Fru talman! Det är flera frågor i det här pensions-
systemet som inte är lösta än. Andra talare har också
pratat om det. Det gäller t.ex. utformningen av den
populära bromsen eller gasen. Det handlar om hur
stor överföring vi skall göra av AP-fonderna till stats-
budgeten. Det handlar om pensionsrätt för studier.
Det handlar om efterlevandepensionerna osv. Det
handlar också om avgiftsväxlingen.
När vi hade den offentliga utfrågningen för ett tag
sedan sade man från regeringshåll att det här var frå-
gor av mer teknisk natur. Jag tänker ta upp frågan om
avgiftsväxlingen. Även om många anser att det är en
teknisk fråga tycker jag att det finns ett ganska stort
mått av politiskt sprängstoff i just den frågan - kanske
just därför att den inte är avgjord i dag, vilket den
kanske borde vara.
I betänkandet står det att den uppgörelse om av-
giftsuttaget som Genomförandegruppen gjorde i janu-
ari i år ligger fast, i varje fall fram till vårvintern
1999. Då, säger man, skall man komma med ett fär-
digt finansieringsförslag, och det tror jag är bra. Men
fram till dess ligger den allmänna pensionsavgiften på
6,95 % och ålderspensionsavgiften på 6,4 % i de
sociala avgifterna.
Man skriver också i betänkandet att det är väldigt
viktigt att frågan får sin lösning för att reformen skall
verka trovärdig. Det kan jag i och för sig ställa upp
på. Det är viktigt. Jag måste dock vända mig till Maj-
Inger Klingvall och fråga: Tycker inte Maj-Inger
Klingvall att väljarna så här före valrörelsen borde
informeras om huruvida man fr.o.m. år 2000 skall
betala höjda egenavgifter, dvs. betala mer pengar på
sin lön varje månad? Jag tror att kanske framför allt
låg- och medelinkomsttagarna i det här landet är väl-
digt intresserade av att få svar på den frågan. Får man
mindre kvar i plånboken när Genomförandegruppen
är klar med sin finansiering av den här reformen?
Jag skall ta upp litet av bakgrunden. Det är fram-
för allt barnfamiljer och människor med lägre inkoms-
ter som har varit de ekonomiska förlorarna under 90-
talet. Den uppfattningen har vi inom Vänsterpartiet.
Jag läste en undersökning, kanske inte så vetenskaplig
men ändå, som Konsumentverket publicerade för
någon vecka sedan och som befäster precis det vi
säger: Det är barnfamiljerna och familjerna med låg
inkomst som har blivit 90-talets förlorare. En av orsa-
kerna till att dessa grupper har förlorat är just infö-
randet av egenavgifter - förut i form av sjukförsäk-
ringsavgift, i dag i form av pensionsavgift - som till
sin konstruktion är ogynnsamma för låginkomsttaga-
re.
Det handlar inte bara om låginkomsttagare. Det
handlar också om kommunsektorn, som har gått miste
om skatteintäkter under en lång rad av år på grund av
detta.
Jag är av uppfattningen att låginkomsttagarna har
förlorat. Jag skulle vilja citera vad regeringen skrev i
vårpropositionen under rubriken Fördelningspoliti-
ken: "Tvärtemot vad många befarat, pekar fördel-
ningspolitiska analyser på att krisen och budgetsane-
ringen har klarats av med en bevarad relativt jämn
fördelning av de ekonomiska resurserna. Genom
välfärdspolitiken har bördorna av den djupa ekono-
miska krisen och saneringen av de offentliga finan-
serna i huvudsak fördelats rättvist."
Jag håller inte riktigt med om den beskrivningen.
Fru talman! Det här är en väldigt stor fråga och en
väldigt stor reform. Jag har valt att begränsa mig till
en liten del: själva finansieringen. Vänsterpartiet har
också en reservation i den här frågan där vi för en
diskussion om huruvida det skulle vara möjligt att
sluta använda egenavgifter som finansieringskälla och
i stället övergå till beskattning via statsskatten.
Fru talman! Jag tänker inte yrka bifall till någon
reservation, utan jag ställer mig bakom de yrkanden
som Ulla Hoffmann tidigare har gjort.