Fru talman! Vad gäller den ekonomiska ramen vet
ju Jan Jennehag väldigt väl att Folkpartiet vid två
tillfällen under det gångna riksdagsåret i princip har
ställt sig bakom regeringens besparingsmål om 4
miljarder kronor fram till år 2001. Vi har också uttalat
oss för att, om möjligt, spara ytterligare 1 miljard.
Men med det obefintliga beslutsunderlag som nu finns
på riksdagens bord och med de omfattande beställ-
ningar som läggs ut till försvarsmakten i olika avse-
enden vore det ganska poänglöst att försöka träffa rätt
med en ekonomisk rambeskrivning här i dag. Det tror
jag att Jan Jennehag kan vara överens med mig om.
Jan Jennehag sade också att han instämmer i att ett
EU-medlemskap omöjliggör neutralitetspolitik och att
Vänsterpartiet därför är emot medlemskap i EU. Nu
tror jag att Jan Jennehag något missar huvudpoängen i
sammanhanget. Det var ju inte så att vi gick med i EU
för att inte längre kunna bedriva neutralitetspolitik. Vi
gjorde det för att den säkerhetspolitiska utvecklingen i
Europa sedan 1989 på alla avgörande områden gjort
neutralitetspolitiken obsolet. Detta har möjliggjort ett
medlemskap i EU. Medlemskapet ger oss möjligheter
att direkt inifrån påverka utformningen av den framti-
da säkerhetspolitiska strukturen i Europa. Detta förut-
sätter visserligen att man har en strategi; att man vet
vad man gör när man är medlem i EU och inte ägnar
sig åt anpassning, som t.ex. vid det senaste beslutet
om harmonisering av Flyktingkommissionens tolk-
ning av skyddsbehov.
Den militära alliansfriheten, som vi är överens om,
ger oss handlingsfrihet men föreskriver inte vårt
handlande i olika lägen. Den ger oss exempelvis möj-
lighet till fullt deltagande i den kommande insatsen i
Bosnien.