Herr talman! Vi kristdemokrater är stolta över vår
medverkan i pensionsöverenskommelsen. Det gäller
hela vägen, alltifrån vårt inträde i riksdagen och rege-
ringen 1991. Den första etappen, genom pensionsar-
betsgruppen, fick sitt synliga resultat här i kammaren
just fyra år från i dag, alltså den 8 juni 1994, i det s.k.
principbeslutet. Den andra etappen, via Genomföran-
degruppen, får sitt synliga resultat i dag. Vi kommer
att trycka på voteringsknapparna senare här i kväll
och göra det med glädje och tillfredsställelse. I kväll
lotsas alltså den här reformen i hamn, och det är na-
turligtvis på tiden.
Under den andra etappen av arbetet har det inte
saknats dramatik. Stundtals har tilltron till partiernas
förmåga att övervinna sina motsättningar varit svag.
Man skall inte sticka under stol med att det har funnits
irritation någon gång, t.ex. över att det socialdemo-
kratiska partiet har beviljat sig extra tid för att lösa
interna problem även om det naturligtvis också var
viktigt.
Liksom Maud Björnemalm har jag läst Anna
Christensens kolumn i Dagens Nyheter. Maud Björ-
nemalm, och även Margit Gennser, har hänvisat till
denna kolumn, som i all sin korthet ändå uttrycker så
många förståndiga tankar. Det gäller inte minst in-
ledningen med "en seger för den långsiktiga demo-
kratin", som Maud Björnemalm citerade.
Det är väl just det jag skulle vilja använda som en
ursäkt för att det har tagit tid - en seger för den lång-
siktiga demokratin. Man bestämmer sig för att man
måste uppnå vissa mål och så arbetar man gemensamt
för att göra det. Man kan även visa tolerans mot dem
som ibland behöver extra tid och kanske extra över-
väganden.
Tempot inom politiken har ju annars skruvats upp
oerhört mycket på senare år. Kritik har ofta kommit
mot att våra statliga utredningar får arbeta under jäm-
förelsevis väldigt kort tid. Man har korta berednings-
tider, och det är alltför kort tid mellan att beslut fattas
och det att de skall träda i kraft. Här har det fått ta sin
tid, och jag tror att vi kan hålla med om att det ändå
var värt den tiden när vi nu har nått fram.
Men, herr talman, förseningen som har inträffat,
på ett par år, har tyvärr lett till några konsekvenser
som i och för sig inte har varit eller är önskvärda. Jag
tänker t.ex. på att premiepensionspengarna har fått stå
hos Riksgäldskontoret i flera år till en låg avkastning.
Det är synd. Det var inte någon bra konsekvens av
förseningen. Men även det måste vi nu tyvärr leva
med. Alla som har betalat in pengar har tyvärr fått en
onödigt låg avkastning.
En annan konsekvens är att hela systemet skall
sättas i sjön samtidigt som administrationen som skall
sköta det också skall klara hela 2000-problematiken.
Så den tajmningen var inte något vidare. Men man
måste naturligtvis sätta till alla klutar för att också
klara detta.
Jag ville ändå inte gå förbi de här små plumparna
med något slags barmhärtighetens tystnad och bara
sjunga överenskommelsens lov här i dag i vår debatt.
Det tycker jag skulle vara litet ytligt och överseende.
Denna viktiga dag är inte en dag för euforisk yra,
utan snarare, tycker jag, en dag för tillfredsställelse
och stolthet parad med ödmjukhet och eftertanke.
Herr talman! Vi kristdemokrater är mycket nöjda
med den breda överenskommelse som vi nu går till
beslut om. Det är en överenskommelse som innebär
att vi har klarat av att samverka mellan fem partier
under många år för att föra det i hamn. Det är en sam-
verkan som inte har fått ske på bekostnad av substans
och innehåll utan som har klarat av båda delarna. Vi
skulle nå konsensus. Vi har gjort det, så att alla ingå-
ende partier kan vara nöjda med helheten även om
man naturligtvis inte står upp lika mycket för varje
detalj. Men det är ändock en bred överenskommelse.
Det som är så bra med detta är ju också att vi
därigenom uppnår en stabilitet i systemet.
Oavsett vad som händer den 20 september i år har
vi stabilitet genom överenskommelsen och genom det
beslut som vi skall fatta i kväll. Valdagen kommer
inte att förändra något därvidlag.
När det gäller de stora pensionsbeslut som har
fattats under det här århundradet vill jag säga att jag
inte har den historiska kunskapen om hur det var
1913, när man tog folkpensionbeslutet. Jag vet inte
om det fanns motsättningar då, men att sådana fanns
1959, när man tog ATP-beslutet, tror jag att vi alla är
väldigt väl medvetna om. Då skedde avgörandet med
minsta möjliga marginal. Det var faktiskt det förhål-
landet att partipiskan inte till hundra procent var
framgångsrik som gjorde att avgörandet blev som det
blev.
Så var det den gången, och jag tillhör inte dem
som tycker att det beslutet, så kännetecknat av oenig-
het, motsättningar och splittring, var ett bra beslut.
Trots att man hade en mycket lång remisstid och
tydligen debatterade under tre dagar i riksdagen, kom
man inte fram till något bra beslut. Jag tror att det är
en erfarenhet som många av oss har och kan bekräfta
att det ofta inte är bra att driva fram beslut på det
sättet. Hade partierna då kunnat lyfta sig över mot-
sättningarna och hitta en gemensam minsta nämnare
att utgå från för att söka lösningar, kunnat bidra med
olika synsätt och värderingar, kunnat ge och ta, är jag
övertygad om att man skulle ha kommit fram till ett
bättre beslut än vad man gjorde 1959.
Herr talman! Det reformerade systemet bygger på
ett generationernas ansvar för varandra. Jag tycker
mig se att man i det här beslutet har haft en intention
att inte gynna vissa generationer på bekostnad av
andra. ATP-beslutet lade en orimlig börda på kom-
mande generationer. Det beslutet var inte solidariskt
med kommande generationer. Vi skulle, om vi hade
fortsatt med det systemet, inte ha kunnat bära den
börda som det beslutet lade på oss. Åtminstone skulle
inte 50-talisterna ha kunnat bära den börda som vi 40-
talister skulle ha utgjort för dem.
Det här systemet är däremot långsiktigt hållbart.
Genom att en stor del av det är ett fördelningssystem
är det fortfarande ett beroende mellan generationerna
i systemet. Jag ser i detta också en mycket större
solidaritet än i det nuvarande systemet. Tyvärr hävdar
en del pensionärer ibland att det som man har betalat
in i form av avgifter och skatter till pensionerna är
pensionärernas pengar, och så blir det en genera-
tionsstrid. Påståendet är inte sant, eftersom det som de
har betalat in är tidigare generationers pensioner. Det
är vi som nu förvärvsarbetar som bekostar nuvarande
pensionärers pensioner. Så kommer det att fortsätta
att vara inom fördelningssystemet. Förvärvsarbetande
i morgon kommer att fortsätta att finansiera fördel-
ningssystemet för oss 40-talister.
Jag är tilltalad av att man får behålla det här bero-
endet mellan generationerna i det nya systemets för-
delningsavsnitt. Ett generationernas ansvar för var-
andra är tilltalande.
Herr talman! Det känns också tryggt att vi nu får
ett pensionssystem som är ekonomiskt stabilt. Det är
det dels därför att det är avgiftsbaserat i stället för
förmånsbaserat, dels därför att det är följsamt till den
samhällsekonomiska utvecklingen i stället för till
prisutvecklingen, dels därför att det är följsamt till
den demografiska utvecklingen.
Jag vill understryka vikten av att det system som
vi nu beslutar om verkligen får bli autonomt, så att
obalanser som eventuellt uppstår automatiskt kan
rättas till. Man bör hitta en bra konstruktion för den
s.k. säkerhetsventilen, eller, som vi ibland säger,
bromsen och gasen. Obalanser kan uppstå. Vi kan
nämligen inte förutse allting. Vi kan få effekter t.ex.
av in- och utvandring eller genom att antalet männi-
skor i arbetskraften varierar.
Det skulle inte vara bra om det uppstod obalanser
som inte klarades av en automatik, så att vi skulle bli
tvungna att ge i uppdrag t.ex. till Riksförsäkringsver-
ket att bevaka stabiliteten i ekonomin och att slå larm,
om det blir problem. Sedan skulle regeringen få ta
ställning och gå till riksdagen för att be den besluta si
eller så för att klara situationen.
Jag vill understryka hur viktigt vi kristdemokrater
anser att det är att man verkligen hittar en bra kon-
struktion på bromsen och gasen. Nästan ingen möda
får sparas på lösandet av detta. Den underhandsin-
formation som vi får pekar väl på att experterna
kommer att lyckas med det här, och det tycker jag är
bra.
Ekonomiskt sett tycker vi kristdemokrater att det
är bra att alla kommer att tjäna på att samhällsutveck-
lingen går åt rätt håll. Det finns, som jag ser det, ingen
grupp i samhället som kommer att tjäna på att försöka
slänga in grus i det ekonomiska tillväxtmaskineriet i
vårt land, utan vi får alla ett gemensamt incitament för
att uppnå god ekonomisk tillväxt i vårt land, och det
är bra.
Herr talman! Vi kristdemokrater är väldigt nöjda
och glada över det reformerade pensionssystemets
familjeprofil.
Pensionsrätten för barnår är mycket tillfredsstäl-
lande utifrån den ideologiska grund som vi bygger vår
politik på. Premiepensionen kan delas mellan makar,
så att man alltså kan göra en utjämning mellan makar.
Man kan skaffa sig efterlevandeskydd både före och
under pensionstiden.
Man kan också på olika sätt skaffa sig ett efterle-
vandeskydd. Det är ur ett familjeperspektiv väldigt
bra och något som vi verkligen har eftersträvat. Detta
har vi uppnått, och med det är vi mycket tillfredsställ-
da.
Herr talman! Även premiepensionsdelen tillhör
det som vi kristdemokrater har varit tillskyndare av.
Det är ett betydelsefullt inslag i systemet. Det är
många delar inom premiepensionen som är oerhört
bra, inte minst det förhållandet att vi nu kommer att få
ett mycket kraftigare hushållssparande och ett mindre
kollektivt sparande. Det anser vi kristdemokrater vara
tillfredsställande.
Det är naturligtvis väldigt positivt för dem som i
dag är riktigt unga, t.ex. de som i dag är i 20-årsåldern
och har hela arbetslivet framför sig, att enligt gjorda
beräkningar kanske så mycket som en tredjedel kan
komma att utgöras av premiepension för deras del vid
en god tillväxt.
Det finns vidare valfrihet och utrymme för indivi-
dernas eget handlande. De kan välja fondförvaltare
och bestämma om olika saker när man tar ut det hela.
En stor flexibilitet är inbyggd just i premiepensionen
vid uttaget av pension. Man kan ta ut en fjärdedel, en
tredjedel, hälften eller 100 %. Man kan ta ut ett år,
hoppa över uttag nästa år osv. Detta är väldigt bra
som en del i pensionssystemet.
Herr talman! Jag vill slutligen ta upp garantipen-
sionerna. Det har varit viktigt för oss kristdemokrater
att få med en ordentlig garantipension, pensionssys-
temets grundskydd. Utifrån vår ideologi har det varit
viktigt att bidra till en tillräcklig nivå på garantipen-
sionen, en hygglig nivå i grundskyddet. Nivån har
blivit högre än vad som var tänkt från början. Det
tycker vi är bra.
Herr talman! En liten plump är att regelverket för
pensionsrätt för plikttjänstgöring nu skall läggas fast
trots att Pliktutredningen just har påbörjat sitt arbete.
Jag måste få säga detta för mitt eget samvetes skull:
Om förslagen från den utredningen kommer att leda
till regelförändringar, innebär det att vi måste ändra i
regelverket. Det skulle inte vara en bra start för ett
stabilt, autonomt system. Men detta förtar inte den
positiva helheten.
Herr talman! Det är bra att utskottet ytterligare vill
utreda pensionsrätt för barnår vid adoption av barn
som redan är några år gamla när de adopteras.
För övrigt återstår en del viktiga frågor som har
med pensioner att göra. Det är oerhört viktigt att det
tidsschema som är fastlagt kommer att hålla, att vi
orkar med och klarar av det, att det inte blir förse-
ningar. Alla viktiga beslut skall fattas före millennie-
skiftet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande. Det är första gången under mina
sju år i riksdagen som jag yrkar bifall till hemställan i
ett betänkande som fem partier står bakom i dess
helhet. Det är en ovanlig upplevelse. Men den är
trevlig.
Jag vill rikta ett varmt tack till de kolleger i utskot-
tet som har tänkt att de skall sluta sin tid i riksdagen i
och med utgången av denna mandatperiod. Tack skall
ni ha för dessa fyra år i socialförsäkringsutskottet.
Lycka till med kommande uppgifter!