Fru talman! År 1913, 1959 och 1998. Tre viktiga
årtal i Sveriges välfärdspolitiska historia. År 1913
fick vi allmän folkpension. År 1959 fattade riksdagen
beslut om ATP efter en folkomröstning, och i dag den
8 juni 1998 fattar riksdagen beslut om ett nytt ålder-
spensionssystem.
Pensionerna är ett mycket långsiktigt åtagande
med verkan långt i framtiden och en fråga som berör
alla generationer i vårt samhälle. Att lägga fram för-
slag om ett pensionssystem innebär att vi upprättar ett
kontrakt mellan generationerna. Men för att det skall
vara rättvist och hållfast måste vi finna en balans
mellan kraven på goda pensioner och kraven från de
förvärvsarbetande på rimligt konsumtionsutrymme
och pengar till andra viktiga delar av välfärden som
t.ex. barnomsorg, skola, hälso- och sjukvård och
äldreomsorg.
Den balansen har vi nu sökt finna i det förslag till
reformerat pensionssystem som förelagts riksdagen.
Det som är det nya i förhållande till ATP-reformen
för 40 år sedan är att fem politiska partier står eniga
bakom ett allmänt, obligatoriskt pensionssystem som
bygger på inkomstbortfallsprincipen.
Det är inte vanligt att fem partier i riksdagen står
bakom två propositioner från regeringen, men det är
heller ingen vanlig fråga. Det är fråga om en grund-
sten i den generella välfärdspolitiken och den kanske
viktigaste delen i det offentliga trygghetssystemet.
Våra förslag kommer att påverka människors välfärd
långt in i nästa århundrade.
Det förslag som riksdagen har att behandla i dag
är resultatet av ett mångårigt arbete. Några har varit
med under hela arbetet. Andra har som jag kommit in
senare och fått förmånen att vara med och slutföra det
hela. Det har varit en lång process med mycket hårt
arbete, men i en konstruktiv anda där alla och envar
tagit på sig ett stort ansvar för att nå resultat. Vi har
inte voterat oss ur de svåra diskussionerna. Vi har
samtalat oss fram till alla beslut. Målet har varit att bli
eniga, och då krävs också kompromissvilja. Vi, dvs.
de fem politiska partier som står bakom pensionsför-
slaget, har tagit gemensamt ansvar för helheten.
Det reformerade pensionssystemet är ett exempel
på ett stabilt och långsiktigt trygghetssystem, både
ekonomiskt och politiskt. En bra pension ger trygghet
på äldre dagar, och därför är pensionsfrågan en så
central välfärdsfråga. ATP, som kom år 1960, har
förändrat tillvaron för flera generationer pensionärer,
men förutsättningarna har efterhand förändrats.
Antalet pensionärer har ökat, och många fler äldre
lever allt längre. Ett gott betyg åt vårt samhälle, men
det ställer stora krav på vårt pensionsåtagande. Till-
växttakten de senaste decennierna har varit lägre än
vad ATP är konstruerat för, och om inget görs är AP-
fonderna tömda redan om 15-20 år. Taket i ATP-
systemet följer inte löneutvecklingen. Gör vi ingen-
ting åt det utvecklas ATP till ett grundtrygghetssys-
tem. Sambandet mellan avgift och förmån är dåligt.
ATP-systemet har ingen automatik inbyggd som
gör att det kan anpassas till dessa förändringar, utan
det måste förändras genom politiska beslut. Redan i
mitten av 80-talet började man se över ATP, men det
ledde inte till några beslut. Det var först i början på
90-talet som arbetet tog fart, och det politiskt nya var
att fem politiska partier gjorde upp om ett reformerat
pensionssystem. Överenskommelsen innebär att det i
dag råder en bred politisk samsyn kring att framtidens
pensioner skall vara offentliga och obligatoriska.
Kärnan i ATP-systemet skall bibehållas.
Bakom uppgörelsen år 1994 låg insikten att en ge-
nomgripande reform av pensionssystemet var nöd-
vändigt för att skapa rättvisa mellan generationerna
och ge trygga pensioner i framtiden. Den politiska
uppslutningen bakom reformen är en av dess stora
tillgångar. En förändrad riksdagsmajoritet innebär
inte förändrade villkor och förväntningar. Det refor-
merade systemet kommer att vara politiskt stabilt
även på lång sikt. Det i sin tur stärker ytterligare den
ekonomiska stabiliteten i samhället. De ekonomiska
aktörerna vet vad som gäller på detta viktiga område.
Det blir en positiv spiral, och det är en av anledning-
arna till att vårt nya pensionssystem redan väckt inter-
nationell uppmärksamhet.
Jag tror också att vi genom det nya pensionssys-
temet har gett Sverige en god möjlighet att vara kon-
kurrenskraftigt i framtiden. Inom svenskt näringsliv
kommer man att inse att man i det nya svenska pen-
sionssystemet har fått en konkurrensfördel. Sverige
borde i framtiden bli mer intressant att investera i, då
vi kan visa att vi har funnit ett svar på en av de frågor
som flertalet av de övriga västländerna har stora pro-
blem med.
Fru talman! Det svenska samhället kommer att
fortsätta förändras. Det kommer det reformerade
pensionssystemet att tåla. Genom att låta systemets
inkomster styra dess utgifter i stället för tvärtom
kommer det att bli ekonomiskt stabilt. En lärdom av
de senaste årens ekonomiska kris är att det är oerhört
farligt att försätta landet i en situation där man måste
låna till välfärden. Ett pensionssystem får aldrig riske-
ra att gå bankrutt.
I det reformerade pensionssystemet kopplas utgif-
terna till inkomsterna. Har de yrkesaktiva en bra lö-
neutveckling så får pensionärerna mer. Är löneut-
vecklingen dålig får pensionärerna vara med och göra
avkall på sin standard. Det blir därmed ett ekonomiskt
stabilt system - ett generationskontrakt mellan dem
som betalar avgifterna och dem som får pension.
Pensionerna skall finansieras med 18 ½ % av lö-
nesumman - hälften arbetsgivaravgifter, hälften ege-
navgifter. Detta bygger på en avvägning mellan vad
som skall gå till pensioner och vad som behövs till de
förvärvsarbetande. Den avvägningen måste uppfattas
som rättvis både av pensionärerna och av dem som
arbetar ihop till pensionen om generationskontraktet
skall hålla.
I det reformerade pensionssystemet bygger pen-
sionen på livsinkomsten och inte som i dag på de 15
bästa av 30 yrkesverksamma år. Dagens system har
gynnat dem som arbetat i relativt få år och som har
fått en god löneutveckling under 15 år. I det nya sys-
temet står pensionen i direkt relation till vad man har
arbetat ihop. Varje ytterligare arbetad timme ger yt-
terligare i pension - men med ett undantag. Det är ett
undantag som alltför mycket kommit i skymundan i
debatten men som är en viktig signal: Svartjobb ger
ingen pensionsrätt. Eftersom varje timme räknas in i
det nya systemet innebär varje timme svartjobb som
byts mot en timme riktigt jobb högre pension.
Fru talman! Ett pensionssystem kan aldrig kom-
pensera alla de orättvisor som drabbat människor
innan de blev pensionärer. Däremot har vi komplette-
rat livsinkomstprincipen med fördelningspolitiska
inslag.
Det viktigaste är garantipensionen, som ger en ut-
fyllnad eller en lägsta garanterad nivå till den som har
en låg intjänad inkomstgrundad pension eller som inte
har tjänat ihop någon pension alls.
Ett annat viktigt fördelningspolitiskt inslag är
barnårsrätten, dvs. den tid då någon förälder är hem-
ma med barnen. I det reformerade systemet ges en
extra pensionsrätt utöver den som föräldrapenningen
ger.
Under det kommande året skall efterlevandepen-
sionen, bostadstillägget och den övergångsvisa garan-
tipensionen anpassas till det nya pensionssystemet.
Förtidspensionen knyts till sjukförsäkringen.
Det innebär att vi före millennieskiftet kommer att
ha reformerat samtliga delar av det svenska pensions-
systemet.
Före sommaren 1999 kommer vi alla att få besked
om vår intjänade premiepensionsrätt för åren 1995-
1997 och möjlighet att under hösten 1999 få välja
fondförvaltare. Senast i mars 2000 skall vi också få
besked om våra pensionsbehållningar från 1960 och
framåt enligt de nya reglerna. Riksförsäkringsverket
räknar nu med att kunna ge alla en första preliminär
pensionsprognos för åren 1960-1997 i samband med
premiepensionsbeslutet under våren 1999. Det ger oss
en information om vår egen pension som vi aldrig
tidigare har kunnat få.
Fru talman! Ett nytt pensionssystem är en stor och
viktig händelse i en nations utveckling. Det skall stå
för långsiktighet, överblickbarhet och stabilitet. Det
har stor betydelse inte bara för den enskilda männi-
skans egen ekonomiska trygghet utan även för sam-
hällsekonomin.
Beslutet i dag i riksdagen är resultatet av många
människors hängivna arbete - ofta ett mödosamt och
otacksamt arbete i det tysta.
Jag tänker på projektgruppen på Socialdeparte-
mentet och de tjänstemän på Finansdepartementet och
våra myndigheter som tagit aktiv del i arbetet.
Jag vill rikta ett stort, varmt tack till alla ledamö-
ter, sakkunniga och experter i Genomförandegruppen
och till de tjänstemän som starkt har bidragit till da-
gens historiska beslut.
Till sist, fru talman, är det mycket glädjande att
fem politiska partier enats om utformningen av mor-
gondagens pensionssystem. Men framför allt är det ett
glädjande besked för dagens unga som kommer att bli
framtidens pensionärer.