informerad allmänhet.
Skälet till att ett helt nytt pensionssystem måste in-
föras sägs vara att ATP-systemet "brakar ihop" vid en
låg tillväxt och med ett ökat antal pensionärer. Avgif-
terna sägs vid låg tillväxt behöva höjas med ca 10 %.
ATP-systemet har gett ett växande överskott under
de år det varit i bruk. AP-fonden innehåller nu om-
kring 700 miljarder kronor, trots att den ekonomiska
tillväxten under krisåren varit extremt låg och trots att
22 miljarder från löntagarfonderna togs bort 1991 och
ytterligare 50 miljarder sedan 1995 satts av till premi-
ereserven.
Avgifterna till ATP-systemet är lika stora som till
det nya systemet men har täckt mycket mer än vad
som ingår i det nya, tack vare att en del av avkast-
ningen årligen har kunnat användas. AP-fondens
kapital skall nu överföras till statsbudgeten för att
täcka underskottet i det nya pensionssystemet under
ett övergångsskede.
Vad det nya pensionssystemet sedan kommer att
kosta och hur underskottet i framtiden skall finansie-
ras redovisas inte. Statskassan kommer att belastas
med ökade kostnader om nära 80 miljarder per år från
1999 genom att den nya garantipensionen, förtids-
pensionerna, efterlevandepensionerna, pensioner för
vårdår, m.m. nu skall finansieras av statskassan.
45 miljarder per år skall tas från AP-fondens kapi-
tal de två närmaste åren och tillföras statsbudgeten.
Därefter skall ett nytt beslut tas om engångsöverföring
eller fortsatt årsvis överföring. När AP-fonden är
tömd - och det kan inte dröja så länge, om man skall
ta 45 miljarder per år - skall statskassan betala under-
skottet. Det betyder att löntagarna - staten själv har
inga pengar - då får betala med höjda skatter. Alter-
nativet är drastiskt sänkta pensionsnivåer, eftersom
avgifterna skall ligga fast.
Hur hög den höjningen blir i förhållande till den
angivna tioprocentiga avgiftshöjningen för ATP-
systemet har vi inte fått reda på. Socialdepartementets
prognoser och beslutsunderlag har kritiserats hårt av
myndigheter och experter för att underlaget är brist-
fälligt och saknar kvalificerade konsekvensanalyser.
Viktiga delar av pensionsreformen är ännu inte
klara, och därför skjuts reformen fram. Beslutet
kommer inte att fattas förrän under nästa valperiod.
Det är klart att detta är besvärande, men det är kanske
samtidigt också hoppfullt, eftersom det ger mer tid att
reagera.
Alltfler, främst ATP-pensionärer, kommer att krä-
va besked av ansvariga politiker om vad det nya pen-
sionssystemet innebär för dem. Många yngre personer
kommer att vända sig till försäkringskassorna. Där
vill man gärna lämna informationen personligen,
eftersom man anser att det är viktigt att tala om att det
är prognoser och inte bestämda besked man kan bi-
draga med.
När det gäller premiepensionen blir beräkningarna
rena gissningar. Ingen kan ju säga hur en individ
lyckas med sitt sparande, om avkastningen blir bra
eller dålig eller om man har tur eller otur vid val av
fonder och aktier.
Försäkringsbolagen har naturligtvis ett intresse av
att informera om de nya pensionerna. Vid individuella
samtal och i sin marknadsföring framhäver de att
pensionerna i det nya systemet kommer att bli mycket
lägre än vad vi hittills har varit vana vid från det of-
fentliga pensionssystemet. De presenterar kalkyler för
den enskilde med utgångspunkt i dennes egen situa-
tion utan glädjekalkyler. Resultatet blir ytterligare ett
försäljningsargument för privata pensionsförsäkring-
ar.
Privat pensionssparande har stadigt ökat under
hela tiden arbetet pågått med det nya pensionssyste-
met. Det visar att förtroendet för offentliga system är i
sjunkande. Detta kan bli början till slutet för den
generella välfärden i Sverige. Det beror till stor del på
hanteringen av pensionsfrågan. Uppgörelsen har blivit
viktigare än innehållet.
Fru talman! Jag kan inte ställa mig bakom det fö-
religgande förslaget till nytt pensionssystem. Det har
alltför många väldokumenterade brister. Jag kommer
därför att lägga ned min röst.
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann och
Alice Åström (båda v) samt Ragnhild Pohanka (mp).