Fru talman! Göran Lennmarker tar upp 1992 års
försvarsbeslut. Javisst; det här är ett uttryck för den
spännvidd i synen som den säkerhetspolitiska analy-
sen medger. Göran Lennmarker menar att den ratio-
nella slutsatsen blir att vi skall hålla fast vid 1992 års
försvarsbeslut. Jag menar att jag har skäl att inte göra
samma bedömning.
Det är inget konstigt med det här. Det vore mycket
underligt om det på det politiska fältet alltid fanns en
samsyn kring försvarspolitiken. Det vore lika under-
ligt som om det fanns det på vilket annat av poltikens
områden som helst. Ingen av oss skall tro att vi sitter
inne med den objektiva sanningen om vad som är den
korrekta slutsatsen när det gäller konsekvenserna av
den säkerhetspolitiska analysen.
Vad gäller den europeiska unionen lägger jag en
annan tyngd än Göran Lennmarker vid de faktorer
som har att göra med unionens utveckling till en eko-
nomisk stormakt. Jag erkänner att jag tycker att det
efter andra världskrigets slut var en fullt legitim tanke
att förhindra att krig åter uppstår på Europas jord. Det
fanns många idealister och andra som fann att den här
konstruktionen var lämplig.
Men jag menar att den europeiska unionens ut-
veckling till en stormakt också innebär risker för
konflikter. Vi får inte bortse från att det, om vi ser den
historiska bakgrunden, inte bara är frågan om att hålla
fred inom Europas gränser utan också om vilka fakto-
rer som kommer i ljuset i och med stormaktsställning-
en och om de risker för konflikter som detta kan inne-
bära.